söndag 4 juli 2021

Nationalförmögenhet i Sverige sedan 1800


Det har gjorts mycket forskning i historiska nationalräkenskaper (HNR) i Skandinavien, säger ekonomisk-historikerna Magnus Lindmark och Lars Fredrik Andersson i en artikel från 2016. Det huvudsakliga målet har varit att beräkna BNP och olika sektorers bidrag till förädlingsvärdet över tid och att baserat på dessa data klassificera tillväxtregimer (!?) över tid och analysera strukturell förändring i ekonomin. Lennart Schön är den främsta företrädaren för denna forskningsinriktning i Sverige.

HNR har fokuserat på flöden: förädlingsvärde, BNP etc, och inte så mycket på stockar: kapitalstocken. Lindmark och Andersson följer Piketty och Zucman (2014) i att beräkna kapitalstocken över tid, närmare bestämt sedan 1830. De första beräkningarna av nationalförmögenheten i Sverige gjordes av Bollfras (1878, 1885), Pontus Fahlbeck (1890) och Isidor Flodström (1912, för år 1908). Också inom National Income of Sweden-projektet på 1930-talet (Lindahl, Dahlgren och Kock 1937) gjordes skattningar av kapitalstockar, även om fokus huvudsakligen var på flöden. Englund (1956) gjode en uppföljning till Flodström (1912) men fram till 1980-talet var flöden i fokus.  På 1980-90-talen gjorde en rad skattningar av kapitalstockar i nutid och sedan 1960-talet, och ekonomisk-historiker började också beräkna kapitalstockar: Holmquist (2004) för tillverkningsindustrin 1870-1930 och Lindmark och Andersson (2016) baserat på "stock and insurance data", samma data som den nuvarande artikeln bygger på. Också Waldenström (2016) har presenterat nya kapitalstockar men eftersom han använder en institutionell uppdelning av tillgångarna (hushåll, företag, offentlig sektor, osv) och L och A använder en funktionell uppdelning, är de två studierna komplementära. L och A gör en intressant kommentar om hur man kan använda kapitalstocksberäkningar i ekonomisk-historisk analys:

"Finally, we notice that historical research focusing on capital stocks can roughly be divided into growth accounting, sustainability issues, and the distribution of wealth and income. The growth-accounting tradition (the aim of which often has been to estimate Total Factor Productivity growth) uses capital stocks as a factor input in production functions. Scandinavian studies in this tradition include Prado (2008), Houpt (2013), and Edquist (2011), to mention a few. Also worth mentioning in the context of this study – especially as regards the composition of the capital stock – are studies claiming that the economic importance of certain types of capital varies over time. De Long and Summers (1991) argued that investments in equipment have a high propensity to generate positive externalities, resulting in a systematic and substantial divergence between social and private return on investments in equipment (see also Field, 2007). A similar idea has also been suggested by Krantz and Schön (1983); they proposed that a rising machinery investment ratio characterises periods of high economic growth. This idea was further developed by Schön in a number of books and articles on patterns of structural change (e.g., Schön, 2012).
Although this study does not specifically test for relationships between growth and the structure of capital, we suggest how changes in the capital stock can be incorporated into the general narrative of Swedish industrialisation. The stylised facts on sectoral returns on capital in this study also provide insights on the mechanism linking capital formation to structural changes in the output structure. Accounting for the impact of changing capital structure on aggregated growth of capital return, and understanding the mechanism underlying the long-term development of the capital-to-income ratio under the process of economic growth and structural change, are also equally important." (s. 124)

Tidiga studier som skattade förmögenheter byggde ofta på kapitaliseringsmetoden, att ta ett inkomstflöde och utgå från att det representerade t ex 4 procents avkastning på en kapitaltillgång, och så räkna ut kapitalets storlek. Detta användes mindre av Flodström, som använde försäkringssummor för producerat kapital och taxeringsvärden för naturkapital. Försäkringsmetoden användes också av Lindahl et al (1937) och Englund (1956).

Lindmark och Anderssons beräkningar följer FN:s System of National Accounts, SNA. SNA 2008 innebär att "fixed assets should be valued at the prices prevailing in the market for assets in the same condition as regards technical specification in age (replacement value)." (s. 125) Perpetual inventory method, PIM, använder däremot (a) investeringsflöden och (b) antaganden om kapitalförslitning. Detta är mindre krävande vad gäller faktiska data, men 

"The disadvantage is that assumptions are static and cannot embody scraping of capital due, for example, to war, economic downturns, and uneven rates of technical progress and so on. From a conceptual point of view, this is especially troublesome if cyclical long-term dynamics of Schumpeterian creative destruction are assumed (see e.g., Schön, 2012). While we have generally avoided the PIM-estimates, the method has been used at some occurrences when other data has been missing. In those cases we have assumed a service life of 10 years for machinery and 50 years for buildings (SOU, 2002:118)." (s. 125)

Huvudmetoden här är istället att använda värderingar av kapital ur försäkringsdata. "Estimating fixed capital using measures from insurance data gives a market valuation of the replacement value, which may overcome this specific shortcoming in PIM estimates. " (s. 125) Skillnaderna i faktiska skattningar beroende på vilken metod man använder är stora, vilket tabell 1 visar:

Kapitalstocken är alltså mycket större med försäkringsmetoden än med PIM-metoden. Det är osannolikt att försäkringsbolagen skulle ha överskattat kapitalstocken så kraftigt, menar Lindmark och Andersson: det hade ju gett stora finansiella problem för företagen. Däremot kan försäkringsmetoden ha problem ifall folk inte tog sitt ansvar och försäkrade sina tillgångar. För att korrigera för detta problem på 1800-talet använder de Lindmark och Anderssons (2010) beräkningar av försäkrings-efterfrågan 1830-1850. De redovisar också hur de beräknar värdet på jordbruksmark, skog och fisk. De gör en intressant kommentar till resulterande beräkningar jämfört med tidigare:

"Comparing the totals in this study with Waldenström’s estimates, both studies are close to Flod-
ström’s estimates for 1908, while, for the later period, our estimates resemble Englund’s figures for
1952, but are clearly higher than the Statistics Sweden estimates for the period 1980 to 1995 (SCB,
1992). Waldenström’s estimates are considerably lower than both the Englund and SCB estimates.
Both Waldenström and SCB arrived at lower estimates as compared with insurance values. In
short, the low estimate of assets suggests a high return on capital, especially during the 1980s and
early 1990s. Since this was a period of slow productivity growth this may indicate that both SCB
and Waldenström underestimated the aggregated capital stock." (s. 126)

Enligt Lindmark och Anderssons beräkning bestod den svenska nationalförmögenheten år 1830 till 44 procent av producerade tillgångar, till 52 procent av naturtillgångar, och till 4 procent finansiella tillgångar. År 1890 var proportionerna 70 proc -- 36 proc -- minus 6 proc! Minus alltså eftersom svenskarna hade större lån utomlands, än finansiella tillgångar utomlands. (s. 127) År 1830 var skog två tredjedelar av naturkapitalet medan jordbruksmarken bara var 31 procent; 1890 hade proportionerna förändrats till 51 -- 46 procent. I nutid är det återigen skogen som dominerar: 8 procent jordbruksmark och 47 procent skog, medan 44 procent är energi och mineraler; detta under ett år med höga minerapriser (s. 128).

Enligt Lindmark och Anderssons data så sjönk den svenska kapital-inkomst-ration (Pikettys beta eller W/Y) kraftigt under industrialiseringen. I början av denna fas var kapitalstocken nio gånger större än nationalinkomsten och runt 1900 hade den sjunkit till sju gånger. Se figur 1 som visas högst upp i inlägget. Under 1900-talet fluktuerar ration mellan 6 och 8. De jämför utvecklingen med forskning för andra länder av Piketty med flera:

"Compared with Piketty’s results, the Swedish trajectory holds less of a U-shape than is seen in those of the UK and of France. Instead, it declined during the phase of industrialisation and remained stable over the long term during the post-industrialisation period. The Swedish case fits more with the German trajectory, where the capital ratio declined during the second industrial revolution. However, we see fewer similarities in the post-war period, where the capital ratio increased substantially more in Germany then in Sweden. In the post-war period, Sweden fit more with the US trajectory. In turn, the US trajectory fit less with the Swedish trajectory in the period before 1945. In contrast to the Swedish experience, the US capital ratio increased substantially during the second industrial revolution." (s. 130)

Piketty menar att det fanns mycket jord per person i USA tidigt 1800-tal vilket innebar låga jordvärden och en lägre W/Y-ratio, och omvänt säger Lindmark och Andersson att det rådde brist på jord vilket också höjde priset på marken och gav en hög W/Y-ratio (s. 130). Jag kan ju tycka att de två sakerna -- mängden jord och priset på en enhet jord -- borde balansera varandra, men det diskuteras inte. Det andra måttet som visas i figur 1 är hur mycket produktion landet får ut per kapital. Lindmark och Andersson diskuterar detta mått så här:

"A basic indicator of changes in the rate of return on capital is the ratio of national income to tangible wealth – in other words, the inverse of the capital ratio. The measure is, however, only an indicator since the national income includes compensation to labour services, which distorts the level of returns and only makes the measure useful as an indicator of changes in the rate of return. Second, the capital stock is per definition reflecting net capital formation, while the national income (value added) includes depreciation. Third, the measure can only interpreted as an indicator of changes in the rate of return on capital if the functional income distribution, the share of gross operating surplus and compensation to employees is assumed constant. With these reservations, the indicator here labelled ‘gross value added to capital ratio’ or ‘value added ratio’ for short is shown in Figure 1 (dashed line) for the period from 1830 to 2010." (s. 130)

Diagram 2 och 3 visar avkastningen på kapital, först i jordbruk, skog och fiske sedan i tillverkningsindustrin.



De visar också separata beräkningar för transport och kommunikation -- ganska platt och trendlöst runt 4 procent fast med några rejäla spikar ca 1870, 1920 och 1950 (runt 7 procent). Och för privata tjänster: hög avkastning i slutet av 1800-talet med ungefär 12-15 procent från 1850 till 1920, sedan ett drastiskt fall till 10 procent, och därefter en fallande tendens från 10 procent till 5 procent 1945, sedan en marginell ökning till ca 1970 och därefter en liten minskning på 1970-talet.

Lindmark och Andersson gör shift share-analyser av kapitaleffektiviteten på sektorsnivå.

I slutsatserna betonas att kapital-nationalinkomstration (Pikettys W/Y) var hög på 1800-talet pga brist på jord medan Sverige efter 1920 på denna indikator mer utvecklades som USA än som de kontinentaleuropeiska länderna som Piketty och andra studerat.

"The general pattern of structural change from an agricultural to an industrialised economy is reflected, or even proximately caused, by shifts in the capital stock. This study highlights the role of natural capital in the early phase of industrialisation, and the growth of produced capital during industrialisation and its aftermath. One of the key findings is that produced capital provided a significantly higher rate of return, making investments in new technologies embodied in man-made capital more profitable than further utilising natural capital." (s. 134)

Kapialets produktivitet ökade kraftigt under industrialiseringen. Tillverkningsindustrin var viktig, och tjänstesektorn blev viktigare under den andra industriella revolutionen, "thus contributing significantly to improving the income-to-capital ratio in the national economy in general" (s. 134) De diskuterar också implikationer för vidare forskning:

"Further work is needed to more fully understand the mechanisms between capital and income growth over the long term. One of the puzzles arising from the empirical account is the differences in rate of return: why are the rates of returns dispersed among the main sectors, and why is the convergence of rates of returns such a slow process? It was unexpected that the convergence process even exceeded the service life of fixed-capital assets. Further studies are needed to uncover the mechanisms behind this. One potential line of research is examining the potential differences in rates of depreciation, service life, damages or outdated technology. In a dynamic setting, the rate of technological progress will constantly affect depreciation rates, causing a constantly changing equilibrium.
The present study showed how the rate of return on capital probably exceeded growth rates over the long term. Piketty (2014) argued that capitalists will benefit from the excess rate of return, skewing income distribution in the long run. /.../" (s. 135)

En möjlighet är att de olika beräknade kapitalavkastningarna i de olika sektorerna betyder att nationalförmögenheten inte bör beräknas som summan av olika slags kapital. 

"This could be the case if the substitutability between various forms of capital is low. Depending on which explanation is correct, this may have implications not only for how industrialisation in a small country as Sweden is analysed, but also for how the industrial revolution itself is understood. For instance, which interest rates were expected to fall, or which rates of returns were expected increase in order to trigger sustained economic growth, if the rates of return vary among sectors and among types of capital?" (s. 135)

Lindmark och Andersson menar att de inte kan besvara dessa frågor här och nu, utan att mer forskning behövs.


Referens

Magnus Lindmark & Lars Fredrik Andersson (2016) "An historical wealth assessment – measuring the Swedish national wealth for the nineteenth and twentieth centuries", Scandinavian Economic History Review, 64:2, 122-137

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar