Sociologerna Björn Gustafsson och Mats Johansson publicerade 2003 en innovativ studie där de använde sig av nya samples av skattebetalare i staden Göteborg åren 1925, 1936, 1947 och 1958 (elva år mellan varje benchmark-år) för att beräkna inkomsterna och deras fördelning. Åren valdes för att undvika krisår som krigen eller Depressionen. De influerades av Martin Järneks (1971) avhandling om Malmö, och betonade att fördelen med mikrodata var att de tillåter forskarna att dekomponera orsakerna till förändringarna i inkomstfördelningen. I Göteborg fördes från 1917 till 1967 ett manuellt register över alla som bodde i stan, och från detta register samplade Gustafsson och Johansson slumpmässigt genom att välja personer som var födda på två specifika dagar på året, och sampla dem samt personerna som bodde i deras hushåll. (s. 193) Samplet utgör alltså 2/365-delar av Göteborgs befolkning, plus deras familjer. År 1925 har de 6845 personer (i 1641 hushåll), år 1936 7741 personer i 2197 hushåll, och 1958 har de 9934 personer i 3362 hushåll. Hushållsstorleken faller under perioden från 4.2 till 3.0. Hushållet definieras utifrån mantalslängderna som personer med samma efternamn som bor i samma lägenhet eller villa. (s. 194) Ett metodproblem är att de som tjänade mindre än 600 kronor (1200 kronor år 1958) inte betalade skatt.
"This means that incomes below these limits are not observed. Different assumptions on non-observed incomes can be made, and the choice of assumption might affect the results. All tables reported here assume that wages and salaries (‘inkomst av tjänst’) of persons aged 16–66 cannot be smaller than SEK 600 for the first three years of observation, and SEK 1200 for the fourth measurement year. Nevertheless, we have repeated all computations using alternative assumptions about the non-observed income, and note in the text when substantial conclusions are affected." (s. 194)
För personer 67 år gamla eller äldre jämförde de rapporterad "inkomst av tjänst" med den genomsnittliga pensionen som Åke Elmér (1960) anger för perioden, och använde det värde som var högre.*
Måttet som de är intresserade av är disponibel inkomst, som de mäter som marknadsinkomst minus betalad skatt. (1958 inkluderas barnbidrag, som inte var skattepliktiga.) De använder en ekvivalensskala för att justera hushållens inkomster till antalet personer i hushållet. Tabell 2 visar utvecklingen i disponibel inkomst, i 1947 års priser, åren 1925 till 1958, i genomsnitt och per decil av inkomstfördelningen.
Den uppmätta reala inkomstökningen är ungefär 1,5 procent om året, att jämföra med en tillväxt i BNP per capita om 2,5 procent om året under perioden. Skillnaden beror på att Göteborgs ekonomi växte långsammare än Sveriges som helhet, att den offentliga sektorn växte, och att hushållens storlek sjönk under perioden. (s. 196) De påpekar att ett anmärkningsvärt resultat i tabell 2 är att den tiondel som hade högst inkomster faktiskt inte hade någon tillväxt i inkomsterna över perioden, på 33 år! "A remarkable result is the absence of growth for the 10th decile. Actually the mean real average equivalent income of the 10th decile in 1925 was very similar to the one in 1958." (s. 196-7) Detta stämmer också överens med Kent Olssons (1972) resultat för några höglöneyrken.
Ojämlikheten faller succesivt över tid: Gini-koefficienten är lägre 1936 än 1925, och lägre 1947 än 1936, och lägre 1958 än 1947, även om storleken på utjämningen under den sista perioden beror på metoden. Inkomstojämlikheten 1925, säger de, "must be considered high as we report a Gini-coefficient amounting to over 40 per cent" (s. 197). Detta är mycket högre än Sverige på 1980-90-talen, ungefär dubbelt så högt, och klart högre än Gini-koefficienten på landnivå på 1990-talet även för länder som USA (Gini om 35,8 år 1993). Figur 1, som jag klistrat in högst upp här, visar Gini-koefficienterna för Göteborg 1925, 1936, 1947 och 1958 tillsammans med en kombinerad serie för Göteborg och Malmö 1975-1997 samt en serie för hela landet 1967-1997 baserat på Levnadsnivåundersökningarna.
Gustafsson och Johansson menar att inkomstfördelningen från 1920-talet till 1990-talet utvecklats i fyra episoder. Den första var en tid av kraftig utjämning, från 20-tal till slutet av andra världskriget. Den andra hade ganska stabil fördelning, från 1945 till 60-talet. Den tredje perioden hade återigen en snabb utjämning, från sent 60-tal till tidigt 1980-tal. Och till slut har ojämlikheten ökat sedan det tidiga 80-talet. Resultatet är att i slutet av 1990-talet är inkomstfördelningen i Sverige på ungefär samma nivå som i början av 1960-talet.
De dekomponerar utvecklingen till inkomstens beståndsdelar: pensionärernas inkomster, arbetsinkomster, kapitalinkomster, skatter och så vidare. Den genomsnittliga kapitalinkomsten halverades mellan 1925 och 1936! Detta berodde bl.a. på en sänkning av räntan från 5,5 procent 1925 till 2,5 procent 1936 och 1947, säger Gustafsson och Johansson. (s. 200) Beskattningen ökade 5 gånger till 1958 jämfört med 1925. Den genomsnittliga skattekvoten ökade från 8,7 procent 1925 till 11,0 procent 1936, 19,0 procent 1947 och 23,9 procent år 1958. (s. 201) I en dekomposition visar de att koncentrationen av kapitalinkomster minskade kraftigt över tid -- samtidigt som de minskade som andel av totalen, förstås. (s. 205) Detta var den viktigaste orsaken till utjämning mellan 1925 och 1936, medan utjämningen mellan 1936 och 1947 drevs av skatterna. Över hela perioden var det kapitalinkomsterna och skatterna som drev utjämningen; löneinkomsterna var mindre viktiga. (s. 206)
Referens
Björn Gustafsson och Mats Johansson, "Steps toward equality: How and why income inequality in urban Sweden changed during the period 1925-1958", European Review of Economic History, 2003, s. 191-211.
Fotnot
* "A related problem is that, as opposed to earlier years investigated, capital income in 1955 of up to SEK 300 for singles and SEK 600 for married couples was not subject to income tax and thus was not recorded in the data. Up to 1947 income earners could make deductions from their income tax for having a dependent child. However, this was abolished in 1948 when flat-rate child benefits were introduced. For 1958 we have imputed the child benefits by adding SEK 400 to each household for each child under the age of 16." (s. 195)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar