Locke och privategendomen

 

John Locke (1632-1704), porträtterad 1697 av Godfrey Kneller. Från wikipedia .

 

 

Jämte Rousseau, som jag bloggade om igår, var förstås John Locke (1631-1704) en av upplysningens stora teoretiker om privategendomens ursprung, natur och roll i samhället. Historikerna Judith Richards, Lotte Mulligan och John K. Graham, aktiva vid La Trobe University i Melbourne, satte 1981 av i en artikel om privategendomen hos Locke med föresatsen att applicera den idéhistoriska metod som föreskrivits av JGA Pocock (1962) och Quentin Skinner (1969), att återskapa idéernas "språkliga kontext". Hur använde Locke i Two Treatises of Government ordet "property" jämfört med hur hans samtida använde ordet? Deras andra syfte är att diskutera varför Two Treatises mottogs så svalt de första åren. Var det så att den bara sågs som en kodifiering av ortodoxin, vad alla redan tyckte sedan 1688 års skifte? Richards et al placerar här in Two Treatises väldigt tydligt i en politisk kontext av strider mellan Whigs och Tories efter den ärorika revolutionen, och valet av vilka monarker och vilka allianser man ska stödja.
 

Så här diskuterade C.B. Macpherson Lockes användning av begreppet "property" i sin klassiker The Political Theory of Possessive Individualism (1962):

" It is true that Locke somewhat confused matters by sometimes defining that property ... in unusually wide terms. "Man ... hath by Nature a Power ... to preserve his Property, that is his Life, Liberty and Estate". Men's "lives, Liberties and Estates . . . I call by the general Name, Property". "By Property I must be understood here, as in other places, to mean that Property which Men have in their Persons as well as Goods." But he does not always use the term property in such a wide sense. In his crucial argument on the limitation of the power of governments he is clearly using property in the more general sense of land and goods, as he is throughout the chapter 'Of Property'. The implications of this ambiguity need not detain us here." (cit. 33)

Richards et al håller inte med. De kritiserar en annan uttolkare för att inte diskutera komplexiteten i Lockes "property": "but nowhere is there a suggestion that Locke ever implied that property was more than what is created 'by mixing the body's labour with external objects'". (s. 32) De menar att Lockes originalitet i diskussionen av egendom överdrivits, och att en rad 1600-talsförfattare i själva verket tänkte mycket på detta, och la mycket energi på att definiera begreppet: de citerar poeten John Dryden ur "Absalom and Achitopel" (1681), och James Tyrrell (i Patriarcha non Monarcha, 1681) som såg behovet att skydda egendom som en grundläggande orsak till "the rise of political society". Hos Tyrrell var det också självklart att det var personer med egendom som skulle bestämma: när han skulle motivera varför barn inte hade rösträtt, så var det så att ty because "Children in their Fathers Families being under the notion of Servants and without any Property in Goods or Land, had no reason to have Votes in the Institution of the Government." (cit. 34) I samma anda så argumenterade Henry Neville i Plato Redivivus (1680) att det politiska samhället började med egendomen. I början ägdes allt gemensamt vilket orsakade "a state of perpetual war", och för att komma ur denna situation:

"every man consented to be debarred of that universal right to all things; and confine himself to a quiet and secure enjoyment of such a part, as should be allotted to him. Thence came in ownership, or property: to maintain which, it was necessary to consent to laws, and a government; to put them in execution." (cit. 34)

Locke var ungdomsvän med Tyrrell, och Tyrell med Neville; Richards et al menar att de hade ett delat språk, och just därför var så noggranna med att definiera sina begrepp när de frångick konventionell användning. Detta kanske låter pedantiskt och överflödigt, säger de, men det är viktigt att notera detta. När Neville, i Harringtons anda, talar om "property" bara som jordägande, så tydliggör han det; det är inte självklart att Locke var exceptionellt bred i sitt perspektiv på vad "property" var. Se bara på Hobbes i Leviathan (1651): "Of things held in propriety, those that are dearest to a man are his own life, and limbs; and in the next degree, (in most men), those that concern conjugall affection; and after them riches and means of living".
 

Egendom är alltid förknippat med historia, eller kanske snarare allegorisk historia, i 1600-1700-tals-filosofin. Se bara på Robert Filmer i The Freeholder's Grand Inquest (1648), en rojalistisk traktat där han argumenterade för att hela Englands jord sedan den första kungens uppträdande varit kungens jord, hans demesne:

"The first government in the world was monarchical, in the father of all flesh ....
Adam was the Father, King and Lord over his family: a son, a subject and a servant or a slave, were one and the same thing at first; the Father had power to dispose, or sell his children or servants ...." (cit. 35)*

Gentemot denna rojalistiska analys argumenterade att Tyrrell och Neville att människor fötts fria och ingått ett beslut att bilda ett samhälle, för att skydda sina intressen och sin egendom. "These writers turned again to the argument that property-ownership predated civil society as a means of describing the stake that men had in society." (s. 36) I denna kontext bör vi också se Lockes teori om egendomen, säger Richards et al: det handlar om ägande, men också om politisk makt, eftersom sökandet efter en ursprunglig privat äganderätt (snarare än att all jord i grund och botten tillhör kungen, som hos Filmer) handlar om att etablera den materiella grundvalen för civilsamhället och det politiska samhället, för staten och dess makt. Gentemot Filmers argument att alla män utom kungen från början hade varit slavar, blev det för Locke viktigt att tvärtom säga och "visa" att det från första början funnits fria män, med egendom, och slavar. Macpherson har alltså fel, menar Richards et al, när han hävdar att Locke förvirrade begreppen om egendom med en onödigt bred diskussion -- att definitionen till synes är så bred (särskilt med 1900- eller 2000-talsögon sett) har att göra med syftet med Lockes diskussion, som alltså var politisk i än högre grad än ekonomisk.** Så här uppstod civilsamhället enligt Locke i Two Treatises: varje man som går med

"seeks out, and is willing to joyn in Society with others who are already united, or have a mind to unite for the mutual Preservation of their Lives, Liberties and Estates, which I call by the general Name, Property." (s. 38)

På en del andra ställen i Two Treatises talar Locke om egendom i den snävare bemärkelsen, men flera gånger påminner han också läsaren om den breda definitionen, när han ska använda den. Richards et al menar också här att Locke faktiskt hävdar en mer universalistisk tillgång till det politiska samhället än vad man kan tro, eftersom den egendom som krävs är så brett definierad. (s. 39-40) 

 

Macpherson hävdade att det för Locke var helt självklart att lönearbetare inte skulle ha någon rätt att delta i politiken, liksom det var självklart för alla andra som skrev och läste politiska traktater på 1600-talet, och att Locke därför inte ens behövde skriva ut att arbetare inte skulle ha politiska rättigheter. Richards et al menar tvärtemot att flera författare på 1600-talet var noggranna med att skriva ut och argumentera för att arbetare inte skulle åtnjuta de politiska rättigheterna. Teologen Baxter skrev t ex att: "The rabble hate both magistrates and ministers that would bring  them up to piety, and restrain them from a licentious sensual life. /.../  Let us have the common reason to conceive that as a man that hath studied  physic, divinity, or any art, or science, or doctrine, is likelier to be skilled in  it than he that was never brought up to it: so it is about the government of Commonwealths also." (cit. 40-41) Också Sidney gör klart att man måste vara en freeman för att få delta och talade om den virtù som skulle krävas, medan Tyrrell gjorde en klar distinktion mellan the masses och the people. Richards et al tar också upp Earl Shaftesburys -- i vilkens hushåll Locke bodde ett tag -- utkast till rösträttsregler: "every pater-familias or housekeeper, is a natural prince, and is invested with  absolute power over his family, and has, by necessary consequence, the votes of all his family, man, woman, and child, included in his." (cit. 42) 

 

Här var Locke annorlunda än sina samtida, menar Richards et al: "Indeed, Locke took some care to insist that his reference was to every man. Unlike Sidney, Tyrrell, and Neville, Locke did not take the ownership of land to be itself a sufficient qualification for political membership." (s. 45). De som inte förtjänade att delta i "the full state of Equality" i det politiska samfundet var enligt Locke barn som saknade "Age and Reason", de som inte hade några rättigheter alls, det vill säga slavar, och de som saknade förnuft, det vill säga  "Lunaticks and Ideots". Locke dömde inte kategoriskt ut tjänare från det politiska samfundet, menar Richards et al: de citerar ur Two Treatises ett stycke om att en man kan ingå ett tjänstekontrakt med en annan man som blir hans herre, men att tjänaren inte får den saken förlorar sin rationalitet och sina politiska rättigheter -- olikt slaven. De menar att Macpherson har fel här, när han menar att Locke utrangerar tjänarna ur det politiska samfundet, och att Locke var annorlunda än Tyrrell, Sidney och andra i att han inte byggde en modell av samhället som en familj i stort, med en enväldig patriark i toppen. De polemiserar också med Dunns tolkning av Locke; de menar att Dunn läser in saker -- patriarkalism -- hos Locke enligt modellen "talande tystnad", att Locke skulle ha delat samhällets värderingar när han inte uttryckligen polemiserar med dem. De menar att denna modell inte håller och att Locke tvärtom var noggrann med att motivera också sådana delade värderingar som varför barn inte skulle få vara med och styra samhället.

Tre år efter Melbourne-historikernas artikel tog sig filosofen Johannes Rohbeck från Freie Universität Berlin an en närliggande fråga, nämligen att visa att vad han kallade " the most general theorem of Locke which is constitutive of his entire theory - namely, that property is grounded in labour - can be made understandable only in terms of the social history of this time." (s. 65-66) Locke och andras tankar måste sättas in i sammanhanget samhället de levde i, men det är samtidigt uppenbart att väldigt olika teorier kan skapas i samma samhälle, säger Rohbeck som pekar på arbetets delvis annorlunda roll hos Thomas Hobbes som ändå levde ungefär samtidigt som Locke. David Hume föddes åttio år senare än Locke och växte upp i ett samhälle där kommersialiseringen och arbetsdelningen utvecklades vidare, vilket också påverkar hans teoribildning jämfört med Lockes, men Hume föll också tillbaka på Hobbes, dvs en teoretiker ur en tidigare fas i ekonomins utveckling, i sin teoretisering av äganderättens grundvalar.

För att kontextualisera Locke går Rohbeck tillbaka till den engelska revolutionen 1641 och debatterna om hur den nya republikanska ordningen skulle vara, debatter där Levellers till vänster krävde allmän rösträtt medan Independents förespråkade en rösträtt baserad på ägande. I sin uppfattning om den existerande ägandefördelningens rättvisa föll Independents tillbaka på en samhällskontraktsteori a la Hobbes. Levellers krävde kanske inte exakt allmän rösträtt utan kunde acceptera att tjänare, beroende av andra, inte skulle ha rösträtt; deras vänsterfraktion Diggers var på den punkten mer konsekventa. Medan Levellers i princip accepterade en samhällkontraktsteoretisering av äganderätten, var Diggers mer skeptiska till privategendomens fördelning, detta i en tid av enclosures av allmänningarna:

"No man can be rich but he must be rich either by his own labours or by the labours of other men helping him. If a man have no help from his neighbour he shall never gather an estate of hundreds and thousands a year. If other men help him to work, then are those riches his neighbour’s as well as his; for they be the fruit of other men’s labours as well as his own. Rich men receive all they have from the labourer’s hand, and what they give, they give away other men’s labours, not their own." (s. 69)

Locke förhöll sig till alla dessa debatter, säger Rohbeck, även om han givetvis socialt -- i tjänst hos en stor jordägare och parlamentsledamot -- var långt ifrån radikalerna. Men hans syfte med Two Treatises var snarast att polemisera med den rojalistiska position som Filmer hade representerat med sin teori om kungens absoluta makt och hur all jord från början tillhörde kungen; Locke hävdade tvärtom att ett politiskt samfund fanns före staten och att staten måste skydda detta. "By explaining civil society as a state of nature", säger Rohbeck, "Locke can denounce absolutist encroachments as being unnatural", och Rohbeck fortsätter: "Since it is here primarily a matter of safeguarding bourgeois property, Locke also tries to legitimate private property as a natural relation by deriving the legitimacy of property from natural right and labour.‘” (s. 70)

Rohbeck hävdar -- men visar inte -- att målgruppen för Lockes resonemang var "capitalistic big landowners. merchants, jurists" och att han var tvungen att polemisera med rojalister men samtidigt inte ta för starkt avstånd från de stora jordägarnas intressen. Enligt Rohbeck -- återigen så är detta ett påstående som han inte underbygger; hans känns filologiskt sett bra mycket slarvigare än Richards et al -- så byggde Locke en del av sina argument på Putney Debates. Han citerar ett av de klassiska styckena ur Two Treatises:

”Though the earth. and all inferiour creatures be common to all men. yet every man has a property in his own person: this nobody has any right to but himself. The labour of his body, and the work of his hands, we may say. are properly his. Whatsoever then he removes out of the state that nature hath provided, and left it in, he hath mixed his Iabour with, and joined to it something that is his own, and thereby makes it his property. It being by him removed from the common state nature hath placed it in, it hath by this labour something annexed to it, that excludes the common right of other men.”

Teoretiseringen här om egendomens ursprung är helt annorlunda än Filmers idé om att Gud gav all jord till Adam, den förste kungen, och att Stuart-kungarna därmed hade rätt att fortsätta förvalta all jord i sitt rike. Den har mer gemensamt med Levellers idé om att jorden från början ägdes gemensamt, och att den genom olika människors arbete tillfaller dem. I motsats till Diggers idé om att gå tillbaka till gemensamt ägande, vill Locke dock tvärtemot legitimera det existerande privata ägandet. "Locke’s social philosophy at the same time is also an expression of the social experiences of the commodity production already sufficiently developed in England at the end of the seventeenth century. In bourgeois society, all labour appears immediately as private labour and consequently as creating private property just as wage labour appears to be compatible with simple commodity production." (s. 55)

 

Den kanadensiske statsvetaren David McNally var några år senare inne på samma koppling mellan Locke och the Putney debates; hans artikel i History of Political Thought börjar uppseendeväckande så här: "Was Locke a Leveller?" 

 

referens
Barbara Arnell (1994) "Trade, Plantations, and Property: John Locke and the Economic Defense of Colonialism", Journal of the History of Ideas, Oct., 1994, Vol. 55, No. 4, pp. 591-609.

David McNally (1989) "Locke, Levellers and liberty: Property and democracy in the thought of the first whigs", History of Political Thought vol. 10, no. 1.

 

Judith Richards, Lotte Mulligan and John K. Graham (1981) "'Property' and 'People': Political Usages of Locke and Some Contemporaries", Journal of the History of Ideas, Jan. - Mar., 1981, Vol. 42, No. 1, pp. 29-5. Läs här. 

 

Johannes Rohbeck (1984) "Property and labour in the social philosophy of John Locke", History of European Ideas, 5:1, 65-77

fotnoter
* Richards et al ger också ett intressant citat från Sidney, kanske formulerat i polemik mot Filmer: "if it be said that records testify all grants to have been originally from the king; I answer, that 'tho it were confessed (which I absolutely deny, and affirm that our rights and liberties are innate, inherent, and enjoyed time out of mind, before we had kings), it could be nothing to the question, which is, concerning reason and justice; and, if they are wanting, the defect can never be supplied by any matter of fact, tho' never so clearly proved." (cit. 39)

** Rohbeck följer Macpherson i en del av sin analys av Locke men intressant nog så tar han också i fotnot 20 upp kritiken mot Macpherson just att han missar bredden i Lockes begrepp om "property". Rohbeck konstaterar att Jacob Viner använde detta faktum i sin kritik av Macpherson, ‘Possessive individualism as original sin’, i Canadian Journal of Economics and Political Science 1963. Hans Medick (1972) tar också upp denna kritik men väljer ändå att följa Macpherson.