Folkrörelser i USA?

De så kallade folkrörelserna -- nykterhetsrörelsen, frikyrkorna och arbetarrörelsen -- har en särskild roll i den svenska historiska självbilden. Historikern Samuel Edquist konstaterar att: "det talas inte sällan om att Sverige har de stora folkrörelsena -- frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen -- att tacka för sitt demokratiska samhällsskick. Man har gärna betraktat dessa rörelser som förlösare av det moderna Sverige, och betonat att folkrörelserna skapat en särskild vana att lösa problem kollektivt och parlamentariskt." 

Hur är det då med andra länder, hur tänker man på de nationella traditionerna av organisering? Sociologerna Theda Skocpol, Marshall Ganz och Ziad Munson ger ett intressant perspektiv på diskussionen i USA i sin artikel från 2000, "A Nation of Organizers". Det framgår fort att diskussionen delvis är liknande, men också olik, där. Likheten består i att US-amerikanerna liksom svenskarna är stolta över en tradition av organisering -- i deras fall så går narrativet tillbaka till Tocquevilles resor på 1830-talet, och hans hyllningar till det demokratiska samhällsklimatet bland de organiserade amerikanerna. Men olikheten framgår också snabbt: i USA verkar narrativet om den goda organiseringen och demokratiska traditionen snarast fokusera på små, lokala organisationer, ungefär på nivån grannskap. Diskussionen i USA verkar så sett mycket mera färgad av ett kommunitärt tänkande om små, lokala gemenskaper som, i politiska tolkningar från högern, ställs mot uppifrånstyrd, statlig organisering av samhället. En slags empirisk applikation av denna anda är när statsvetarna Gamm och Putnam (1993) använde "city directories" från 1840 till 1940 för att räkna grupper som de antar var "obscure, scattered, and often small" (s. 528)

Ett annat perspektiv på organisationerna representeras till exempel av historikern Arthur Schlesinger som 1944 skrev en klassisk artikel, "Biography of a Nation of Joiners", där han talade om en "vast  and intricate mosaic" av organisationer "reaching out with interlocking memberships to all parts of the ocuntry". Schlesingers andra representeras också av Levi (1996), Tarrow (1996) som också gillar stora organisationer och som kritiserar socialt kapital-forskare som Putnam för att underskatta statens betydelse för civilsamhället.

Skocpol och medförfattare använder olika källor för att göra en lista över alla organisationer som någon gång mellan 1840 och 1940 organiserade minst 1 procent av USA:s befolkning (eller männen, eller kvinnorna, i de fall som organisationen bara riktade sig till det ena könet). Resultatet är tabellen som reproducerats ovan, och detta talar, säger de, mot idén att stora "voluntary associations" fattades i USA före industrialismen. Men: "Major junctures of U.S. state formation clearly punctuated the development of translocal civil associations. No national groups emerged in colonial times." (529) Mellan 1820- och 1840-talen, när den manliga rösträtten utvidgades kraftigt och konkurrerande politiska partier formades, så bildades desto större organisationer, t ex The American Temperance Society, the American Anti-Slavery Society och the General Union for Promoting the Observance of the Christian Sabbath, som arbetade för att postkontor skulle vara stängda på söndagar. Också Odd Fellow-organisationen blev stor under denna period, och satte ett mönster av "brödraorganisationer" (fraternal), som influerade också Ancient Order of Hibernians, startad 1836, och organisationer med mer syften, som nykteristiska Independent Or der of Good Templars, som bildades 1851 efter att mer lokaldemokratiska nykterhetsrörelser misslyckats med att bibehålla sin organisation. (s. 531-2)

Efter inbördeskriget blev organisationerna än mer benägna att ta ett nationellt perspektiv. Skocpol, Ganz och Munson menar att två teorier hjälper oss att förstå varför organisationerna successivt blev så storskaliga. Den ena teorin handlar om "political opportunity structure" och den andra om organisationers imitation av varandra. Det första begreppet kommer från Sidney Tarrow och handlar om hur sociala rörelser organiserar sig för att kunna använda "leverage offered by governmental institutions". Så var till exempel IOGT tvungna att organisera sig på delstatlig och federal nivå för att kunna utgöra en motkraft mot alkoholens inflytande på politikerna på dessa nivåer. (s. 533) Men denna politiska mekanism räcker inte för att förklara det nationella perspektivet, för också opolitiska organisationer, som Odd Fellows och den katolska brödraorganisationen Knights of Columbus valde denna väg.

"According to institutional theorists of organizational development (Powell and DiMaggio 1991), organiza- tion-builders who face complex challenges in condi- tions of uncertainty are inclined to copy well-under- stood, already legitimate models in their environment. Dynamic variants of sociological institutionalism (e.g., Clemens 1997) suggest that innovative adaptations of this sort are likely when ambitious but somewhat marginalized organizers (such as immigrants to America) confront unprecedented challenges or opportuni- ties and are able to draw on a new "repertoire" of collective action." (533)

De pekar mycket på inbördeskriget som en vändpunkt här: medborgare i de segrande delstaterna ur Unionen kände en ökad samhörighet och blev mer benägna att organisera sig tillsammans, och rent praktiskt så hade de också träffats i högre grad nu och var därför mer benägna att skapa organisationer som överskred delstatsgränserna. (534)

För att studera lokala grupper i större detalj, och möta Gamm och Putnam (1993) på deras egna hemmaplan, går Skocpol m fl vidare med att studera lokala grupperingar i 26 städer år 1910, baserat på city directories, motsvarande ungefär telefonkataloger. De flesta organisationerna i städerna var lokala grenar av nationella organisationer: från 63 procent i Boston till 95 procent i staden Rome, Georgia. I en slags polemik med Putnams "small-is-beautiful"-perspektiv (eller ska man säga ideologi? så säger Skocpol, Ganz och Munson:

"Choral groups, mutual aid societies, church sodalities, orchestras and bands, and sports and recreational clubs-the sorts of purely local, popular groups Put- nam (1993, 91-2) considers typical of civic America- accounted for only a tiny fraction of groups in these cities. In classic U.S. associational life, most popularly rooted groups were parts of translocal federations." (s. 536)

De lokala organisationerna var också, tvärtemot socialt  kapital-teorin, mindre beständiga och mera fluktuerande än de lokala avdelningarna av nationella organisationer.

Folk flyttade runt, bytte sociala nätverk, mötte nytt folk, och då var det desto mer lockande att vara med i organisationer som hade en avdelning också på den nya platsen som man flyttade till (s. 539-540).

Slutsatserna är framför allt en kritik mot small is beautiful-idén, socialt kapital-teori i allmänhet, och Gamm och Putnams (1999) artikel i synnerhet. De menar att vi behöver en "institutional and translocal conception of american coluntarism", och att forskning om civilsamhället måste integrera staten och politik (s. 541).

"The American state was not the sort of bulky, authoritarian bureaucracy whose deleterious effects on civil society Alexis de Tocqueville feared. From the start, U.S. constitutional government was nevertheless pervasive and effective in many ways. The Bill of Rights broke the unity of state and church authority, which allowed citizen-run associations to compete freely with one another and with a plurality of evangelizing churches (Brown 1974; Mathews 1969). The U.S. Congress developed the world's most efficient postal ser- vice and a system of postal and transportation subsidies that allowed places far from the Eastern seaboard to become full participants in national life (John 1995). The U.S. state thus furthered both coordination and competition, even as it afforded opportunities for political leverage at the local, state, and national level. What is more, popular struggles to create and preserve the U.S. state taught Americans to use constitutions and representative-federal organizations in many kinds of associational endeavors. Modeling their efforts on those used in political and military mobilizations, civic organizers in the developing American republic assem- bled voluntary membership federations that tied leader-organizers to one another and linked local groups to larger undertakings.
Emergent U.S. national institutions afforded unique opportunities for citizen-run voluntary federations-in the space between competing, nonofficial churches, on the one hand, and representative government, on the other. Significantly, both translocal voluntary federa- tions and mass political parties took shape in the United States well before national corporations emerged to dominate the market economy. /.../" (541)

I slutklämmen kritiserar de romantiskt-nostalgiska bilder av ett oskuldsfullt civilsamhälle förr, och menar att insikten att staten i själva verket främjade civilsamhället, innebär att de som idag är oroade över att det är för svagt, också måste oroa sig för den representativa demokratins urholkning. Genom att stärka den demokratiska politiken kan man också i förlängningen stärka civilsamhället, blir implikationen av Skocpol, Ganz och Munsons historiska undersökning.

Referenser 

Samuel Edquist, Nyktra svenskar: Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879-1918 (Studie Historica Upsaliensia, 2001)
Theda Skocpol, Marshall Ganz and Ziad Munson, "A Nation of Organizers: The Institutional Origins of Civic Voluntarism in the United States", The American Political Science Review, Vol. 94, No. 3 (Sep., 2000), pp. 527-546.