"Den danska modellens" utveckling: ett kritiskt perspektiv

I länder som Danmark och Sverige kryllar det av begrepp som "den danska modellen" och "den svenska modellen" -- ett problem är, att begreppen kan hänvisa till olika saker: arbetsmarknadspolitik, välfärdspolitik osv. Men om vi begränsar oss till endast lönebildningen och kollar på Danmark, så finns det också där stora skillnader i synsätt i forskningen. Den främsta publikationen om "den danska modellen" där är Den danske model: En historisk-sosiologisk analyse af det kollekttiva aftalesystem (1993) av Jesper Due, Jørgen Steen Madsen och Carsten Strøby Jensen, alla tre sociologer vid universitetet i Köpenhamn. År 2012 levererade de Aalborg-baserade statsvetarna Anette Borchorst, Emmet Caraker och Henning Jørgensen en svidande kritik (pdf) av denna bok i Tidsskrift for Arbejdsliv, och jag ska här referera den kritiken, som är intressant också mer generellt eftersom den säger något om huvudfårorna i hur man ser på arbetsmarknadssystem i forskningen.

Det centrala i Borchorst et als kritik är att Due et al har ett alltför formalistiskt, okritiskt och elitorienterat angreppsätt till frågan om lönebildningen. Så här skriver de:

”Det er karakteristisk for Due og Madsens analyser, at der nok sættes nogle teoretiske begreber ind i indledninger, men de efterfølgende historiske analyser er næsten uden de analytiske begreber, men undersøgelserne er ikke ren journalistisk, for der ligger en almen analytisk forståelsesramme bag, hvor Due og Madsen er influeret af Clegg-traditionen (eller Oxford-skolen) i ’industrial relations’-litteraturen (se Clegg 1976). Denne del af traditionen hæfter sig snævert ved ’the employment relationship’ og forhandlingsorganisationers samspil og regelstyring, mens omgivelser og systemrammer er delvis udblændet. Orienteringen har ligget omkring regulering og management af systemet. /…/

Voluntaristisk regulering overbetones /…/

Due og Madsen står for en sociologisk organisationsforståelse, og vi sætter os for at vise, at et endogent blik på arbejdsmarkedsregulering er blevet indsnævret til topforhandlernes. Clegg-traditionen var bredere og mere pluralistisk. EU-regulering og mere end 100 års dansk politisk arbejdsmarkedsregulering ses der ikke særskilt på hos Due og Madsen. Det følger delvis også af, at de metodisk alene har fokus på topforhandlernes perciperinger, vurderinger og efterrationaliseringer af, hvad der er sket på arbejdsmarkedet, og de gengiver denne forståelse ret så ukritisk (Scheuer 2004). Eliteinterviewene slår over i affirmativ analyse (ibid.).” (s 87f, jfr s 99)

Borchorst et al skriver också i anslutning till det ovan citerade att ”Organisationernes styrke overvurderes, og konsensus postuleres som systemets strømførende lag og sikre resultatbringer. Det er uholdbart.” (s 86) Enligt Borchorst et al gör Due et al en normativ glidning när de definierar "den danske model" som något positivt i att den är volontaristisk* (jfr s 100) och därefter kritiserar verklighetens avvikelser från denna definition som något per definition dåligt och nästan odanskt.

Efter denna teoretiska kritik ger Borchorst et al en historisk översikt över den danska arbetsmarknaden, så som de ser den. Vad som är särskilt intressant här är analysen av kampen mellan arbetsgivarna (DA) och facket (LO), en kamp som tar sig tydliga politiska former med olika appeller till regeringar om för den egna gruppen gynnsamma reformer. De konstaterar här:

”1982 lancerede regeringen et neoliberalistisk projekt, som indebar suspension af dyrtidsreguleringen, indefrysning af lønnen, nedsættelse af arbejdsløshedsunderstøttelsen og fjernelsen af dagpengerettigheder for særlige grupper af løsarbejdere. Det havde DA heller ikke forbehold overfor. LO påvirkede ligeledes for særfordele i statens lovgivning, dels gennem målsætninger for trepartssamarbejdet med staten og kapitalorganisationerne, og dels gennem en styrkelse af et ’industrielle demokrati’. ØD sigtede på at opnå strategisk medbestemmelse over investeringerne, og der blev udviklet en strategi for ’selektiv industripolitik’ med tilhørende institutioner for at styrke konkurrencedygtig ’nicheproduktion’ (Aagaard m.fl. 1978). 1970’ernes diskurs om det faglige selvstyre er derfor ikke en retvisende karakteristik af DA’s og LO’s stilling til politikdannelsen i og uden for aftalesystemet. De var optaget af at fremme politiske målsætninger og reguleringer, som ville betyde ændringer i politikindhold og magtforskydninger imellem dem inden for aftalesystemet selv. Uanset at Septemberforligets grundprincipper fortsat holder, har det også taget farve af den kontekst, hvori det skulle fungere, og af parternes skiftende politiske målsætninger.” (89f)

Det tripartistiska avtalet 1987 byggde bl a på principerna att (i) löneutvecklingen i Danmark inte fick gå snabbare än i konkurrentländerna och (ii) löneutvecklingen i offentlig sektor får inte gå snabbare än i privat sektor. (s 90) Borchorst et al menar att konsekvenserna av detta blev att den solidariska lönepolitiken liksom kampen om fördelningen försvagades för facket, samt ”at lønudviklingen i højere grad blev markedsøkonomisk sat og i mindre grad kollektivt reguleret”. De menar att den ökade pressen mellan olika löntagargrupper, som senare kanaliserats ut bland annat i likalönskampen 2008 (Borchorst och Jørgensen 2010). Och de citerar gillande Kurt Jacobsen och Dorthe Pedersen (2010, Kampen om den danske model) som säger att ”den samfundsøkonomiske ansvarlighed, der fulgte af fælleserklæringen i 1987, (…) flyttede konfliktlinjerne over på lønmodtagersiden og (har) lagt et ekstremt prioriteringspres på de faglige organisationer i fællesskab og enkeltvis”. Borchorst et al gör en annorlunda värdering än vad Due och Madsen gör av vad de senare kallat "centraliserad decentralisering". Borchorst et al ser mer av decentralisering och maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel. (s 92) De menar också att "den danska modellens" negativa effekter på könsskillnader i lön underskattats (s 97). Borchorst et al slutar sin artikel med att skissa på en alternativ approach till att studera arbetsmarknader, som inte är snäv IR utan bredare med mer av sociala och politiska faktorer (s 101f).

Fotnot

*Jon Erik Dølvik gör en relaterad kommentar i sin recension (pdf) av Due och Madsens bok Fra magtkamp til koncensus i Tidsskrift for Arbejdsliv 2004: "Selv om Danmark har en sterk forliksinstitusjon og en lang tradisjon for politiske inngrep i avtaleforhandlingene, er D&M’s syn at reguleringen av lønnstakerforholdet i den danske modellen er og bør være avtalepartenes suverene domene. Et gjennomgående trekk i D&M’s analyse er således at sosialdemokratiet og LO sine krav om lovregulering av arbeidsvilkår, økonomisk demokrati (ØD) og sentrale kollektive pensjonsfond på 70- og 80-tallet utgjorde en alvorlig trussel mot den selvregulerende danske avtalemodell. Ledelsene i det sosialdemokratiske partiet og LO inngår således ikke blant heltene i denne fortellingen." Kanske man kan säga att Due och Madsen är Danmarks svar på Svante Nycander (Makten över arbetsmarknaden, 2002)?

Referens

Anette Borchorst, Emmet Caraker och Henning Jørgensen, "Den danske model i knibe -- også for analytiske potentiale?" (pdf), Tidsskrift for Arbejdsliv 2012.