Folkrörelseprojektet och dess kritiker

 

Det stora forskningsprojektet om folkrörelser som pågick på historiska institutionen i Uppsala på 1970-talet, och leddes av Sven Lundkvist och CG Andrae, har gjort ett djupt avtryck i vår förståelse av svensk historia. De kanoniserade vad som brukar ses som de tre stora folkrörelserna: frikyrkorna, nykterheten, och arbetarrörelsen. De gjorde omfattande studier av rörelsernas tillväxt och relationer i olika miljöer (Gävle, Eskilstuna osv.) och övertygade, tror jag, flera generationer efterkommande historiker om folkrörelsernas "bidrag till Sveriges modernisering", ungefär. Jag använde mig flitigt av forskning ur folkrörelseprojektet i min bok Världens jämlikaste land?, och mitt intryck är att jag inte är ensam om att ha tagit stora intryck av Lundkvist och de andras analyser om frikyrkorna och nykterismen som "medborgarskolor" och grundvalen för ett nytt, aktivt civilsamhälle och större politiskt deltagande.

Utifrån detta är det så klart väldigt intressant att ta del av kritiska perspektiv på projektet. En sådan granskning gjorde den danske historikern Vagn Wåhlin (1935-2009), verksam vid Århus universitet, i Historisk Tidskrift 1979. Wåhlins början är slående, och väldigt 1970-tal:

"Ikke blot i marxistisk inspireret forskning, men også hoss ikke-marxistiske historikere er der i dag en stadigt bredere accept af, at i sisdste ende er det den materielle basis i produktionssfæren som sætter mønstret og rammerne for andre sociale og ideologiske fænomener." (s. 113)

Wåhlin går vidare:

"Det dynamiske element og en interesse for forandringer over tid i stedet for tilstandsbeskrivelser er kommet i centrum af den historiske forskning, ligesom en legitimering af konkrete historiske undersøgelser i forhold til det aktuelle samfunsd behov for selfforståelse er blevet stadigt mere almindelig." (s. 113)

Folkrörelseprojektet, säger Wåhlin, ansluter sig klart till denna riktning*. Under ledning av Andrae och Sven Lundkvist, nyss utnämnd till Riksarkivarie, har en grupp på omkring 15 medlemmar arbetat 1965 till 1976 inom projektet. Det blev 8 doktorsavhandlingar, 6 lic-avhandlingar, 32 artiklar och 27 trebetygs-uppsatser. Wåhlin är dock starkt besviken på att forskarna i projektet varit fega (enligt honom) med att lägga fram övergripande analyser och att använda och kritisera teorier. (s. 115) Han kritiserar Lundkvists användning av England -- representerat av Harold Perkins The Origins of Modern English Society 1780-1880 (1969) -- som ensamt jämförelse-fall, och menar att Lundkvist borde arbetat mer komparativt och ägnat mer uppmärksamhet åt de rörelser som inte växte så mycket. Wåhlin antyder att bekvämlighet gjort att Folkrörelseprojektet fokuserade på de rörelser som efterlämnat stora och välorganiserade arkiv, och menar att det är lika viktigt att förklara varför andra rörelser inte formade Sverige i samma grad. (s. 116)

När man jämför de enskilda studierna med teoriavsnittet i Lundkvists sammanfattande bok, säger Wåhlin, så blir det tydligt att författarna i princip arbetat utan de anglosaxiska teorier som Lundkvist diskuterar -- och att de inte förlorat något på detta. (s. 117)

"Gang på gang anvences i projektet udtryk som, klassesamfund, klassernas ideal etc, uden at der er foretaget nøjere redegørelser for, hvad klasser eller deres dynamiske samfundsrolle egentlig er." (s. 117)

Författarna säger upprepade gånger att sociala förändringar leder till sociala rörelser: men vilka sociala förändringar är det som avses? Och hur ska vi förstå förhållandet mellan ideologier och kollektiva identiteter (medvetanden) och folklig rörelse och dess organisatoriska form? Här hade de svenska forskarna, menar Wåhlin, kunnat använda den tyska diskussionen om "borgerlig offentlighet", diskussioner om småborgerskapet, m m -- inte bara de anglosaxiska referenser som Lundkvist använder.

Det är kanske ännu mer beklagligt att Lundkvists projekt avstått från kompartioner med norge och Danmark, och den historiska forskningen där t ex om den norska Thrane-rörelsen och de danska religiösa lægmandsbevæelser på 1830-40-talen. De tre skandinaviska länderna påverakde direkt varandra: skandinavismen förstås, men också den tidiga svenska arbetarrörelsens kontakter med Köpenhamn, den norska bonderörelsens (Bondevennernes Selskab) influenser från Danmark 1på 1860-talet, och de skånska kooperativens influenser från Danmark. (s. 118)

Wåhlin övergår till att göra en egen skiss av samhällsutvecklingen i Danmark ca 1850-1920 med fokus på förutsättningar för folkliga rörelser. Här börjar han också med att i förbifarten leverera ännu en spetsig kritik av Lundkvists projekt. Utfall kan inte föregå orsaker, men Lundkvist säger att industrialismen leder till folkröelserna, och sedan säger han själv på annat ställe att den första stora nyktehetsrörelse-vågen börjar på 1840-talet och att frikyrkorörelsen tar fart på 1850-talet, medan industrialismen tar fart först några decennier senare.** Wåhlin går tillbaka till den agrara revolutionen, som han menar slog igenom i Danmark på 1790-talet, 100 år före industrialismen gjorde det. "de klassemæssige og ideologiske konsekvenser af agraromvæltningen kunne manifestere sig, inden nye tendenser brød fram." (s. 123)

Wåhlin skildrar den kapitalistiska marknadsekonomins genomslag i det danska jordbruket från och med 1790-talet. Från och med 1820-30-talen växer väckelserörelserna fram och rekryterar många från fiskare, lantarbetare och husmän (ungefär torpare). Grundtvigianismen, en ljusare, mer optimistisk kristendom slog igenom på 1850-talet och fick fäste i alla klasser, medan Indre mission (från 1856) var mer ensidigt förankrad i de lägre klasserna. (s. 130-1) På 1840-talet växer yrkesorganisationer för bönder fram på Själland och Wåhlin menar att dessa organisationer genom ledare som Rasmus Sørensen och IA Hansen klart var kopplade till väckelsen. I Bondevennerns Selskab ingår bönderna en allians med de nationalliberala eliterna i staden, för att få social acceptans. Selskabet lyckas med att dominera valen till ständerförsamlingen 1847 och 1849 och till Den grundlovgivende Rigsforsmaling. Efter 1849 faller alliansen mellan nationalliberalerna och Bondevennerne ihop och önderna fortsätter organisera sig allt bredare på 1850-60-70-talen:

"Ideologisk gennem private friskoler, folkehøjskoler og frimenigheder, politisk såvel på lokalt som rigsplan og med en voksende presse og financielt gennem forsikringselskaber, sparekasser og ved fra 1870'erne at overtage makten i realkreditforeningerne, distributionsmaessigt gennem kooperative brugsforeninger og faellesindkøbsforeninger, og endelig produktionsmaessigt fra 1880'erne gennem kooperative andelsmejerier osv." (s. 132)

Gång på gång, ser vi, var det grundtvigianska bönder (gårdmaend) som tog dessa initiativ. Denna "formidable organisationsproces" kallas i Danmark för bondevevaegelsen.

Wåhlin resonerar om relationer mellan och respektive utvecklingen i stad och på landet, att Danmark har "ett dobbelt iedologisk og kulturelt-organisatorisk system, hvor bøndernes eget verdensbillede og kultursystem nog påveirkes af udviklingen i København, men også fungerer uafhaengigt heraf på sine egne praemisser." (s. 135)

Den svenska utvecklingen på 1800-talet har fler likheter med den danska än med den engelska som Lundkvist jämför med, påpekar Wåhlin, och sätter in en välplacerad stöt mot Lundkvists fördummande begrepp om ett föregivet "äldre samhälle" som existerade före industrialismen. (s. 136) Istället borde Lundkvist ha undersökt omstruktureringen i den svenska agrarsektorn fö ratt förstå frikyrkorörelsen och nykterismen. Kanske var det, som i Danmark, samma personer som var ledande i dessa rörelser och i andra områden, som i sjuk- och begravningskassor, kooperativa konsumtionsföreningar, sparkassor, icke-profit-försäkringskassor, produktionssällskap, folkhögskolor m m? (s. 138) För arbetarrörelsen erkänner Folkrörelseprojektet att denna var verksam på flera fält samtidigt, men för en möjlig bonderörelse vägrar man beakta detta.

referens

Vagn Wåhlin (1979) "Omkring studiet af de folkelige bevaegelser: Overvejelser vedr. folkrörelseprojektet og Sven Lundkvist, Folkrörelserna i det svenska samhället 1850-1920, Uppsala 1977, og ett forsög til en kompletterende helhedsfortolkning", Historisk Tidskrift nr 2 1979, s. 113-151.

fotnot

* I en fotnot hänvisar Wåhlin till s. 37-38 i Lundkvists sammanfattande bok för diskussion om de materiella och demografiska förutsättningarna för folkrörelserna.

** Wåhlin gör en intressant anmärkning att Habermas teori om borgerlig offentlighet handlar om urbaniserade samhällen och plockats upp av Perkins, som i sin tur används av Lundkvist för att karakterisera en "medelklassideologi".