Radikalismen i Düsseldorfs tidiga socialdemokrati

Jag tänkte börja en bloggserie, "Sonderweg-boken" utifrån mitt pågående arbete på ett bokmanuskript med titeln ”Världens jämlikaste land?”, om den ekonomiska och sociala (o)jämlikheten i Sverige sedan 1750. Till detta – och till associerade akademiska papers – läser jag en hel del, och får en del funderingar som kan lämpa sig för att ventileras i bloggformat. Mindre anmärkningar eller tankar som jag inte kan reda ut för tillfället men som jag vill lägga på minnet och antagligen komma tillbaka till senare. Det kan handla om ganska olika saker, men det förenande temat kommer vara svensk jämlikhet, ekonomi och arbetarrörelse i ett jämförande perspektiv. 

Den första i ordningen baseras på historikern Mary Nolans bok Social democracy and society: Working-class radicalism in Düsseldorf, 1890-1920 från 1980. Min fundering handlar om Nolans förklaring till varför socialdemokratin, som hon menar, blev radikal, inte reformistisk, i denna västtyska stad. Det var, säger Nolan, ”hardly surprising” att marxismen, med polariseringstes m.m. fick fäste i Düsseldorf. ”As a result of their expriences the Düsseldorf Social Democrats became radicals rather than reformists...” (s. 52)

Vad var det då för ”erfarenheter” som gjorde att socialdemokraterna i Düsseldorf enligt Nolan blev dogmatiska radikaler som anammade en defensiv-reaktiv taktik i nuet till förmån för en tänkt revolution i framtiden, och en isolering från stat och samhälle? (s. 89) Detta har ju bäring inte bara på Düsseldorf utan på alla diskussioner om arbetarrörelsers variationer i slutet av 1800-talet i Europa, mellan reformism och radikalism.

Nolans argument om en särskilt alienerad och därför också radikaliserad arbetarrörelse i staden Düsseldorf bygger på (a) en särskilt stark katolicism i staden, och (b) en särskilt ojämlik preussisk lokalpolitik. I områden som Bayern och Baden eller städer som Bremen och Hamburg där SPD och facken var starkare och lokalstyret mera inkluderande, integrerades arbetare i det borgerliga samhället och blev reformister (s. 67). Menar Nolan, i en variant av den gamla förklaringen av variationer i reformism och radikalism i europeiska arbetarrörelser: där förtrycket var starkare, blev rörelsen revolutionär (tänk Italien, Spanien); där förtrycket var mildare, blev rörelsen reformistisk (Storbritannien). Nolan menar att Düsseldorfs SPD på 1890-talet förenade en reaktiv-defensiv taktik med en tilltro till en framtida revolution, i Kautskys anda. De avfärdade försök till nyansering av jordfrågan och höll istället fast vid en traditionell marxistisk polariseringsteori, där småbönderna var dömda till undergång i en polarisering mellan storägare och proletärer; innan detta stadium uppnåtts, kunde/skulle arbetarrörelsen inte försöka värva bönderna. (s. 84) Utöver den exkluderande politiken var det också den starka katolicismen som enligt Nolan gjorde det svårt och segt för arbetarrörelsen att växa i staden, både i arbetarklassen och i övriga klasser. Hon har statistik för alla som gick med i SPD i staden 1896-1908 och visar att de som gick med  nästan uteslutande var personer som flyttat in till staden. Av de infödda gick bara 53 personer med i partiet åren 1896-1902; bland infödda arbetare var katolicismen alltför stark. (s. 113)

I Nolans resonemang finns alltså ett antagande om att exkludering fostrar radikalisering. Skulle man kunna testa detta på svenska förhållanden? Eftersom det fanns en inkomstgräns på 800 kr för att få rösträtt (eller en förmögenhet eller arrenderad gård av ett visst värde), så varierar andelen med rösträtt på olika ställen beroende på lönenivåer och annat. Diagrammet nedan visar andelen av befolkningen (hela befolkningen, inte bara vuxna) som hade rösträtt år 1904. (Källa: Bisos Valstatistik 1904, klicka på bilden för att göra den större.)

Här finns en en del intressant variation, inte bara de mer uppenbara som att en stor del av befolkningen har rösträtt i rika småstäder som Sigtuna eller Skanör-Falsterbo. Om man tar lite mera industriella städer så skulle man faktiskt kunna göra en jämförelse mellan Jönköping och Borlänge, eller kanske Halmstad och Trelleborg: Jönköping och Halmstad har en låg andel röstberättigade vilket tyder på låga inkomster där, medan arbetarstäderna Borlänge och Trelleborg har en relativt stor del röstberättigade, vilket tyder på höga löner. I Jönköping kunde år 1904 17.1 procent av befolkningen rösta, i Halmstad 18.4 procent, i Borlänge 32.0 procent, och i Trelleborg 35.1 procent. (1892: i Jönköping 11.0 procent, Halmstad 13.7 procent, Trelleborg 24.5 procent, och Borlänge var ingen stad då.) Utifrån Nolans resonemang skulle vi då – allt annat lika – förvänta oss en radikalare arbetarrörelse i Jönköping och Halmstad än i Borlänge och Trelleborg. Å andra sidan så kan vi också ta in den religiösa faktorn som Nolan också betonar; Sverige saknar den starka katolicismen som utmärkte Düsseldorf, men Jönköping präglades starkt av frikyrkor, vilket enligt Hans-Olof Ericson (1991) försvagade arbetarrörelsen där.

Givet betydelsen för Düsseldorfs arbetarrörelse av de som var infltytade till stan, så kunde man också tänka sig att städer som växte snabbare under industrialiseringen fick starkare och radikalare arbetarörelser, än städer som växte långsammare. Det harmonierar också med Edvard Bulls gamla hypotes om sambandet mellan snabb industrialisering och arbetar-radikalism. Diagrammet visar tillväxten i befolkning i svenska städer 1892-1904. (Källa: Bisos A Befolkning 1904, klicka bilden för att se större.)

I Nolans analys så bryter SPD i Düsseldorf åren 1902-03 med sin tidigare passivitet och exkluderade ställning. Efter stora interna konflikter kommer ett nytt styre till och sätter fart på det organisatoriska arbetet. Man får fart på bildningsprocesserna, på cykelklubbar, sånggrupper, klubbar för arbetaridrott, och bygger 1909 ett folkets hus (Volkshaus). Men radikalismen består enligt Nolan, och det numera starka Düsseldorf-SPD hamnar på vänsterflygeln av partiet.

Ovan har jag skissat på en koll på Nolans teori baserad på en jämförelse inom Sverige. Men kanske än mer uppenbart är: Sverige hade -- tvärtemot vad de flesta tror -- ett väldigt exkluderande politiskt system, inte minst lokalt, under tiden då socialdemokratin växte fram, säg 1880-tal till 1910-tal. (Se min Sonderweg-artikel.) Ändå så fick vi en reformistisk arbetarrörelse. Varför det? En hypotes som jag lutar åt är att samspelet mellan den framväxande arbetarrörelsen och medelklass-intellektuella var annorlunda i Sverige än i Düsseldorf. Nolan menar, och hänvisar bl.a. till att staden inte hade något universitet, att medelklass och arbetarrörelse var två helt separata entiteter i Düsseldorf. I Sverige så möttes medelklass och arbetarklass i folkrörelserna nykterismen och frikyrkorna varav framför allt den första var mycket förenlig med arbetarrörelse-engagemang. Gjorde detta att den svenska socialsitiska rörelsen blev mer revisionistisk och reformistisk? Ytterligare en pusselbit i förklaringen tror jag är den som historikern Madeleine Hurd (2000) anför i sin lysande bok Public Spheres, Public Mores där hon jämför politiken i Hamburg och Stockholm decennierna runt 1900. Hon visar där att just eftersom Sverige hade ett så extremt uteslutande politiskt system, så fick inte ens den lägre medelklassen vara med och rösta, ställa upp i val etc. Därför allierade de grupperna sig med arbetarklassen i en pro-demokratisk koalition av "småfolk". I Hamburg däremot, säger Hurd, allierade medelklassen sig med överklassen för att fortsätta exkludera arbetarna. Därmed hamnade de två städerna (och, implicerar nog Hurd, de två länderna) på helt olika politiska vägar med olika sociala konstellationer. Det ger då en motsatt förklaring till den Nolan ger: ett extremt exkluderande politiskt system kan paradoxalt nog främja breda socialliberala-socialdemokratiska reformkoalitioner, snarare än revolutionism.

Referenser

Hurd, Madeleine (2000), Public Spheres, Public Mores, and Democracy: Hamburg and Stockholm, 1870–1914 (Ann Arbor, MI: University of Michigan Press)
Ericson, Hans-Olof (1991), Studier av arbetarrörelsens politiska splittring: Jönköping, Huskvarna och Norrahammar 1910-1921 (Lund: Arkiv).

Nolan, Mary (1980) Social democracy and society: Working-class radicalism in Düsseldorf, 1890-1920 (Cambridge: CUP).