"Coalition merchants": om ett sätt politiken förändras på

För 100 år sedan var Demokraterna det dominanta partiet i den US-amerikanska Södern, och den vita överhöghetens parti. Republikanerna var det större partiet i Nordstaterna, och för svarta amerikaners medborgerliga rättigheter. Men under 1960-70-talen omvändes mönstret. Hur gick det till? Statsvetaren Hans Noel ställer i en artikel från 2012 upp forskningslitteraturen på detta effektiva sätt:

"A considerable literature has explored how this occurred. One view is that the parties saw electoral advantage in pursuing different voters. Democrats wooed the support of growing numbers of black voters in the north even at the risk of losing their base in the south, while Republicans adopted a ‘‘southern strategy’’ of appealing to southern white conservatives (e.g., James 1997; Karol 2009; Lee 2002; Sitkoff 1971). Another view, however, is that Democratic activists forced party leaders and candidates to adopt procivil rights positions (Caro 2002; e.g., Carmines and Stimson 1989; McMahon 2005).
One simple empirical implication of these competing views concerns their sequence: which changed first—the content of the country’s two ideological coalitions, or the content of the party agendas?"

Hans forskningsupplägg för artikeln är att använda NOMINATE-data, som är kodning av hur politikerna i representanthuset och senaten röstar, och studerar hur röstmönster varierar över tid, i hur de olika politikerna förenar sitt röstande i olika typer av frågan. Han sammanfattar dessa mönster och hur de förändras över tid:

"I find that, in 1910, parties in Congress were still voting along patterns set in the nineteenth century, in which probusiness and procivil rights views were at one pole of partisan conflict, opposed to antibusiness and anticivil rights views at the other. But positions taken by political intellectuals on race and economics had become unrelated in 1910. Beginning in the 1930s, congressional voting began to display that same lack of alignment between race and economics. Meanwhile, pundits had begun by 1930 to align their positions on race and economics in the now familiar ideological pattern: Progressive intellectuals were becoming both procivil rights and antibusiness. Conservative pundits adopted the new ideological pattern sometime before 1950. Congressional voting on race and economics did not fall onto the same dimension until the 1960s." (s. 155)

Detta, medger han, är inte något bevis om kausalitet, men väl ett motbevis

"While this temporal pattern does not demonstrate that ideology shapes party coalitions, it is an important element of a causal argument. In particular, it rules out the alternative, that the parties changed their positions and intellectuals then rationalized their coalitions. The rationalization, or perhaps better, the articulation, came first." (s. 156)

Från denna mycket effektiva sammanfattning av artikeln, övergår Noel till att diskutera vad "ideologi" är. "Nearly every study of ideology begins with the idea that ideology ‘‘constrains’’ groups of individuals to take similar positions on a series of issues, even in cases in which there may be little obvious basis for the constraint (Converse 1964; Gerring 1997; Knight 2006)." Detta är intressant: ideologi begränsar, kopplar ihop olika frågor till sammanhängande paket som man kan välja mellan. (s. 157) I Noels statsvetenskapliga perspektiv hänger ideologi och koalition nära ihop: folk med en konservativ ideologi, förenas i en konservativ koalition. Utifrån Converse (1964) betonar Noel hur centrala intellektuella, eller politiker, är för att organisera dessa koalitioner, övertyga folk ideologiskt.

Noels ideologiska analys handlar i grund och botten om en polaritet mellan "liberalism" och "konservatism", alltså den US-amerikansk skalan. Det finns egentligen, säger han, inget skäl till att ett lands politik ska gå att sammanfatta så enkelt, men Poole och Rosenthal har visat att det funkar i USA. (s. 161)

Den ideologiska omvandlingen i samhället bredare sett, utanför den formella politiken, mäter Noel genom att koda "pundits" ställningstaganden ur en stor mängd tidningar, för vart 20:e år sedan 1910. Tidningarna är:

"The Atlantic Monthly, The Christian Science Monitor, Harper’s Monthly, Human Events, The International Monthly, The Los Angeles Times, The Nation, The National Review, The New Republic, The New York Times, The New-Englander, The North American Review, Scribner’s, The Wall Street Journal, and The Washington Post.
These publications are meant to be representative of the general political discourse at the time, but they do not cover everything. Important exchanges take place in smaller or more narrowly targeted publica- tions and in letters between intellectuals. Even at cocktail parties. This dataset covers only the tip of the iceberg of politically important discussion, but every effort has been made to make it representative. Publications were selected that appeared significant in the secondary literature." (s. 161)

Referens
Hans Noel (2012) "The Coalition Merchants: The Ideological Roots of the Civil Rights Realignment", Journal of Politics, Vol. 74, No. 1, January 2012, Pp. 156–173.