Vinstandelen i USA sedan 1929

Medianlönen har stagnerat i USA sedan det tidiga 1970-talet: det är ett vida diskuterat faktum, som en del av den vidare diskussionen om ökad ojämlikhet. Stagnationen har flera orsaker. Ett, löntagarna har sedan 70-talet tagit ut mer av löneutrymmet i form av anställningsförmåner (försäkringar etc) som inte är löner. Två, inom löntagarkollektivet har det skett en förskjutning av inkomster uppåt i fördelningen. Och tre, löntagarnas andel av nationalinkomsten har minskat.

Det sista faktumet är föga diskuterat (även om Jacobson och Occhino 2012, och en rad papers av Andrew T. Young, är undantag). Här tänkte jag ta en preliminär titt på hur man kan kolla på den funktionella inkomstfördelningens utveckling i USA på lite längre sikt.

Aron-Dine och Shapiro (2007) har i dataappendix tre relevanta variabler: wage share, employee compensation share, och profit share. Den första är då bara löner (på engelska wages och salaries), den andra inkluderar också andra anställningsförmåner, och den tredje är till synes ett sparsamt begrepp som inte inkluderar något av de egenanställdas inkomster -- dessa är inte heller inräknade i löntagarnas andel. Annars är det vanligt i såna här studier att de egenanställdas inkomster enligt någon princip -- de tillskrivs en lön som motsvarar snittet i ekonomin eller snittet i branschen -- delas upp i en lönedel och en vinstdel (se Freeman 2011). Den "nakna" vinstandelen från Aron-Dine och Shapiros paper ser ut så här:

Vi ser att vinsterna var extremt låga -- faktiskt minus något år -- under 30-talsdepressionen, varpå den hämtade sig till en hög nivå under 40- 50- och större delen av 60-talet. I slutet av 60-talet minskade vinstandelen från ca 12-13 procent till ungefär 9 procent och låg kvar på den nivån till slutet av 80-talet då den började öka igen, om än med en dipp runt år 2000. År 2006 var den tillbaka på 40-50-talens nivåer. Den blå prickade linjen är genomsnittet för hela perioden; de röda linjerna är genomsnitten för de fyra subperioder som hittas med en brytpunktsanalys (gjord med strucchange i R)*.

Jag går vidare med att kolla själv på National Income and Product Accounts (NIPA), som finns hos Bureau of Economic Affairs vid Department of Commerce. I tabell 1.12 National Income by Type of Income kan man få fram olika typer av inkomster -- löntagarnas andel, hyresinkomsternas andel, egenföretagarnas andel, vinstandelen. Allting för varje år sedan 1929 och allting före eller efter skatt. I diagrammet nedan syns löntagarnas andel, egenföretagarnas andel och vinsternas (corporate profits) andel från 1929 till 2011.

Egenföretagarnas andel är klart lägre i slutet av perioden än under 30- och 40-talen när en stor del av de sysselsatta var bönder och som sådana egenföretagare. Vinstandelen uppvisar under perioden 1940-2011 den välbekanta trågformen av tre faser: hög nivå -- låg nivå -- hög nivå. Löntagarnas andel ser ut att ha varit ganska konstant sedan 60-talet, men ligger de två sista åren, 2010-11, fyra procentenheter lägre (62 procent) än nivån som var snitt på 60- och 70-talen (66 procent). För 00-talet är snittet dock 64 procent, så det är för tidigt att säga att någon stor förändring skett i den variabeln. Trågformen syns -- om än inte så kraftigt accentuerad -- i diagrammet nedan med tre strukturella brytpunkter (1940, 1969 och 1993).

1940-1969 ligger vinstandelen över genomsnittet för hela perioden; 1969-1993 är vinstandelen lägre (inklusive Reaganåren!), och 1993-2011 är den över genomsnittet. Allt detta är före skatt; kanske kan post-skatt och transfereringar-data ge en annan bild.

En bild som återigen ger den välbekanta U-formen är i alla fall denna, över aktieutdelningar som procent av nationalinkomsten 1929-2011:

Hög nivå 1929-1940, låg nivå 1940-ca 1987 (WW2 som utjämnare), hög nivå sedan ca 1987. Utdelningarnas höga nivå i den nuvarande fasen och deras relation till andra frågor som sysselsättning, fördelning och stagnation har varit en stor diskussion de senaste åren; på bloggen har jag en översikt över diskussionen här.


Fotnot
*Bayesian Information Criterion (BIC) används som model fit-kriterium, och BIC är då i princip identiskt för en modell med två och tre brytpunkter: BIC är 336 och 337. Jag använder i diagrammet modellen med tre brytpunkter eftersom jag tycker att den passar bättre enligt eyeball econometrics. Modellen med två har brytpunkter 1939 och 1968; modellen med tre har 1939, 1969 och 1994.

Referenser
Aviva Aron-Dine and Isaac Shapiro, "SHARE OF NATIONAL INCOME GOING TO WAGES AND SALARIES AT RECORD LOW IN 2006: Share of Income Going to Corporate Profits at Record High", Center on Budget and Policy Priorities, 2007.
Rebecca Freeman, "Accounting for Self-Employed in Labor Share Estimates: The Case of the United States", OECD Working Paper, 2011.