Robert Dahl utvecklade 1971 statsvetenskapens demokratibegrepp med begreppet "polyarki". Enligt Dahl innebär en sådan, en demokratisk ordning, att det finns rimliga politiska val under allmän rösträtt, att folk har medborgerliga rättigheter och friheter, och att det finns fria nyhetskällor som stärker valens demokratiska kvaliteter. I Dahls analys stod demokrati för en fullt utvecklad dito, där alla medborgare har jämlikt inflytande; polyarki stod i motsats till detta för en mer realistisk standard, möjlig att förverkliga.
Statsvetarna Jan Teorell (Lund), Michael Coppedge (Notre Dame), Staffan Lindberg (Göteborg) och Svend-Erik Skaaning (Aarhus) presenterar i en artikel från 2019 ett index för att mäta just polyarki, med data för 182 länder från 1900 till 2017.
De börjar med att förklara polyarki-indexets fördelar gentemot tidigare mått som Freedom House, Polity, och UDS. Ett, polyarki täcker alla Dahls fem komponenter och är alltså ett mer komplett mått. Två, de har genom V-Dem-projektet använt noggrant rekryterade land-experter för att göra kunniga kodningar av varje land-år. Tre, datasetet är offentligt och fullt tillgängligt för alla, vilket innebär att det blir mer transparent. Fyra, de anger osäkerhetsmåtten för alla estimat. Figur 1, inklistrad ovan, jämför betygsättningen av demokrati i V-Dem (polyarki-måttet) med Polity och Freedom House. Vi ser att Polity verkar bedöma fler länder som demokratier: både USA och Costa Rica klassas där som demokrateier underhela1900-talet, medan enligt V-Dem demokratin växer fram under århundradet. Så här kommenterar Teorell et al skillnaderna:
"Figure 1 shows how the world looks different with the V-Dem polyarchy index in five of the countries where differences to extant measures are stark. Freedom House and Polity record nearly flawless scores without development over time for both the USA and Costa Rica. Consistent with massive evidence on limited suffrage, intimidation, and persistent fraud at the polls in the past (Keyssar 2000; Lehoucq and Molina 2002), the polyarchy index arguably does a better job in capturing how electoral democracy developed only gradually in both countries, while also picking up a small decline in polyarchy in the USA in recent years. For Colombia, Polity suggests sharp and abrupt improvements during the rule of the Liberal party (1930–1946) while V-Dem displays a relatively constant level due to hampered competition at the polls (Bejarano and Leongómez 2002). Similar results are seen in Malaysia after independence (Case 2004). Freedom House seems increasingly to have caught up with real-world developments by gradually adjusting its scores downward in both cases. South Africa, finally, is a well-known case of a 'competitive oligarchy' prior to 1994 (Dahl 1971). Ignoring that the vast majority of the population was disenfranchised, Polity scores the country high on democracy. While capturing the tidal shift around 1994, Freedom House instead seems to underappreciate lingering problems with political intimidation and violence in South Africa (Gibson and Gouws 2003). These cases illustrate that V-Dem is more sensitive to such weaknesses in democracy than extant
measures are." (s. 72-74)
Utifrån detta framstår ju Politys kodning faktiskt som helt knäpp på vissa punkter. Sydafrika under apartheid kodat som en demokrati, förvisso med problem, men ändå -- apartheid-systemet måste vi väl se som raka motsatsen till ett demokratiskt samhälle?
De går vidare med att diskutera polyarki-begreppet och mer substantiella begrepp om demokrati, jämfört med minimalistiska modeller som Schumpters (1942) där ett land kan räknas som demokrati även utan full yttrandefrihet och med en del uteslutande av folk från rösträtten. (s. 75-76) Gentemot detta demokratibegrepp, som jag tycker verkar rätt konstigt, menar Teorell et al att: "Democracy without the inclusion of most of 'the people,' or without liberties that make elections meaningful, is an oxymoron." (s. 75) Skaaning (2015) har också gjort det rimliga förslaget att om hållandet av val är ens enda nödvändiga kriterium för att betrakta något som en demokrati, så skulle man kunna kalla detta kriterium för "electoral democracy" helt enkelt. Men för en djupare förståelse av demokratiska samhällen hävdar de ändå Dahls bredare begrepp, inte bara fria val utan också friheter som gör valen "truly meaningful". (s. 75)
De har en ganska utförlig diskussion av polyarkins komponenter och hur komponenterna ska teoretiseras och mätas. Efter detta också en valideringskontroll med jämförelse mellan hur olika kodare i V-Dem-projektet har "betygsatt" olika länder på olika dimensioner av demokrati, som renhåriga val, frihet att organisera sig, yttrandefrihet, och tillgång till obunden information. (s. 85ff) I huvudsak är skillnaderna små mellan hur folk kodar. Med två undantag: inhemska land-experter ger högre betyg på kategorin renhåriga val än vad utrikes experter gör, och forskare med mer djup-orienterad demokratidefinition är mer missnöjda med graden av yttrandefrieht än vad mer "konventionella" forskare är.
Referens
Jan Teorell, Michael Coppedge, Staffan Lindberg och Svend-Erik Skaaning (2019) "Measuring Polyarchy Across the Globe, 1900–2017", Studies in Comparative International Development 54: 71-95.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar