Skillnader och konvergens i europeiska arbetsmarknadsrelationer: sektorer vs länder

Det vanliga perspektivet när man talar om arbetsmarknadsregimer och -institutioner är det nationellt jämförande: landet Sverige har en starkt kollektivavtalsreglerad arbetsmarknad, landet Italien har en mer statligt reglerad arbetsmarknad, landet USA har en mer liberal arbetsmarknad. Men missar vi något viktigt om hur arbetsmarknadsregimer ser ut i verkligheten, om vi fokuserar så mycket på jämförelser mellan länder? Det menar arbetsmarknadsforskarna Barbara Bechter (York), Bernd Brandl (York) och Guglielmo Meardi (Warwick) i sin artikel "Die Bestimmungsgründe der (Re-)Sektoralisierung der industriellen Beziehungen in der Europäischen Union" från 2011. De går så långt som att hävda att "skillnaderna i arbetsmarknadssystemen är större mellan sektorer än mellan länder".

Hur grundlägger de då denna slutsats? De jänför nio sektorer: tre ur industriell produktion (läder, stål, socker), tre ur transport (järnväg, luftfart, och skepp), och tre ur tjänstesektorn (skönhet, sjukhus och telekom). Sektorerna har utvals för att maximera variationen i hur transnationella de är; detta eftersom BBM:s kausala tes är att det finns en dubbel process i arbetsmarknadsrelationer i Europa: i sektorer med hög transnationalitet sker en konvergens, medan i hemmamarknadssektorer förblir nationella skillnader. Detta är Katz och Darbishires (2000) teori om "konvergerande divergens" (s 148f); de jämförde metall- och telekomsektorerna i sju länder och hävdade alltså att graden av transnationalitet var den kausala faktorn. Också Marginson och Sisson (2004) har argumenterat liknande i sin analys av europeisering av arbetsmarknadssystem på sektorsnivå. Marginson och Sisson betonade multinationella företags kraft att förändra arbetsmarknadssystem och orsaka konvergens. Med referens till tre empiriska studier skriver BBM så här om hur en konvergens mot liberalare arbetsmarknadsrelationer kan orsakas av att sektorer med svagare organisering växer i vikt i länder som tidigare haft organiserade arbetsmarknader:

”Doellgast (2009) konstatiert für den Telekommunikationssektor in der BRD wesentliche Unterschiede im System der IB im Vergleich zum 'charakteristischen' nationalen System. Das System der IB im deutschen Telekommunikationssektor ähnelt stärker jenen dezentralisierten und unkoordinierten Systemen der IB, welche üblicherweise 'liberalen' Staaten wie den USA oder Großbritannien zugeordnet werden (Batt et al. 2010). Da der Telekommunikationssektor in der BRD – im Vergleich zu anderen Sektoren – an relativer Bedeutung gewinnt (ausgedrückt in der Anzahl an Beschäftigten im Sektor), könnten diese Veränderungen in den IB in diesen Sektoren dazu führen, dass sich sogar das gesamte nationale System der IB ändert (Lehndorff et al. 2009).” (s 148)

Vad tillför då BBM:s studie till litteraturen? De hävdar att Katz och Darbishire (2000) och Marginson och Sisson (2004) är de viktigaste teoretiska bidragen, men att de båda vilar på för snäv empirisk grund; därför behövs en studie med fler sektorer och fler länder, vilket BBM erbjuder. De mått som de använder (s 152) för jämförelsen är traditionella IR-mått: arbetsgivarnas organiseringsgrad och organisationernas koncentrationsgrad, motsvarande två mått för arbetstagare, och kollektivavtalens täckningsgrad. Detta är bland annat samma dimensioner som Marginson och Sisson (2004) kollar på (s 150). De jämför samtliga 27 EU-medlemsstater. I sin första tabell redovisar de medelvärden och standarddavvikelser för de sex måtten sett över alla de 27 länderna totalt. De går därefter vidare rätt snyggt med att jämföra standardavvikelserna per land (alla sektorer samtidigt) med standardavvikelserna per sektor (alla länder samtidigt). Detta gör de i figuren nedan där den streckade linjen är standardavvikelsen per nationellt system medan staplarna är standardavvikelsen per sektor.

De förklarar figuren så här: "om den sektorala variationen är mindre än den nationella varationen (stapeln överstiger inte den streckade linjen), så betyder det att arbetsmarknadssystemet i sektorn är mer likt arbetsmarknadssystemen i samma sektor i de andra länderna, än de andra sektorerna i samma land. Som vi ser i figur 1 så gäller detta för sju av nio sektorer. För dessa sektorer är det därför legitimt att tala om europeiska arbetsmarknadssystem." (s 155) Den sektor som tydligast utmärker sig på detta sätt, med mycket låg variation mellan länder, är stål, som överlag har hög facklig anslutningsgrad, hög arbetsgivarorganisering och hög kollektivavtalstäckning (90 procent); så även i länder där organiseringen i övrigt är låg. Stålsektorn har alltså mer gemensamt över länder, än med andra sektorer inom de olika länderna.

Efter att ha visat på sitt grundläggande empiriska faktum - större sektorsvisa likheter än nationella - går BBM vidare med frågan om kausalitet. Som jag har förklarat ovan så är deras föredragna förklaring grad av transnationalitet, som de operationaliserar som multinationella företags närvaro i sektorn och produktionssätts överförbarhet. Av någon anledning så använder de inte regressionsanalys, utan jämför istället graden av variation i sektorn (mätt som standardavvikelsen) för olika värden, låg, mellan och hög, för de oberoende variablerna, och kollar på t-värden för att se om skillnaderna är signifikanta.

De använder också qualitative comparative analysis (QCA) för att jämföra olika "stigar" som sektorerna går, olika kombinationer av variabelvärden som uppvisas. Men jag kan inte påstå att jag blir riktigt övertygad om kausaliteten här. För det första så finns tydlig omitted variable bias här: de beaktar inte alla relevanta oberoende variabler. Vad gäller stålsektorn så skulle jag vilja säga att den var (relativt) starkt organiserad med hög kollektivavtalstäckningsgrad lite överallt också för 100 år sedan, och att detta orsakades av faktorer som stora arbetsplatser (Pontusson 1995), genussystem, "den isolerade massan" (Kerr och Siegel) med mera att göra; inte graden av transnationalitet. Eftersom BBM inte tar in de variablerna i sin undersökning så kan de i mitt tycke inte göra några realistiska uttalanden om effekterna av de variabler som de faktiskt kollar på. Det andra stora problemet med kausaliteten här är att de faktiskt inte har några data över tid, utan bara har ett tvärsnitt för hur det ser ut i sektorerna idag. Detta tvingar dem till ett våghalsigt antagande - med blott en referens i förbifarten till Crouch (1993) som stöd - om att den sektorala homogenitet över länder som de påvisar för idag, inte fanns för säg trettio eller hundra år sedan. Men hur vet BBM att den homogeniteten inte fanns då? Som sagt så skulle jag tvärtemot vilja säga att i t ex stålsektorn så fanns den redan då. Jag läser in forskarsmärta i passager som denna, där de gör påståenden som jag inte tror att de tror på själva:

"Ebenfalls konnte gezeigt werden, dass in einer Reihe von Sektoren die Unterschiede im System der IB über Ländergrenzen hinweg weit geringer sind als die Unterschiede innerhalb eines Landes. Unter der Bedingung, dass die Systeme der IB in vergangenen Jahrzehnten nationalstaatlich homogen waren, impliziert dieses Ergebnis im Hinblick auf eine dynamische Betrachtung auch, dass es zu einer transnationalen Konvergenz der IB in transnationalen Sektoren gekommen ist." (s 161)

Referenser
Batt, R./Nohara, H./Kwon, H. (2010): Employer Strategies and Wages in New Service Activities: A Comparison of Co-ordinated and Liberal Market Economies. British Journal of Industrial Relations, 48(2): 400-435.
Barbara Bechter, Bernd Brandl, Guglielmo Meardi, Die Bestimmungsgründe der (Re-)Sektoralisierung der industriellen Beziehungen in der Europäischen Union, Industrielle Beziehungen 2011
Colin Crouch, Industrial Relations and European State Traditions (Oxford UP, 1993)
Doellgast, V. (2009): Still a Coordinated Model? Market Liberalization and the Transformation of Employment Relations in the German Telecommunications Industry. Industrial and Labor Relations Review, 63(1): 3-23.
Katz, H./Darbishire, O. (2000): Converging Divergences: Worldwide Changes in Employment Systems. Cornell
Lehndorff, S./Bosch, G./Haipeter, T./Latniak, E. (2009): Gestärkt aus der Krise hervorgehen? Das deutsche Beschäftigungsmodell im Umbruch. In: Haubner, D. (Hg.): Reformpolitik für das Modell Deutschland. Marburg: 109-136.
Marginson, P./Sisson, K. (2004): European Integration and Industrial Relations. Multi-level Governance in the Making. Basingstoke
Jonas Pontusson, "Explaining the decline of European social democracy: the role of structural change", World Politics juli 1995