Löneledd kontra vinstledd tillväxt i sex länder

Häromdagen bloggade jag om ekonomerna Stephen Marglin och Amit Bhaduris paper från 1990 om löneledd kontra vinstledd tillväxt, och konstaterade att Marglin och Bhaduri tillhandahöll en typologi och lite spekulationer om när en ekonomi skulle fungera på det ena eller andra sättet, men inte testade frågan empiriskt. Efter dem har det dock kommit en litteratur som just testar hur olika länder i olika perioder passar in på typologin. Ett bidrag till den litteraturen är de tyska postkeynesianerna Eckhard Hein och Lena Vogels paper "Distribution and growth reconsidered: empirical results for six OECD countries" från 2008, som jag ska gå igenom här.

Deras tillvägagångssätt är att de skattar effekter av en förändring av vinstandelen på tre olika beroende variabler med separata diskussioner: konsumtion, investeringar och netto-exporter. De förväntar sig (s 486) att en ökad vinstandel ska ha en positiv effekt på total output genom investeringskanalen men en negativ effekt genom konsumtionskanalen (eftersom löner i högre grad konsumeras än vad vinster gör), medan effekten på nettoexporter hålls som ambivalent. Varför de inte kör någon regression med tillväxt per se som beroende variabel förstår jag faktiskt inte. Men tanken är alltså att konsumtion, investeringar och exporter driver tillväxten, och att alla tre påverkas av förändringar i vinstandelen (s 487).

De använder data för Österrike, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA åren 1960 till 2005 (s 487). Alla data kommer från EU-Kommissionens ekonomiska databas AMECO (Annual Macroeconomic Database). Deras variabler är icke-stationära och modellerna som de kör är därför antingen first differences (man låter förändringstakten i de oberoende variablerna förklara förändringstakten i den beroende variabeln) eller error correction-modeller (man använder en blandning av laggade versioner av den beroende variabeln, laggade versioner av de oberoende variablerna samt förändringstakterna i de oberoende variablerna för att förklara förändringstakten i den beroende variabeln). För att testa ifall ECM kan användas använder de Pesaran-Shin-Smiths (2001) metod, och för att bestämma hur många laggar som ska användas använder de Grangers (1997) "general to specific"-approach.

Jag ska här inte gå igenom alla tre modeller, utan bara som exempel visa deras konsumtionsmodell ut. Så här ser ekvationen för denna ut:

Det är en FD-modell eftersom Pesaran-Shin-Smith-testet förkastade existensen av "a long-run level relationship between the variables" (s 490), och den beroende variabeln är alltså förändringen i logaritmerad konsumtion. På högersidan ser vi en konstant (c), koefficienten a1 på förändringen i logaritmerad vinstandel, koefficienten a2 på förändringen i logaritmerad lönesumma, och koefficienten a3 på föregående års förändring i konsumtion. Resultaten ser vi i tabell 2:

Vi ser att effekterna på konsumtion är mycket större av löner (koefficient a2) än av vinster (a1) (s 492). Från detta räknar de fram att en ökning av vinstandelen ger en negativ effekt på konsumtionen, och så sett också på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin/BNP-tillväxten.

Investeringsekvationen räknar de fram med FD för Österrike, Tyskland, Storbritannien och USA, och med ECM för Nederländerna och Frankrike. De oberoende variablerna är kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, vinstandelen och en laggad version av den beroende variabeln. Modellvalet här är lite konstigt, när de säger saker som "Because results from equation (24b) were unsatisfactory, we also estimated an additional investment function relating investment to output and profits in an error correction model/.../" (s 495). Det här russinplockandet av modeller för att få "satisfactory" resultat gör en onekligen lite skeptisk till hur robusta resultaten är. I alla fall så får de efter att ha valt sina modeller fram att en ökning av vinstandelen ger ökade investeringar, och att effekterna för Nederländerna ger större effekt på BNP än vad den negativa effekten på den samma ur konsumtionsmodellen gör, vilket innebär att Nederländerna, om importer och exporter inte tas in i beräkningarna, är en vinstledd ekonomi (exhilarationist i Marglin och Bhaduris terminologi). För Frankrike får de tvärtom fram att de positiva effekterna på tillväxten av en ökad vinstandel genom kanalen investeringar är mindre än de negativa effekterna genom kanalen konsumtion, vilket innebär att Frankrike modellerad som en stängd ekonomi har en löneledd tillväxtregim (s 498).

Därefter går de vidare med modellen för nettoexporter, där de förklarande variablerna är kapacitetsutnyttjande, dito i viktiga handelspartners (eurozonen eller USA), vinstandelen, och den beroende variabeln i laggad version.

Nästa steg i analysen är att vikta ihop resultaten ur de tre analyserna av vinstandelens effekter på konsumtion, investeringar och nettoexporter, för att få fram dess effekter på BNP-tillväxten. Resultaten för de tre komponenterna ses i tabell 10:

Rad ett innehåller effekten på konsumtion, rad två investeringar, rad tre nettoexporter, och rad fyra är det totala resultatet. Vi ser att den sammantagna effekten av vinstandelen i Österrike och Nederländerna är positiv, vilket innebär att deras tillväxtregimer är vinstledda. I Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA är däremot den totala effekten negativ, vilket innebär att tillväxtregimerna är löneledda (s 502). Som stängda ekonomier, om effekterna på nettoexporterna (rad 3) inte räknas in, så är alla länderna löneledda tillväxtregimer.

Hur pålitliga är då dessa resultat? En anledning till viss skepsis är ju det fipplande med modellspecifikationer för att få fram resultat, som diskuterats ovan. En anledning till är att resultaten inte överensstämmer med tidigare forskning i frågan, som verkar vara en kakafoni av motsägelser. Naastepad och Storm (2007) kom visserligen fram till att FR, GER och UK var löneledda, men klassificerade USA som profitledd. Bowles och Boyer (1995) klassificerade visserligen Storbritannien och USA som löneledda, men FR och GER som profitledda. Och Ederer och Stockhammer (2007) klassificerade Frankrike som profitledd, och Gordon (1995) USA som profitledd (se diskussion på s 503).

En intressant fråga som de ställer som fortfarande obesvarad, är den om huruvida det skett några regimskiften - från löneledd till profitledd eller tvärtom - i de här länderna under perioden (s 504). Marglin och Bhaduri såväl som Hein och Krämer (1997) har hävdat det, men inte undersökt frågan ekonometriskt: det återstår, säger Hein och Vogel. Frågan om olika tillväxtregimer bör också relateras till bredare frågor om klasstrukturens utveckling, finansialiseringen av kapitalismen och den ekonomiska politikens skiften, säger de.

Med en hel del reservationer och öppna frågor kvar, så kommer de ändå fram till en ganska stark policy-slutsats som är värd att fundera på och diskutera:

"If further analysis confirms our preliminary conclusion with respect to the prevalence of wage-led growth in the major continental European countries, but also in the UK and the USA, the economic policy implications are quite straightforward. Pursuing a strategy of profit-led growth via the net export channel, and therefore relying on a kind of ‘beggar thy neighbour’ policy, may be a successful way for small open economies, but it cannot be recommended for larger and less open economies." (s 504f)

Referenser
Bowles, S. and Boyer, R. 1995.Wages, aggregate demand, and employment in an open economy: an empirical investigation, pp. 143–71 in Epstein, G. A. and Gintis, H. M. (eds), Macroeconomic Policy after the Conservative Era, Cambridge, Cambridge University Press
Ederer, S. and Stockhammer, E. 2007.Wages and aggregate demand: an empirical investigation for France, pp. 119–138 in Hein, E. and Truger, A. (eds), Money, Distribution and Economic Policy—Alternatives to Orthodox Macroeconomics, Cheltenham, Edward Elgar
Gordon, D. 1995. Growth, distribution, and the rules of the game: social structuralist macro foundations for a democratic economic policy, pp. 335–83 in Epstein, G. A. and Gintis, H. M. (eds), Macroeconomic Policy after the Conservative Era, Cambridge, Cambridge University Press
Clive W. J. Granger, "On Modelling the Long Run in Applied Economics", The Economic Journal, januari 1997
Hein, E. and Krämer, H. 1997. Income shares and capital formation: patterns of recent developments, Journal of Income Distribution, vol. 7, 5–28
Eckhard Hein och Lena Vogel, "Distribution and growth reconsidered: empirical results for six OECD countries", Cambridge Journal of Economics 2008 s 479-511
Naastepad, C.W. M. and Storm, S. 2007. OECD demand regimes (1960-2000), Journal of Post Keynesian Economics, vol. 29, 211–46
M. Hashem Pesaran, Yongcheol Shin and Richard J. Smith, "Bounds Testing Approaches to the Analysis of Level Relationships", Journal of Applied Econometrics, 2001

Klipp
s 484: "An increasing (decreasing) nominal exchange rate, that is nominal depreciation (appreciation), causes an increasing (decreasing) profit share and increasing (decreasing) international competitiveness /.../"
s 484: "Capital accumulation is a positive function of the profit rate, which can be decomposed into the profit share, the rate of capacity utilisation and the capital–potential-output ratio (r=hu/v). With a constant coefficient technology, investment is therefore positively affected by the profit share and by capacity utilisation."