Demokratiska byar ger demokratiska nationalstater?

I min bok Världens jämlikaste land? (2020) kritiserade jag idéer om att en tradition av bondedemokrati i Sverige (och Skandinavien) reproducerats över tid och på 1900-talet manifesterade sig i stabila demokratier, konsensusorienterade och kanske socialdemokratiska. På ett empiriskt plan handlade mina invändningar i huvudsak om två saker. För det första att svensk politik var mycket mer odemokratisk och oligarkisk på 1800-talet och vid 1900-talets början, den period som just föregår demokratin i Sverige, än vad den "bondedemokratiska förklaringen" medger. För det andra att andra länder som inte utvecklades på samma sätt som Sverige på 1900-talet, som England och Tyskland, hade mer demokratiska system på 1800-talet och starkare traditioner av lokal "demokrati" a la sockenstämman. Här vill jag dock ägna mig inte åt de empiriska invändningarna utan de teoretiska och metodologiska. Dessa handlar framför allt om att varje förklaring som bygger på persistens, eller varaktighet i traditioner som t ex en demokratisk politisk kultur, måste kunna ange vilka mekanismerna för reproduktion är. Alltså: vad är det som gör att ett samhälleligt fenomen, som t ex en "demokratisk politisk kultur", reproduceras över tid, när tidtagare generationer dör och ersätts av nya? Vad är det som gör att de nya generationerna i denna aspekt -- men kanske inte i andra -- beter sig som de gamla gjorde? Det är en teoretiskt helt avgörande fråga för att kunna göra ett argument om varaktighet. Vi vet ju att alla samhällen förändras över tid -- vissa kulturella drag, sociala mönster, politiska institutioner etc. byts ut, samtidigt som andra består. Varför består det som består? Vad jag kan se har ingen övertygande förklaring getts till varför en bondedemokratisk politisk kultur skulle ha reproducerats i Sverige över tid när så mycket (inklusive de formella politiska institutionerna, vilket jag beskriver i min bok) förändrats. Detta är också en metodologisk utmaning: hur vet vi vad som förändrats och vad som bestått? Hur operationaliserar vi detta? Både de teoretiska och metodologiska utmaningarna är i min mening underutvecklade i den svenska diskussionen om politisk historia.

Men det är ju inte bara svenska historiker som tänkt på vilken roll demokratiska traditioner kan spela. Nationalekonomerna Paolo Giuliano (UCLA) och Nathan Nunn står för ett slags turbo-variant av Eva Österbergs tes i sin artikel "The transmission of democracy: from the village to the nation-state" från 2013. De använder en "Ancestral Characteristics Database" som ger över 100 "ancestral characteristics" för 1265 etniska grupper. "The database uses the languages and dialects spoken by
current populations to construct measures of the characteristics of their ancestors" (s. 86). Kodningen är lite blandad men ska i alla fall bygga på preindustriella karaktäristika:

"For all groups in the dataset, the variables are based on the societies prior to industrialization. In total, 23 ethnicities are observed during the seventeenth century or earlier, 16 during the eighteenth century, 310 during the nineteenth century, 876 between 1900 and 1950, and 31 after 1950. For nine ethnicities an exact year is not provided." (s. 86)

Inofmationen kommer från en Ethnographic Atlas med information för 1265 etniska grupper, kombinerat med en Ethnologue om vilka språk och dialekter som talas var idag. Den centrala variabeln för Giuliano och Nunns demokrati-undersökning handlar om hur byar historiskt styrts:

"The variable reports the traditional form of succession of the local headman (or close equivalent such as clan chief). The categories recorded in the data are: patrilineal heir, matrilineal heir; appointment by a higher authority; seniority or age; influence, wealth, or social status; formal consensus (including elections); and informal consensus." (s. 87)

På land-nivå kodar de länderna som mer eller mindre demokratiska i sin tradition beroende på hur stor procent av personerna i landet idag som kommer från etniciteter där byns hövding utsågs genom formell eller informell konsensus. Kartan nedan visar variationen i denna variabel, där mörkare grå/svart betyder starkare demokratisk tradition, och ljusare grått står för mindre demokratisk tradition.

Giuliano och Nunn kommenterar:

"The continents with the lowest presence of traditional democracy are Africa and South America. The mean of Local democracy within the two regions is 0.18 and 0.22, respectively. The region with the greatest presence of local democracy is Europe, where the mean of Local democracy is 0.59. The intermediate regions of North America, Oceania, and Asia have means Local democracy equal to 0.31, 0.31, and 0.33, respectively. In addition, we also observe substantial heterogeneity within regions. For example, within Africa there are countries with no tradition of democracy at the local level (like Rwanda, Botswana, Eritrea, Gambia, and several others) and countries, like Somalia, Morocco, Egypt and Tunisia, who all have a measure of Local democracy greater than 0.90." (s. 87)

Det är en väldigt kort artikel det här, publicerad i American Economic Reviews Papers and Proceedings-sektion, och de utvecklar inte här om de rätt uppenbara frågor som man kan ställa om datat, så som: om 310 folk observerats  under 1800-talet men 876 under 1900-1950, hur varierar det per region, och hur påverkar det i sin tur måttet? Eller: hur objektiva och precisa är måtten? Och så vidare. Datasetet beskrivs mer i en artikel som 2013 var opublicerad, men som publicerats 2018 i Economic History of Developing Regions. Ur denna hämtar jag följande karta:

Här kommer två andra kartor ur den artikeln, en som visar andelen av nationalstaternas befolkningar som kommer från grupper som historiskt praktiserat "bride price" vid äktenskap, och en som visar andelen som kommer från grupper som föredragit kusingifte:

Inte heller 2018-artikeln problematiserar egentligen datat och vad som mäts kan jag tycka, men men. Däremot så konstaterar de att eftersom Västeuropa har så höga värden på den oberoende variabeln, så kontrollerar de också i sina regressioner för andelen av befolkningen i landet som har västeuropeiskt ursprung. "We want to be sure that our estimates are not simply reflecting the uniqueness of Western Europe that has been previously documented (Easterly and Levine 2012)." Apropå diagram 1 menar de också att regioner med mer bydemokrati historiskt sett också är regioner med bättre jord för odling. Därför kontrollerar de för andelen "ancestral land that is suitable for cultivation". Den sista variabeln som de använder är vilka år som de etniska grupperna observerats av antropologerna som skapat data.

Regressionsanalyserna använder som första utfallsvariabel den genomsnittliga demokratinivån i landet mellan 1850 och 2000, baserat på Polity IV-databasen. Giuliano och Nunn tolkar resultaten så här:

"The estimates show that a tradition of democracy at the village level is associated with more democratic national institutions in more recent time periods. This finding is consistent with the argument made in Persson and Tabellini (2009) that past experience with democracy has a positive impact on how well current institutions function, which, in turn, affects current income. Our results suggest that past experience, even at the local level, may have beneficial impacts." (s. 89)

Däremot så kan det, säger de, vara så att den positiva korrelationen mellan historisk bydemokrati och statlig demokrati idag, kan drivas av att de områden som hade mer demokratiska byar också hade mer demokratiska och avancerade nationalstater, vilket i sin tur främjat politisk demokrati i modern tid. (Gennaioli och Rainer 2007; Michalopoulos och Papaaioannou forthcoming). Därför kör de också regressioner där de kontrollerar för hur många regeringsnivåer som etniciteterna historiskt hade.

I nästa regressionstabell byter de beroende variabel till attityder: hur positivt folk i olika stater idag uttalar sig om demokratin som politiskt system. Dessa variabler tar de från World Values Survey. Folk som bor i stater med historiskt större inslag av bydemokrati uttalar sig mer positivt om demokrati, och är mer benägna att säga att det är viktigt med demokrati.

I en tredje uppsättning regressioner är utfallsvariablerna hur stark rule of law är i staten idag, hur kontrollerad korruptionen är, och den genomsnittliga inkomstnivån. Områden med starkare inslag av bydemokrati historiskt mår bättre idag sett till dessa indikatorer.

Slutsatssektionen är bara ett stycke lång, och man kan inte påstå att Giuliano och Nunn förklarar på något utvecklat sätt varför (deras mått på) historisk bydemokrati i sig skulle ha orsakat de positiva utfall som de diskuterar. Vad de säger är detta:

"A likely mediating mechanism [mellan oberoende och beroende variabel] is individual beliefs and values about the appropriate national political structure. Individual beliefs are affected by traditional practices at the local level and are an important foundation for well-functioning national institutions." (s. 92)

Många frågor återstår, kan man väl rättvist säga.

referens

Paola Giuliano och Nathan Nunn, "The transmission of democracy: from the village to the nation-state", American Economic Review: Papers and Proceedings, 103 (3), 86-92.