Whittle tar i början upp att det finns två olika definitioner av arbete, varav bara den ena var bekant i tidigmoderna Europa. Denna är att arbete är det som inte är idleness (sysslöshet? lättja?). Den andra definitionen är att arbete är = lönearbete, en modern norm från industrisamhället som vore främmande i det tidigmoderna samhället. Med denna definition räknas inte hushållsarbete som arbete:
"We tend to ignore this type of work, or consider it non- work (as in discussions around the ‘work–life balance’), despite the fact it is necessary and time-consuming, involves skill and physical exertion, and is essential for the functioning of the market economy. Unpaid housework and care work are also disproportionately undertaken by women." (s. 35-36)I det förindustriella Europa var det mesta arbetet obetalt. I England runt år 1500 bodde majoriteten av hushållen på landet och var i någon grad engagerade i jordbruket. Skiljelinjerna mellan arbete för pengar och arbete för uppehälle var inte glasklara, betonar Whittle, och det här tycker jag är väldigt viktigt och bra: "When work was done, for instance milking a cow or growing a crop, it was not necessarily known if that work was going to contribute directly to the family’s subsistence or to income via sale." (s. 36)
Whittle går igenom litteraturen och möjliga teoretiska angreppssätt för att framarbeta en väg framåt. Av historiska studier börjar hon med att studera ett verk från varje våg av studier av kvinnors arbete historiskt: Alice Clarks Working Life of Women in the Seventeenth Century (1919), Bridget Hills Women, Work and Sexual Politics in Eighteenth-Century England (1989), och Marjorie McIntoshs Working Women in English Socie2ty, 1300–1620 (2005). Alla tre diskuterar en del av kvinnors arbete som "domestic". Men detta "domestic" kan syfta på olika saker: (a) en uppsättning sysslor, (b) platsen där arbetet utförs, och (c) arbetets marknadsorientering eller ej. (s. 39) Clark var den av de tre som var minst intresserad av hushållsarbete per se: hon riktade mer uppmärksamhet åt arbete som utfördes i hemmet men för arbetsmarknaden. Hennes definitioner av "domestic industry", "family industry" och "capitalist industry" som alla gjordes i hemmet var förvirrande och med annorlunda gränsdragningar än t ex de som Hill använde. Whittle kritiserar McIntosh, som hon menar ger en värdefull och rik empirisk stuide av kvinnors arbete i den kommersiella ekonomin, för att ändå på det övergripande planet stärka en stereotypisk bild av kvinnors arbete som framför allt i hemmet och för hemmet (s. 42). Så sett blir slutsatsen av översikten av Clark, Hill och McIntosh att forskningen om kvinnors arbete gjort mycket värdefullt, men inte skapat en "clear terminology". Eftersom det mesta arbetet i det förindustriella samhället gjordes i eller runt hemmet, så är det inte särskilt informativt att etikettera kvinnors arbete som "housework" eller "domestic" (42f). Män arbetade mycket hemma men om de arbetade med grödor eller byggnaderna så beskrivs det inte som "domestic" trots att det var lika mycket en del av familjeekonomin som kvinnorsnas arbete i och runt hemmet var.
Från kvinnohistorikerna går Whittle vidare till ekonomisk-historikerna och tre inflytelserika studier från de senaste decennierna: Joyce Burnette (1997) om könslöneskillnader under den industriella revolutionen; Jan de Vries (2008) om hushållsarbete och förändring i fördelning av arbete mellan hushåll och marknad i tidigmoderna Europa; och hur Stephen Broadberry m fl i British Economic Growth 1720-1870 (2015) behandlar kvinnors bidrag till den förindustiella ekonomin. Burnette menar att kvinnors lägre löner under industriella revolutionen inte berodde på diskriminering, utan på att kvinnor var mindre produktiva. Detta berodde i sin tur på två saker: mindre fysisk styrka, och att de pga hushållsåtaganden arbetade färre timmar. Parlamentariska rapporter från 1800-talets mitt menade att manliga jordbruksarbetare arbetade från sex på morgonen till sex på kvällen, medan kvinnor i genomsnitt arbetade ungefär 10 timmar om dagen. Burnette har inga belägg från före 1790 vilket Whittle kritiserar. Tidigare så ägde många jordbruksarbetare ett eget mindre jordbruk och både män och kvinnor torde ha haft goda skäl att gå hem och jobba delar av dagen t ex med att ta hand om korna.
de Vries använder Gary Beckers New Household EConomics där hushållsarbetet ses som en "produktiv konsumtion" som gör nyttigheter som konsumeras inom hushållet. de Vries menar att kvinnor på 1700-talet arbetade allt mer för marknaden, och att denna trend bröts runt 1850. Whittle pekar på att de Vries inte utforskar vad gifta kvinnor arbetade med före den 1700-talstrend han diskuterar, och pekar på Humphries och Sarasua (2012) som en alternativ historieskrivning. Whittle menar att de Vries gör anakronistiska antaganden och projicerar tillbaka till 1500-1600-talen en arbetsdelning som i själva verket var typisk för 1950-talet, med en hemmafru och en lönearbetande man. Ingenting, säger Whittle, tyder på att arbetsdelningen i europeiska hushåll före ca 1650 faktiskt såg så ut. (s. 46)
Broadberry et al (2015) antar att kvinnor stod för 30 procent av de arbetade timmarna i den kommersiella ekonomin från 1200-tal till 1800-talet. De hänvisar till en ojämlik fördelning av hushållsarbetet som anledningen. Siffran 30 procent får de fram genom en egen bearbetning av en mycket preliminär skattning för år 1851 i ett working paper av Leigh Shaw-Taylor. Jag behöver kanske inte säga att Whittle inte är imponerad av denna approach?! Hon sammanfattar sin kritik av de tre studierna och den ekonomisk-historiska forskningens behandling av kvinnors arbete mer allmänt:
"The assumption that women’s role in housework and care work was unchanging over time in form and time-use is erroneous as there is considerable evidence that this was not the case. Women’s economic contribution also seems to be consistently underestimated and men’s contribution overestimated. This unbalanced approach is partly a result of ignorance about pre-industrial housework and care work, but also stems from an underestimation of women’s contribution to production within the household economy, which is often conceived as housework or domestic work while men’s is not. The definition of ‘the economy’ is not straightforward, and this causes serious problems when applying neoclassical economic models to past societies." (s. 48)Från de två empiriska fälten går Whittle vidare till teoretiska approacher, med en början i Beckers New Home Economics. Becker utgår ifrån att "male breadwinner"-familjen varit den typiska familjeformen historiskt. (s. 50-1) Att han tydligt definierar arbete i hushållet som arbete är en styrka, men inte originellt i förhållande t ex till feministisk forskning. I den feministiska diskussionen har två begrepp stått i centrum: "social reproduction" och "domestic labour". Här argumenteras att kvinnors obetalda arbete i hushållet möjliggör mannens arbete på arbetsmarknaden genom att ta hand om hemmet, laga mat osv. (51-2) Whittle är kritisk mot denna approach och menar att den delar en svaghet med Becker: bristen på historiskt perspektiv.
Whittle gör en doktrinhistorisk fördjupning om hur hushållsarbetet behandlats i nationalekonomin. Marshall erkände att det var arbete, men exkluderade det ändå från diskussionen om ekonomin -- en klar paradox. Pigou var än mer uttalad med paradoxen. Den köpta och egenkonsumerade varan, som mat producerad ave n bonde, är inte fundamentalt olik den som producerats för marknadne: ‘the bought and unbought kinds do not differ from one another in any fundamental respect’. Liknande så var gränsdragningen att kvinnors betalda arbete men inte deras obetalda arbete räknades, godtycklig: om en man gifte sig med sin hushållerska och hon fortsatte laga maten, så föll så sett nationalinkomsten, trots att produktionen i verkligheten förstås var lika stor. (s. 54) Pigou rättfärdigade godtyckligheten pragmatiskt: det obetalda arbetet är för svårt att mäta.
Whittle tar som ett positivt motexempel mot Becker, feministisk ekonomi och Marshall-Pigou upp utvecklingsekonomin. Där har upprepade gånger det ohållbara i att inte räkna in obetalt hushållsarbete i BNP, påpekats: Whittle tar upp flera exempel från Esther Boserup (1970) och framåt. I utvecklingsekonomiska kretsar har det förts omfattande och viktiga debatter om arbete och vad som ska räknas i BNP, inte minst i dialog med FN:s nationalräkenskaper som tog fram ett system (SNA, System of National Accounts) 1953, och reviderade detsamma 1968, 1993 och 2008. SNA 1993 erkände för första gången hushållsarbete som en "produktiv aktivitet", men räknade fortfarande inte in det i BNP. (s. 56) Margaret Reids Economics of Household Production från 1934 var en viktig föregångare i att tänka på de här frågorna. Whittle visar att med Broadberry et als antaganden för England 1381-1851 så bestod kvinnors arbete till 43 procent av sådant som räknas i SNA, medan mäns arbete till 97 procent bestod av sådant! (s. 59) Vilket verkar osannolikt högt.
I nästa sektion, V, applicerar Whittle Margaret Reids approach på det förindustriella England. (s. 60ff) För denna period saknas förstås time use surveys, så W vill fånga mäns och kvinnors tidsanvändning på andra sätt. Ett är en s.k. spot check survey som kan simuleras genom att använda "incidental and contextual evidence from court records" (61). Denna approach utvecklades i ett pionjärarbete av Sheilagh Ogilvie, A Bitter Living (2003), och har vidareutvecklats av det Uppsala-baserade Gender and Work-projektet lett av Maria Ågren. Ogilvie finner att hushållsarbete utgjorde 19 procent av kvinnors arbetsuppgifter (i sydvästra Tyskland), omsorgsarbete 11 procent, jordbruk 26 procent, och hantverksarbete 20 procent. GaW finner för Sverige att omsorgsarbete var 6 procent, arbete med mat och bostad 6 procent, jordbruk 10 procent, handel 15 procent, och hantverk och bygge 3 procent. Whittle och Mark Hailwood har gjort en motsvarande studie för sydvästra England från 1500 till 1700 och de finner att kvinnors arbetsaktiviteter var 21 procent hushåkllsarbete, 11 procent omsorgsarbete, 21 procent jordbruk, handel 18 procent, och hantverk och bygg 9 procent. (Se tabell ovan för sammanfattning.)
Det är förvisso så att kvinnor gjorde majoriteten av hushållsarbetet i alla tre samhällen. Men de abretade också mycket med annat: i Tyskland gjorde kvinnor mer än hälften av arbetet i jord- och skogsbruk, och i Sverige och England mer än 50 procent av arbetet i handel. I alla tre länderna gjorde kvinnorna mer än 40 procent av hantverksarbetet -- den tidens tillverkningsindustri. Kvinnors centrala roll för många typer av arbete visar sig också begreppshistoriskt i begreppet housewife eller huswif med medeltida ursprung och som inte alls hänger ihop med housework som framkom på 1600-talet och antog sin moderna betydelse först på 1800-talet. Däremot hängder det ihop med hennes arbete, huswifery som var en bred uppsättning uppgifter.
Whittle diskuterar också i denna sektion den omfattande kommersialiseringen av hushållsarbete under tidigmodern tid -- dels tjänare som skötte hushållet, matlagning etc., men också ammor och andra yrkespersoner som gjorde sysslor som vi idag kanske skulle betrakta som typiskt skötta inom hushållet.
En annan nyare artikel på temat kvinnors abrete i det tidigmoderna Europa är Anne Montenachs studie av 1700-talets Lyon i Continuity and Change nr 1 2020. Textilsektorn och särskilt silke var viktigt i denna stad: 1789 arbetade 34 000 arbetare i Lyons silkesindustri. Kvinnor och flickor var en stor del av arbetskraften. Så här förklarar Montenach bakgrunden till och syftet med sin artikel:
"Between the 1740s and the 1780s, the Grande Fabrique labour structure evolved into a large capitalist export industry in which handloom weavers were dominated by a small group of important merchants. Moreover, during the last decades of the Old Regime, the silk industry encountered frequent economic crises and work stop- pages. The aim of this article is to analyse how female working conditions were affected by structural and conjunctural crises experienced by Lyon’s silk industry in the second half of the eighteenth century. It concentrates on the different cir- cumstances in which sources allow us to see women – and their families – coping with economic uncertainty: small-scale wage conflicts with their employers, clandestine work and illicit activities, which never cut them completely off from the formal economy. By comparing regulations and practices, this essay echoes existing scholarship on women and the guilds which has challenged the traditional argu- ment of exclusion and marginalisation.4 It also explores female agency and the strategies women developed in order to make ends meet. In particular, a close look at the archival sources dispels previous assumptions by Garden and Godart about the difficulties faced by powerless female silk workers, given their uncertain and unequal working conditions. Of course, silk-making in Lyon was a family busi- ness. As fathers, husbands or workshop masters, men were directly involved in female activities, and strategies used by working women frequently relied on family support. " (s. 33-34)
Referenser
Anne Montenach “Coping with economic uncertainty: women’s work and the protoindustrial family in eighteenth-century Lyon”, Continuity and Change (2020), 35, 33–52.
Jane Whittle, "A Critique of Approaches to ‘Domestic Work’: Women, Work and the Pre-Industrial Economy", Past and Present, Volume 243, Issue 1, May 2019, Pages 35–70
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar