Hur påverkar valresultat aktiemarknaden?

LSE-statsvetaren Thomas Sattler börjar sitt paper "Do Markets Punish Left Governments?" med att konstatera att aktörerna på de finansiella marknaderna noga följer politiken för information som är användbar ur investeringssynpunkt (Bernhard och Leblang 2006). Detta har också ett höger-vänster-mönster: typiskt så stiger börsen när en högerregering valts och faller när en vänsterregering valts (Bechtel 2009, Herron 2000, Leblang och Mukherjee 2005). Ett exempel är presidentvalet i Frankrike då den konservative Giscard d'Estaing ersattes av socialisten Francois Mitterrand, och börsen på den första handelsdagen efter valet föll 13.8 procent. När en konservativ koalition vann valet i Belgien i november 1981 reagerade den belgiska börsen däremot knappast. Jag kan tycka att det är två helt olika saker: vänstersväng kontra ingen vänstersväng, men Sattler vill förklara sådana skillnader i vad för institutionella begränsningar det finns på policymakers (Henisz, 2004). Sattler:

"Markets are aware that the systemic risk emanating from a left government is small when this government has to accommodate a large range of actors with diverse political views. Vice versa, the benefits from a right government are limited in such circumstances." (343) Sattler menar att hans paper bidrar till den existerande litteraturen på fyra sätt. 1, den fokuserar på valutfalls effekter beroende på institutionell kontext, olikt den tidigare litteraturen som fokuserat på hur förutsägbara valutfallen var samt regeringarnas sammansättningar. 2, de flesta tidigare studier är av ett enda land (Bechtel 2009, Herron 2000, Leblang och Mukherjee 2004, Snowberg et al 2007a, 2007b); undantagen är Campello (2007) och Bernhard och Leblang (2006). Paneldesignen låter en både att studera hur institutionella variationer spelar roll (även om instititutioner ju också kan variera inom ett land över tid; Leblang och Mukherjee 2005 har t ex data för UK och USA 1930-2000), och att kolla på hur grad av ideologisk radikalism spelar roll. För att mäta graden av radikalism (Sattler använder termen "government extremism"!) använder Sattler ett kontinuerligt mått, till skillnad från de tidigare studierna som håller sig till enklare (dikotoma?) vänster-höger-mått. Och 3, detta paper kollar på implikationer av investerares riskaversion för kopplingen mellan val och börsen. (s 344) Sattler menar att hans studies huvudsakliga konsekvens för forskningen är att relativisera findings från USA och Storbritannien att val har stora effekter på aktiemarknaden: detta gäller bara i länder med låg grad av institutional constraints, säger han (s 344)

Den klassiska teorin från Hibbs (1977) säger att vänsterpartier för politik som skadar kapitalägarns intressen. Senare forskning har visat att vänsterregeringar ofta är skickliga på att hantera ekonomin (Boix 1998, Garrett 1998), men investerare kan fortfarande vara mindre entusiastiska för vänsterregeringar eftersom hotet om "unfavorable policy reversals" är större då. (s 344f) Vänsterpartiers sociala bas är inte investerarna och de partierna kan behöva föra investerarovänlig politik för att öka sin popularitet. (s 345n) Aktiepriser beror på förväntad framtida avkastning, och om vänsterregering ökar risken för policies som skadar avkastningen så bör detta ha en negativ effekt på priserna. Sattlers hypotes 1 är att aktiepriser faller när en vänsterregering vunnit valet, och stiger när en högerregering vunnit. Desto större det ideologiska avståndet mellan regeringen och den politiska mitten är, desto större effekt. Vidare så har den tidigare forskningen visat att osäkerheten som har med ett kommande val att göra, får aktiepriserna att falla något redan före valet. Därför blir hypotes 2 att aktiepriserna faller mindre när en vänsterregering vinner, än de stiger när en högerregering vinner (s 346). Sattler går vidare med att diskutera variationerna i political constraints på regeringars handlingsutrymme (Alt 1985). I t ex bikamerala parlamentariska system är det betydligt svårare för en regering att genomföra sin policy rakt av än i ett enkammarsystem. Antalet veto players (Tsebelis 2002) är också större för minoritetsregeringar, koalitionsregeringar och när centralbanken är oberoende.

Henisz (2004) visar att antalet veto players minskar volatiliteten i offentliga utgifter, transfereringar och skatter. Sattlers hypotes 3 blir utifrån denna diskussion att med fler begränsningar på politiken, blir effekterna av vänster- och högerregeringar på aktiemarknaden mindre.

Metoden är event study analysis utifrån Campbell et al (1997 kap 4). (För andra bloggade studier med ESA-metod se DiNardo och Hallock (2002) om strejker och aktiekurser, och Claeys och Vasicek (2012) om bond ratings och obligationsräntor.) Detta går ut på att räkna ut förväntat aktieprisbeteende och därefter jämföra de förväntade värdena med de faktiska värdena efter valet. Skillnad mellan förväntad och faktisk utveckling är "abnormal return". Ett problem är att marknaden redan innan valet fattat hur det kommer gå och därför tagit in denna information i priserna. Med många val som Sattler har i sitt dataset bör dock dessa effekter ta ut varandra (s 347). En sak som han gör för att hantera detta problem är att dela in valen i nära (definierat som mindre än 10% vinstmarginal) och icke-nära, och köra modellerna för nära och icke-nära val separat. Resultaten blir mycket starkare med nära val. Datasetet omfattar 205 val i OECD-länder sedan 1950-talet (s 347). Valdata kommer från Comparative Manifesto Project. Sex val är från 50-talet, 65 från 1960-79, och resten sedan 1980. Måttet på political constraints är från Henisz (2002) -- ett index som nyligen fått hård kritik i ett working paper av statsvetaren Raphael Reinke från European University Institute. Kontrollvariablerna inkluderar landets grad av "de jure capital account openness" (Quinn 1997), BNP, och BNP-tillväxt. I extra regressioner i ett online-appendix (pdf) inkluderas också dummies för minoritets- och koalitionsregeringar, Cukierman et als (1992) index för centralbanksoberoende, de facto valutaregimen (Reinhart och Rogoff 2004), och investeringsflöden som andel av BNP (Lane och Milesi-Ferretti 2006). Ideologimåttet är kodat så att högre värden är mer vänster regering. För att förenkla tolkningen av interaktionstermerna har Sattler omkodat ideologivariabeln så att den varierar mellan 0 och 100, constraints index så att det varierar mellan 0 och 10, och kontrollvariablerna har centrerats kring sina medelvärden. Sammanfattande statistik för variablerna finns i online-appendixet.

Referenser

Bernhard, William T., and David Leblang. 2006. Democratic Processes and Financial Markets: Pricing Politics. Cambridge: Cambridge University Press.

Campbell, John Y., Andrew W. Lo and A. Craig MacKinley. 1997. The Econometrics of Financial Markets. Princeton, NJ: Princeton University Press.

Henisz, Witold J. 2004. ‘‘Political Institutions and Policy Volatility.’’ Economics and Politics 16 (1): 1–27.

Sattler, Thomas. 2013. "Do Markets Punish Left Governments?". Journal of Politics. Online-appendix här (pdf).