Vad hände med svensk levnadsstandard 1750-1800?

Vad hände med svensk levnadsstandard 1750-1800? Jag är ingen 1700-talshistoriker, men om jag fick gissa utan att tänka efter något vidare, skulle jag gissa att den förbättrades något. Jag tänker på laga skifte, på Rutger Maclean, på proletarisering (Winberg 1975), "agrar revolution" (Gadd m fl).

när man kolla på makro-data ser det däremot inte ut så. Söderbergs (2010) studie av hantlangarlöner i Stockholm föll från 4,5 gram silver per dag till 4,0 gram (dvs 12,5 procent). Krantz och Schöns (2015) historiska nationalräkenskaper visar ett fall i BNP per capita på 11 procent. Med vårt bouppteckningsdataset faller den genomsnittliga privata förmögenheten med 22,7 procent.

När jag deflaterar bouppteckningarnas uppgifter om förmögenhet använder jag ett konsumentprisindex från Edvinsson och Söderberg (2010). Dess utveckling 1750-1850 syns i diagrammet nedan.

Prisökningarna 1750-90 är stabila och relativt långsamma, men på 1790-talet och 1800-talets två första decennier ökar priserna desto snabbare. De snabba ökningarna ca 1790-1820 är kända i den internationella litteraturen, och associeras där med de franska revolutionära krigen och därefter Napoleonkrigen. (Jfr Kevin O'Rourke i Journal of Global History, 2006.) Marknaderna minskade och bröt i vissa fall ihop, varubrister uppstod, och priserna ökade. På 1820-talet följde en kraftig deflation, också den synbar i diagrammet.

Vad innebär då prisökningarna för utvecklingen av svenskarnas levnadsstandard, 1750-1800? Till att börja med bör man nog skilja på producenter och konsumenter. De som producerade för avsalu sådant som ökade i pris kunde mycket väl få höjd levnadsstandard, om inte priserna på det de köpte ökade lika mycket som priserna på vad de sålde. De som otvetydigt bör ha förlorat på det är lönearbetare, som inte själva ägde produktionen av livsmedel. Den konsumtionskorg som ligger under det KPI som jag använder, från Edvinsson och Söderberg (2010), ser för 1700-1800-talen ut så här:

Råg är väldigt viktigt: 21 procent av konsumtionskorgen under tiden som jag kollar på. Spannmål totalt står för hela 35,35 procent -- 21 procent råg, 7,5 procent korn, 2,25 procent vete och 4,5 procent havre. Smör är den i övrigt viktigaste produkten, med 18,75 procent, följt av fläsk (6,75), linne (6, kläde (6), nötkött (4,5), björkved och tallved (3 procent var) och ärtor, sill och torkad fisk alla på 3 procent. Det är en folklig konsumtionskorg. Cipolla menade i sin Before the Industrial Revolution från 1981 att mat stod för 80 procent av folkets konsumtionskorgar under medeltiden, och här hamnar vi på ungefär 70 procent.

Hoffman, Jacks, Levin och Lindert (2002) har gjort argumentet att olika samhällsklasser under tidigmodern period hade väldigt olika konsumtionskorgar, och att de därför påverkades väldigt olika av prisökningar på olika varor. Därför blir ett gemensamt KPI vilseledande för att förstå utvecklingen av deras reala levnadsstandard: överklassen påverkas inte särskilt mycket av priset på spannmål, men däremot av priset på tjänare, fina tyger, kryddor och annat som de fattigare grupperna inte alls hade råd att köpa.

Det skulle man också kunna fundera på för fallet Sverige 1750-1800. Priserna på spannmål ökade hysteriskt kraftigt då: priset på råg (kr per hektoliter) var 765 procent högre år 1800 än år 1750, medan prisökningen på nötkött "bara" var 160 procent, den på ull 256 procent, den på lingarn 204 procent, och löneökningen för en manlig daglönare i jordbruket 286 procent. (Alla siffror från Jörberg 1972.)

De som var tvungna att köpa spannmål fick det alltså riktigt, riktigt tufft åren runt 1800. Det är också så att år 1800 är ett lite missvisande jämförelseår. Priset på en hektoliter råg åren 1798-1802: 2,88 kr; 3,63 kr; 4,76 kr; 4,64 kr; 4,48 kr. Det upplevde alltså en tillfällig topp år 1800.

Om vi går tillbaka och ser på vad som ingår i konsumtionskorgen som underligger KPI:t, så ser vi att potatis saknas. På 1830-talet tillkommer rågbröd, kaffe och socker som indikatorer på en rikare livsstil, men potatisen tillkomer aldrig. Men vi vet att potatisen började odlas av allmogen på 1770-talet, och att odlingen expanderade kraftigt just efter 1800 -- bland annat just på grund av de höga spannmålspriserna (Gadd 2000, s 256). Potatisen gav 2,5-3 gånger mer avkastning per åkerareal räknat i kalorier än spannmålet, och hade dessutom ett mångsidigare näringsinnehåll än vad spannmålet hade.

Referenser
Edvinsson, Rodney and Johan Söderberg. ’A Consumer Price Index for Sweden 1290–2006’. in Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden: Exchange Rates, Prices and Wages, 1277–2008, ed. Rodney Edvinsson, Tor Jacobson and Daniel Waldenström, pp. 412–452. Stockholm: Ekerlids, 2010. 
Gadd, Carl-Johan. 2000. Den agrara revolutionen 1700-1870. Stockholm.
Jörberg, Lennart. A History of Prices in Sweden 1732-1914. Vol 1. Lund: Gleerups.
Krantz, Olle and Lennart Schön. ’New Swedish Historical National Accounts since the 16th Century in Constant and Current Prices’. Lund Papers in Economic History 140, Lund University, 2015.
Söderberg, Johan. ‘Long-term trends in real wages of labourers’, in Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden: Exchange Rates, Prices and Wages, 1277–2008, ed. Rodney Edvinsson, Tor Jacobson and Daniel Waldenström, pp. 453–478. Stockholm: Ekerlids, 2010.