Etnologerna Bo Nilsson och Anna Sofia Lundgren, båda verksamma vid Umeå universitet, har i två artiklar från 2015 och 2018 studerat politisk retorik i Sverige om (a) Norrland -- det är artikeln från 2015, och (b) landsbygden -- det är artikeln från 2018.
Norrlandsartikeln börjar med att de konstaterar att Norrland, gentemot Götaland och Svealand, i populärkultur brukar framställas som ‘the most rural, traditional and problematic region in Sweden’ (här tänker jag på filmen Jägarna! De refererar dock till en vetenskaplig artikel: Eriksson 2008). Deras egen studie utgår från frågan: "What discourses prevail when politicians make sense of, and suggest solutions for the Northern part of Sweden?" De vill identifiera och dekonstruera nuvarande diskurser om Norrland, och även visa på hur dessa etablerar en bild av regionen som problematisk. Deras teoretiska överblick informerar om forskning som jag absolut inte har någon aning om:
"This constructivist perspective has sometimes been named the ‘post-rural’ (Murdoch and Pratt, 1993), reflexively emphasising the processes that shape ‘the rural’ rather than taking rurality as place and construct for granted. A shift of focus from ‘rural politics’ to the ‘politics of the rural’ (Woods, 2003, 2005) has redirected interest from the rural as a battleground for various discursive forces to ‘the meaning and regulation of rurality itself’ (Woods, 2003: 312). According to this perspective, simply identifying different rural discourses is not ‘enough’ (Berg and Lysgård, 2004; Haugen and Villa, 2006a,b). In order to understand their impact and effect, rural discourses need to be understood in terms of power and competition, and for the ways they make identifications (im)possible. Within the framework of such an approach, studies have explored how representations of the countryside not only constitute rurality through stereotyping rural discourses, but as a consequence favour certain social groups and ideologies (Baylina and Berg, 2010) while excluding or stigmatising others (Cloke and Little, 1997; Ching and Creed, 1997; Phillips et al., 2001) on the basis of social categorisations such as social class (Juska, 2007), race (Holloway, 2007), and gender and sexuality (Massey, 2004; Valentine, 2004; Little, 2006).Nilsson och Lundgrens studie startar från "politics of the rural" och undersöker partipolitiska aktörers debatt och kamp om att definiera vad Norrland är och borde vara. (Det verkar lite likt Cruickshank et al 2009:s studie av norsk landsbygdspolitisk debatt, som de refererar.) Teoretiskt är utgångspunkten diskursteori så som den utarbetats av Laclau och Mouffe (1985).* Materialet drar de från Riksdagens öppna digitala arkiv på riksdagen.se, med material från åren 1991 till 2013. D har sökt på "rural" och "Norrland" och får tusentals träffar; de snävar därför in det till "non-government bills", alltså riksdagsmotioner. Perioden 1991 till 2013 har de valt eftersom den omsluter en gradvis politisk förskjutning, "from traditional social democratic welfare politics to more neo-liberal politics with an extensive deregulation of state enterprises (Hudson and Rönnblom, 2007)." I denna anda har också regionapolitiken förändrats till en fokuserad på regional tillväxt, menar de med referens till Tillväxtanalys (2012). Materialet bearbetar de med en kvalitativ innehållsanalys, "in which recurring concepts, ideas and opinions about Norrland were inductively identified by repeated readings of the texts. The different ways of comprehending Norrland were viewed as discourses and organised in sub-themes (Hsieh and Shannon, 2005; Neuendorf, 2002). The paper is organised around the four main discourses found in the material that each fixated different qualities as central to the Norrlandic identity: Norrland as a problem, Norrland as a resource, Norrland as a region of growth, and Norrland as a victim." (s. 88)
It should be clear from the above that discourses on rurality are intrinsically political, forming not only imageries of rurality, but also the everyday material conditions under which rurality and rural inhabitants come into discursive existence." (s. 86)
Diskursen om Norrland som problem handlar inte minst om inlandet, som skildras som en arkaisk region med en åldrande befolkning och betydande utflyttning. Man pekar på en geografisk känslighet på grund av stora avstånd, och en motion från Liberalerna 2006-07 menar att om det blir för dyrt att äga en bil så kommer arbetssökande inte kunna ta jobb som ligger för långt hemifrån; "Motoring should not be taxed to death". Också det kalla klimatet och höga kostnader för uppvärmning utpekas som problem, t ex i en moderat motion från 1990-91 som menar att problemen gör det svårare för norrländska arbetsgivare att rekrytera nyckelkompetenser. Återkommande diskuterar motionerna okcså den glesa befolkningen och olika problem associerat med detta, som finansieringen av välfärden. De ekonomiska hänsynen genomsyrar denna diskurs, menar Nilsson och Lundgren.
Den andra diskursen är Norrland som en resurs, ännu inte fullt utnyttjad. Denna kommer i två varaianter. Den ena handlar om Norrland som bärare av immateriella och icke-ekonomiska resurser, såsom naturen, det öppna landskapet, och Norrland som något autentiskt och genuint (jfr Eriksson 2010) och kopplat till fritid, återhämtning, och livskvalitet. Moderaterna lyfte fram, t ex i en motion 1990-91, denna aspekt: ‘As awareness of environmental issues increases, those parts of our country that can offer a nice natural environment will certainly seem attractive to many more people’. Norrland kan här framstå som nästan arkaiskt: ur en folkpartistisk motion 2009, "‘Västernorrland has had the motto “offers balm for the soul”, a concept that should be appealing in a world with an ever increasing tempo’". Detta rofyllda kan också göras till något ekonomiskt, en resurs i form av att locka till sig turister. Norrland som resurs kan också vara rent ekonomiskt, med referenser till vattenkraften, skogen och gruvorna. En folkpartistisk motion från 2009 exemplifierar detta:
"Norrland has contributed greatly to Sweden's prosperity through its natural resources -- forests, ore and water. As one example, Västernorrland has for many years had Sweden's third largest annual gross domestic product. Here one can find world-leading companies in the cellulose industry and the energy sector, and many examples of natural resources and renewable energy."
En centerpartistisk motion 1996 pekade på att Norrland ger Sveriges största exportintäkter, en liberal motion 2003 att "The forest, ore and hydropower mean that Norrland contributes more to Sweden's GDP than most regions in Sweden", en socialdemokratisk motion 1996 pekade på att Västernorrland producerade mer elektricitet än vad man konsumerade. Relaterat till denna syn på resurserna är argumentet att om Norrland fick behålla inkomsterna från sina resurser, så hade det varit mer rättvist och regionen hade varit rikare. Ett sådant argument har t ex gjorts i Kiruna angående vinsterna från stadens järngruva, som, har det sagts, finansierade tunnelbanan i Stocholm istället för att investeras tillbaka i den egna staden (Nilsson 2009, Kiruna - staden som ideologi).
Diskursen om Norrland som resurs organiseras runt två nodalpunkter, säger Nilsson och Lundgren: inneboende värden, och produktivistiska bidrag. Till dessa kommer olika subjektspositioner: runt produktivismen entreprenörer, innovatörer, affärsmän, och i någon mån bönder och skogsarbetare. Runt inneboenede värden snarare som medborgare och demokrater. Ett exempel på det senare är en moderat motion från 2001 för att bevara fäbodssystemet som ett kulturarv: i denna argumenteras det för att systemet inte skulle överleva utan entusiaster och att man därför måste underlätta för småföretagare som håller igång t ex fäbodar. Från Vänsterpartiet 2010 varnades det tvärtom för att just ge lokala entusiaster denna roll, om det handlar om att ta över välfärdsåtaganden från det offentliga.
Den tredje diskursen handlar om Norrland som tillväxtregion. Också i diskursen om Norrland som resurs fanns så klart ett ekonomiskt perspektiv, men de två skiljer sig åt, säger N och L: i resurs-diskursen handlar det mycket om Norrland som självförsörjande, men i tillväxtdiskursen tvärtom om en i princip oändlig tillväxt och ett oändligt överskott att utvinna. Här talas det om Norrlandskusten som området med "störst potential för regional tillväxt i Sverige" (FP, 2011) och om behovet av infrastrukturinvesteringar för att gynna tillväxten (S, 2004). Tillväxtdiskursen var över perioden 1991-2013 tämligen stabil och stark, säger de. Man pekade på potentialen för ekonomisk tillväxt i Norrland och lade fram olika förslag för hur denna potential skulle kunna frigöras.
Den fjärde diskursen är Norrland som offer. "According to this discourse, Norrland was underprivileged, had not accessed welfare services to the same extent that other regions had and was some- times depicted as subjected to colonisation." (s. 91) Så här resonerade en centerpartist i en motion 2006:
"The central power in Stockholm has for centuries looked upon the vast and sparsely populated northern part of Sweden as mainly an essential supplier of raw materials. […] For a long time, the central power has had a colonial approach to the nearly two-thirds of the country's land area that is called‘Norrland’. This attitude must change ..."
Motioner från olika partier kunde i denna anda tala om Norrland som ett offer för tidigare regeringars centraliseringspolitik, och om norrlänningarna som "glömda" pga politikernas för starka fokus på urbana tillväxtregioner. Diskursen om Norrland som offer artikulerades nästan alltid, säger Nilsson och Lundgren, ihop med påpekanden om hur mycket naturresurser Norrland har. Här väcks informellt också frågan om vad som i USA kallas "reparations", osm när en centerparistisk motion 2005 kräver att statliga myndigheter ska flyttas från Stockholm till Norrland för att kompensera för utsugningen av Norrlands naturresurser, eller en socialdemokratisk motion 1992 kräver ökade stöd till norrländska industrier, eller en vänsterpartistisk motion 1991 kräver att vinsterna från norrländska industrier ska stanna i Norrland. Nilsson och Lundgren menar att denna diskurs, där deltagarna vill ge mer stöd till Norrland, ironiskt nog reproducerar en bild av Norrland som en svag och sårbar region.
I slutsatserna diskuterar Nilsson och Lundgren hur Norrland i de olika diskurserna jämförs ofördelaktigt: ibland med andra regioner i landet som implicit har bättre tillväxtkraft etc, ibland med en idealiserad möjlig bättre version av sig självt, som regionen misslyckas med att leva upp till. (s. 92) Vad gäller vad Norrland ställs emot i motionerna är det ofta regeringen, staten, Stockholm. Det finns ett populistiskt stråk i detta, i motioner från alla partier, men Nilsson och Lundgren menar att denna pro-Norrland-populism ofta förlägger agensen till räddare utifrån, medan norrlänningarna själva förpassas till att vara entusiaster och eller entreprenörer.
Nilsson och Lundgrens artikel från 2018 tar avstamp i hur svensk landsbygdspolitik ofta tar avstamp i uttrycket levande landsbygd, som de översätter som "living countryside". Begreppet levande landsbygd har ingen särskild politisk hemvist utan används över hela den politiska skalan. Begreppet kan därför ses som en "floating signifier" i Laclaus (1996) mening. Dess "omnipresence within Swedish rural politics" gör det särskilt intressant att studera detta begrepp. I denna artikel liksom i den om Norrland från 2015, arbetar de med att analysera riksdagsmotioner,denna gång från åren 2010-11 och 2013-14**, och också här arbetar de utifrån ett konstruktivistiskt och diskursteoretiskt perspektiv. Angående vad "levande" i begreppet levande landsbygd egentligen betyder, så för de detta intressanta teoretiska resonemang:
"A ‘living countryside’ is not only (if at all) constituted around some shared qualities that rural areas embody, but also derives its meaning from the articulations that come to signify a desired and imaginary fullness as well as the boundary that defines the limits of this illusion. Such an imaginary fullness is sometimes referred to as ‘ideological fantasy’ (Žižek, 1998), not in the sense that it constitutes a false consciousness but, rather, in the sense that it works as a shared narrative that structures the way people make sense of the world and their existence in it. Glynos argued that a key role of fantasy is to provide us with ‘a script with which to shuffle vulnerability and uncertainty to the margins’ (Glynos, 2011: 79)." (s. 74)
De etiketterar alltså idealet om levande landsbygd som en fantasi, och deras analys börjar med att identifiera centrala teman i denna fantasi. Det börjar med tillgång till arbeten och till medborgerliga rättigheter såsom välfärdstjänster. För politikerna handlar det om att främja jordbruket, arbeta mot avbefolkning av ladsbygden, med mera. Idéerna om levande landsbygd kopplatr också in till idéer om en särskild svenskhet på landsbygden, inte minst levd genom "öppna landskap", odlade sådana; etnologerna Frykman och Löfgren (1979) har tidigare pekat på det öppna landskapets betydelse för föreställningar om svenskhet. Det öppna landskapet anförs också som motor för turism, alltså en rent ekonomisk faktor.
Idealet om levande landsbygd porträtterades både i positiva termer -- folk vill bo på landet, och där har de det bra -- och i negativa termer -- den levande landsbygden föreligger inte idag utan rurala områden lider av avbefolkning och andra problem. (s. 78-79)
Nilsson och Lundgren börjar sina slutsatser så här:
"This study of Swedish rural political discourse highlights the way the expression ‘living countryside’
functioned as a common goal for much of rural politics by legitimizing a range of different political suggestions. These were held together by an ideological fantasy that portrayed a living countryside which had resemblances with notions of a past Sweden." (s. 81)
Visionen om en levande landsbygd förenas ofta med referenser till jobb, infrastrktur och välfärdstjänster, men kan också förenas med en vagare, mer nostalgisk uppsättning av bilder av ett "traditionellt" svenskt landskap med jordbruk och djurhållning, ibland förenat med nationalistiska tendenser. (s. 81-82)
Fotnot
* I teori-diskussionen går de igenom några centrala begrepp: "nodal points", "floating" och "empty" "signifiers", populism, ekvivalenskedjor, och "articulation". Artikulering använder de t ex för att klarlägga hur ett begrepp som "Norrland" kopplas ihop med andra begrepp, som "offer" eller "resurser". (s. 87-88)
** De motiverar valet av tidsperiod med att den fångar ett ökat politiskt intresse för landsbygden (!). (s. 75)
Referenser
Bo Nilsson och Anna Sofia Lundgren (2015) "Logics of rurality: Political rhetoric about the Swedish North", Journal of Rural Studies 37: 85-95.
Bo Nilsson och Anna Sofia Lundgren (2018) "‘For a living countryside’: Political rhetoric about Swedish rural areas", European Urban and Regional Studies Vol. 25(1) 72–84
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar