QWERTY-tangentbordet -- tangentbordet där dessa sex bokstäver inleder den första raden -- är det klassiska exemplet på vad i samhällsvetenskapen kallas "path dependence", på svenska "stigberoende" eller "spårbundenhet". Det var ekonomen Paul A. David som 1985 lade fram en studie av QWERTY-tangentbordet som ett argument för nationalekonomer att inse att historien spelar roll. QWERTY är en mindre effektiv ordning av bokstäver en en del alternativ, men uppkom på skrivmaskinernas tid när tangenterna tenderade att fastna i varandra om man slog an bredvidliggande tangenter efter varandra. Därför var det då rationellt att sprida ut de mest använda tangenterna medan idag, när vi inte har den typen av mekaniska problem, så vore det tvärtom rationellt att ha de mest använda tangenterna närmast varandra för att minimera fingerrörelserna. Men QWERTY regerar fortfarande: spårbundenhet.
2008 publicerade Historisk Tidskrift en artikel av ekonomisk-historikern Mats Bladh, då docent vid Tema teknik och social förändring vid Linköpings universitet, nu handläggare på Energimyndigheten, som introducerar just begreppet spårbundenhet. Avsikten med artikeln är att introducera begreppet, som utvecklats i debatt mellan ekonomisk-historiker och nationalekonomer, för historiker och visa på vilket sätt det är användbart i historisk forskning.
David angav i sin QWERTY-studie tre mekanismer för spårbundenhet. Ett, samspelet mellan hårdvara och mjukvara: maskinskrivarna lärde sig en viss fingersättning och ville därför ha sådana maskiner. Två, skalfördelar: tillverkarna av skrivfördelar kunde producera mer effektivt när de fokuserade på en enda typ av fingersättning. Tre, "kvasi-irreversibilitet". Det förklarar Bladh så här:
"Den tredje mekanismen som opererade enligt David, var ”kvasi-irreversibiliteten”. Det uppstod nämligen en asymmetri mellan tangentbordsomställningskostnader, vilka sjönk, och omställningskostnaderna för mjukvaran (kunnandet hos maskinskrivarna) som steg. Skrivmaskinsfabrikanter som hade tillverkat maskiner med annan uppsättning kunde lätt omställa produktionen till qwerty, medan maskinskrivare med qwerty-kunnande inte kunde ställa om sig lika lätt. Så maskinerna anpassade sig till människorna i stället för tvärtom, och så har det förblivit." (s 673)Bladh har också med ett rätt klargörande citat från Davids klassiska artikel, där denne förklarar vad han menar med "path dependence":
"A path-dependent sequence of economic changes is one of which important influences upon the eventual outcome can be exerted by temporally remote events, including happenings dominated by chance elements rather than systematic forces. Stochastic processes like that do not converge automatically to a fixed-point distribution of outcomes, and are called non-ergodic. In such circumstances ”historical accidents” can neither be ignored, nor neatly quarantined for the purpose of economic analysis; the dynamic process itself takes on an essentially historical character." (cit s 673f)
"Ergodiskt" betyder "utan minne" och att ett utfall är oberoende av de tidigare förhållandena. "Non-ergodic" betyder alltså att detta inte gäller: historien spelar roll, processen "har minne". Jag tror att alla historiker måste tro på att samhället är icke-ergodiskt; hur kan detta applicera på historisk forskning och genom vilka mekanismer kan detta användas i analysen, är vad jag undrar.
Bladhs introduktion handlar dock om debatten mellan David och neoklassiska nationalekonomer, och specifikt om frågan: kan en icke-effektiv lösning överleva pga historiska omständigheter, som med QWERTY-tangentbordet? Davids neoklassiska kritiker (Bladh tar en studie som exempel: en artikel av Liebovitz och Margolis) menar att processerna är mer rationella och nyttomaximerande än så. Centralt är synen på marginalavkastning och marginalkostnader och Davids argument om skalfördelar (dvs ökande avkastning med storlek), som kritikerna inte erkänner.
Från detta övergår Bladh till Douglass C. Norths institutionella teori. North vill förklara varför vissa länder är rika och andra inte: varför kopierar inte de fattiga länderna de rika ländernas koncept och blir rika de med? Hans förklaring här bygger just på vad man skulle kunna formulera som att samhällsutvecklingen är icke-ergodisk. Han är bland annat influerad av Brian Arthurs argument om ökande avkastning (increasing returns). Här stegar Bladh dock också bort från den rena spårbundenhet-diskussionen och pekar på att North också betonar tre andra faktorer som gör att inte alla länder blir lika rika. (a) individers beslut påverkas av deras idéer och subjektiva analyser och ställningstaganden. (b) det är företag, inte teknologier, som konkurrerar med varandra (det är lite otydligt i Bladhs text vad detta betyder). (c) Ytterligare en avvikelse från den rena marknaden som är lika viktig som tilltagande avkastning är transaktionskostnader. Bladh kommenterar: "Om transaktionskostnader finns så har vi ett pris på användandet av prismekanismen. Att vara marknadsaktiv är med andra ord förbundet med en kostnad. Då finns ett hinder för personer och organisationer att träda in i den marknad som anses ge upphov till balans och optimala lösningar. Observera att transaktionskostnader ger North möjlighet att förklara varför utrymmet begränsas för den effektiva marknaden. Västvärldens framgång beror på att man minskat dessa avvikelser från den neoklassiska modellen." (s 677) Lite syrligt anmärker han att Norths analys alltså är att Västeuropa och USA blivit rikt genom att skapa institutioner som minimerar transaktionskostnaderna, maximerar marknadsmekanismerna, och därför närmar sig "den liberala utopin" (s 677). Och jag är helt med honom här: jag tycker att Norths institutionella teori om varför vissa länder blir rika och andra inte är gravt förlegad och att inte minst Acemoglu och Robinsons teori är överlägsen, även om också den har sina problem. (Tidigare har jag diskuterat detta här på bloggen som kortast i mitt inlägg om AJR 2001.) North har också en diskussion om "institutional increasing returns", om hur institutioner själva har självförstärkande mekanismer som påverkar deras överlevande även om de är nationalekonomiskt ineffektiva i snäv bemärkelse; där närmar sig North något bra, även om jag tycker att statsvetarna Paul Pierson, Kathleen Thelen m fl på 1990- och 2000-talen gjort mer sofistikerade varianter av sådan analys. Bladh avslutar också stycket om Norths teori med en träffsäker sågning:
Bladhs introduktion handlar dock om debatten mellan David och neoklassiska nationalekonomer, och specifikt om frågan: kan en icke-effektiv lösning överleva pga historiska omständigheter, som med QWERTY-tangentbordet? Davids neoklassiska kritiker (Bladh tar en studie som exempel: en artikel av Liebovitz och Margolis) menar att processerna är mer rationella och nyttomaximerande än så. Centralt är synen på marginalavkastning och marginalkostnader och Davids argument om skalfördelar (dvs ökande avkastning med storlek), som kritikerna inte erkänner.
Från detta övergår Bladh till Douglass C. Norths institutionella teori. North vill förklara varför vissa länder är rika och andra inte: varför kopierar inte de fattiga länderna de rika ländernas koncept och blir rika de med? Hans förklaring här bygger just på vad man skulle kunna formulera som att samhällsutvecklingen är icke-ergodisk. Han är bland annat influerad av Brian Arthurs argument om ökande avkastning (increasing returns). Här stegar Bladh dock också bort från den rena spårbundenhet-diskussionen och pekar på att North också betonar tre andra faktorer som gör att inte alla länder blir lika rika. (a) individers beslut påverkas av deras idéer och subjektiva analyser och ställningstaganden. (b) det är företag, inte teknologier, som konkurrerar med varandra (det är lite otydligt i Bladhs text vad detta betyder). (c) Ytterligare en avvikelse från den rena marknaden som är lika viktig som tilltagande avkastning är transaktionskostnader. Bladh kommenterar: "Om transaktionskostnader finns så har vi ett pris på användandet av prismekanismen. Att vara marknadsaktiv är med andra ord förbundet med en kostnad. Då finns ett hinder för personer och organisationer att träda in i den marknad som anses ge upphov till balans och optimala lösningar. Observera att transaktionskostnader ger North möjlighet att förklara varför utrymmet begränsas för den effektiva marknaden. Västvärldens framgång beror på att man minskat dessa avvikelser från den neoklassiska modellen." (s 677) Lite syrligt anmärker han att Norths analys alltså är att Västeuropa och USA blivit rikt genom att skapa institutioner som minimerar transaktionskostnaderna, maximerar marknadsmekanismerna, och därför närmar sig "den liberala utopin" (s 677). Och jag är helt med honom här: jag tycker att Norths institutionella teori om varför vissa länder blir rika och andra inte är gravt förlegad och att inte minst Acemoglu och Robinsons teori är överlägsen, även om också den har sina problem. (Tidigare har jag diskuterat detta här på bloggen som kortast i mitt inlägg om AJR 2001.) North har också en diskussion om "institutional increasing returns", om hur institutioner själva har självförstärkande mekanismer som påverkar deras överlevande även om de är nationalekonomiskt ineffektiva i snäv bemärkelse; där närmar sig North något bra, även om jag tycker att statsvetarna Paul Pierson, Kathleen Thelen m fl på 1990- och 2000-talen gjort mer sofistikerade varianter av sådan analys. Bladh avslutar också stycket om Norths teori med en träffsäker sågning:
"Även om North avlägsnar sig betydligt från en enkel neoklassisk modell lämnar han den aldrig ur sikte. Den finns där som riktmärke för framgång. En historiker kan häpna över de slutsatser som följer på detta: ”In a world in which there are no increasing returns to institutions and markets are competitive, institutions do not matter.””If institutions existed in the zero transaction cost framework, then history would not matter.” Historien spelar roll endast då samhället eller ekonomin har avvikit från den effektiva marknaden. Marknaden ligger utanför historien. När den får verka erhålls de effektiva lösningarna som om fysiska krafter fått verka. I den utsträckning denna underbara mekanism inte får verka så lever vi historien, inte annars. Förekomsten av ett historiskt arv är därmed alltid förknippad med en förlust." (s 678f)
Bladh går vidare med nationalekonomen Brian Arthur, som han menar är en orsak till att spårbundenhetsdiskussionen hamnat utanför historikernas synfält. Arthur är nämligen en matematiskt-kvantitativt inriktad nationalekonom och utvecklade Paul A Davids analys i denna riktning. Med denna approach utvecklade han framför allt analysen av självförstärkande processer. Bladh betonar att Arthur vad utbildad i elektroteknik och att han samarbetade med fysiker i sin utveckling av denna analys.
Bladh breddar därefter diskussionen genom att ta upp en del andra varianter på temat. Bland annt använder han den träffsäkra formuleringen "små orsaker med stora effekter" (s 683). Han tar bland annat upp James Mahoney som verkar inom en mycket annorlunda tradition, jämförande historisk makro-sociologi, och som gör en distinktion mellan reaktiva förlopp och spårbundenhet. I reaktiva förlopp agerar olika aktörer utifrån vad som redan har hänt, men det handlar inte om spårbundenhet utan något mer fundamentalt. (s 685) Bladh diskuterar "systemiskhet" och även Nathan Rosenbergs teknikorienterade version av spårbundenhet. Han tar också upp en forskningsgren som verkar riktigt lam och som handlar om att entreprenörer omskapar världen och alltså inte är spårbundna... (s 689) Kort sagt så blir framställningen väldigt rapsodisk och det blir lite otydligt varför just dessa debattinlägg och inte andra tas upp. Jag tror att framställningen hade blivit tydligare och spetsigare om den hade strukturerats kring avgörande frågor om spårbundenhet och hur olika forskare svarat på de frågorna, snarare som nu då den är en namn-för-namn-genomgång som inte riktigt uppnår kumulativitet utan blir lite att olika saker staplas bredvid varandra men utan att korsbefrukta varandra.
I slutsatserna sammanfattar han: "Tesen om spårbundenhet är en hård teori i meningen att den uttalar sig om att ett fenomen överlever trots att bättre eller likvärdiga lösningar står till buds. Den är därför ingen allmän historisk teori som kan tänkas omfatta vägval och svagare former av historiskt arv." (s 691). Och:
Bladh breddar därefter diskussionen genom att ta upp en del andra varianter på temat. Bland annt använder han den träffsäkra formuleringen "små orsaker med stora effekter" (s 683). Han tar bland annat upp James Mahoney som verkar inom en mycket annorlunda tradition, jämförande historisk makro-sociologi, och som gör en distinktion mellan reaktiva förlopp och spårbundenhet. I reaktiva förlopp agerar olika aktörer utifrån vad som redan har hänt, men det handlar inte om spårbundenhet utan något mer fundamentalt. (s 685) Bladh diskuterar "systemiskhet" och även Nathan Rosenbergs teknikorienterade version av spårbundenhet. Han tar också upp en forskningsgren som verkar riktigt lam och som handlar om att entreprenörer omskapar världen och alltså inte är spårbundna... (s 689) Kort sagt så blir framställningen väldigt rapsodisk och det blir lite otydligt varför just dessa debattinlägg och inte andra tas upp. Jag tror att framställningen hade blivit tydligare och spetsigare om den hade strukturerats kring avgörande frågor om spårbundenhet och hur olika forskare svarat på de frågorna, snarare som nu då den är en namn-för-namn-genomgång som inte riktigt uppnår kumulativitet utan blir lite att olika saker staplas bredvid varandra men utan att korsbefrukta varandra.
I slutsatserna sammanfattar han: "Tesen om spårbundenhet är en hård teori i meningen att den uttalar sig om att ett fenomen överlever trots att bättre eller likvärdiga lösningar står till buds. Den är därför ingen allmän historisk teori som kan tänkas omfatta vägval och svagare former av historiskt arv." (s 691). Och:
"Svagheterna i teorin hör samman med vad som skall betraktas som spår. Systemiskhet – eller mer allmänt, att ett samhälleligt fenomen sällan eller aldrig är isolerat från omgivningen – gör att studieobjektet kan bli svårt att fixera, samt att orsak och verkan blir svåra att skilja åt. En annan svaghet är frågan hur starkt kravet på belägg av förekomst av alternativ skall vara. Det hör ju till spårbundenhetens natur att alternativen trängs undan. Samtidigt är förekomsten av alternativ som utmanar definierande för att ett spår finns. Ett sätt att undkomma detta är komparationer, eftersom erfarenhetsmassan av alternativ då ökar." (s 691)
Mats Bladh, "Spårbundenhet: Från fysik till historia", Historisk Tidskrift 2008. (fulltext i pdf här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar