Jobbpolarisering i Storbritannien sedan 1975

Sedan 1970-talet har jobbutvecklingen i Storbritannien varit polariserad: de jobb som ökat mest i antal och andel är låglönejobb och höglönejobb; jobben som befinner sig i mellanskikten har däremot minskat relativt. Detta visar arbetsmarknadsekonomerna Maarten Goos och Alan Manning i sin artikel "Lousy and Lovely Jobs" från 2007. Att så är fallet kan man till exempel visa med en figur som nedan, där de 370 jobb som Goos och Manning har i sina data (s 121) har sorterats utifrån medianlön år 1979 och delats in i tioprocentsgrupper (deciler), där decil 1 är de 10 procent av jobben med lägst lön och decil 10 är de 10 procent med högst lön. Staplarna representerar den procentuella förändringen av antalet personer som har jobbet, 1979-1999.

Vi ser att decilerna 1, 2, 9 och 10 har ökat medan 3-8 minskar. Störst ökning har skett i decil 9 och 10, alltså i riktigt välbetalda jobb. Detta är en polarisering: lågbetalda och högbetalda jobb ökar, mellanjobben (decil 3-8) minskar. Hur detta har gått till klargör Goos och Manning också genom att visa topp 10 vilka jobb som minskat, och topp tio vilka jobb som ökat. De tio som har ökat mest är:

vårdare, 419 % ökning
software engineers, 405 %
managementkonsulter, 334 %
datorsystem och dataprocess-managers, 313 %
utbildningsassistenter, 297 %
sjukhusavdelningsassistenter, 261 %
skådespelare, underhållare, teaterchefer och producenter, 223 %
"treasurers" och financial managers, 217 %
financial institution and office managers, 201 %

Detta kan relateras till att den genomsnittliga ökningen är 12 procent. På denna topp tio-lista finner vi tre jobb som 1979 hade markant lägre lön än den typiska - vårdare, utbildningsassistenter och sjukhusavdelningsassistenter - och sju jobb som hade markant högre lön. Det finns förstås ett strukturskifte i ekonomin att avlösa här: den finansiella sektorn och jobb som har med IT att göra har vuxit kraftigt, och detsamma gäller för vård-skola-omsorg. Bilden av ett ekonomiskt strukturskifte blir ännu tydligare när vi också kollar på topp tio-listan över de jobb som minskat kraftigast 1979-1999:

borrare, -94 %
kolgruvearbetare, -94 %
tränade kolgruvearbetare, -93%
"grinding machine setters and operators", -86 %
gjuteriarbetare, -83%
arbetare i verkstadsindustri och liknande, -78%
energiarbetare, -78%
textilarbetare, -75%
vissa arbetare inom tryckeri, -75%
järnvägssignalarbetare och "crossing keepers", -74%

I den här statistiken ser vi avindustrialiseringen av Storbritannien väldigt tydligt. Vad som är viktigt ur Goos och Mannings perspektiv är dock inte strukturskiftet i sig, utan att  alla dessa jobb utom de tränade kolgruvearbetarna (som hade hög lön) låg nära den nationella medianlönen. (+- 25 procent ungefär.) Vad som hänt med Storbritanniens jobbutbud 1979-1999 är alltså att många jobb med ungefär medianlönen försvunnit, och ersatts av dels lågbetalda jobb, dels väldigt högbetalda jobb. Om vi går tillbaka till de tre lågbetalda jobben bland de tio mest ökande i listan ovan, vård-skola-omsorg-jobben, så låg deras löner 1979 23, 26 och 16  procent under medianlönen, och dessa jobb har alltså tillsammans med jobb som managementkonsulter (1979 55 procent över medianlönen) och mjukvaruingenjörer (60 procent) ökat mest sedan 1979. Goos och Manning kontrollerar också för faktorer som ökat deltidsarbete och feminisering av arbetskraften genom att kolla på förändringarna för bara heltidsarbetare eller för bara män, och resultaten är robusta (s 122, 126). De kontrollerar också för om huruvida det skett relativlöneförändringar sedan 1970-talet så att det inte är relevant att använda lönerna 1975 eller 1979 som benchmark när man ska kolla på vilka jobb som ökat eller minskat mest. Denna kontroll gör de genom att också kolla på jobbutbudsförändringen med lönerna 1999 som benchmark (s 122). Detta förändrar inte bilden.

Varför har då utvecklingen av jobbutbudet varit polariserande? Goos och Manning avfärdar här en mycket vanlig teori om arbetsmarknadens utveckling, skill-biased technological change (SBTC) till förmån för sin egen polariseringsteori som bygger på ett tidigare arbete om USA av Autor, Levy och Murnane (2003). SBTC:s berättelse om arbetsmarknadens utveckling i de rika länderna är denna: den informationsteknologiska revolutionens omorganisering av arbetsplatser har gjort många tidigare lågkvalificerade och rutiniserade jobb onödiga och ersatta av datorer och robotar, medan högutbildade personer däremot gör för avancerade grejer för att kunna ersättas av datorer, medan de däremot själva bara blir än mer produktiva genom IT-användande. Därför har arbetslösheten bland lågutbildade ökat, och löneskillnaderna mellan lågutbildade och högutbildade också ökat. Goos och Manning menar att detta inte är en korrekt beskrivning av utvecklingen: vad vi ser i deras data är ju inte en linjär utveckling där de tidigare lägst avlönade jobben minskat mest, mellanavlönade jobb stått stilla och högavlönade jobb ökat mest (dvs en sån här kurva: /) utan en U-utveckling där riktigt lågavlönade och riktigt högavlönade jobb har ökat, och det i själva verket är jobben i mitten av fördelningen, inte de i botten, som har minskat (jfr s 121). I figur 1 ovan ser vi alltså ett U eller ett J, inte ett /.

Utifrån Autor Levy Murnane så kvalificerar Goos och Manning SBTC-hypotesen genom att klassificera jobb utifrån fem olika typer av uppgifter som man kan ha och som har olika implikationer för datoriseringen. De fem typerna är olika variationer enligt två dimensioner: (a) hur rutinartat arbetet är, och (b) hur intellektuellt och socialt krävande arbetet är. De fem är "nonroutine cognitive", "nonroutine interactive", "routine interactive", "routine manual" och "nonroutine manual". "Nonroutine cognitive" och "nonroutine interactive" är de mest kvalificerade jobben, med självständigt intellektuellt och interaktivt arbete som inte kan rutiniseras. Dessa anställda kan inte ersättas av datorer, utan är komplementära till informationsteknologin. "Routine cognitive" är ett slags mellanläge, där jobbet förvisso är intellektuellt och kräver precision  men dock rutinartat och därför kan ersättas. Goos och Manning förtydligar: "The routine tasks in which technology can substitute for human labor include jobs like craft manual jobs and bookkeeping jobs that require precision and, hence, were never the least-paid jobs in the labor market." (s 120). Alltså jobb som mer kvalificerade industriarbetare och bokhållare som tidigare hade hyfsade löner men nu pressats av datorerna i tjugo-trettio år. De två lägsta grupperna lönemässigt är "routine manual" och "nonroutine manual". "Routine manual" är industriarbete och liknande; "nonroutine manual" är städare och liknande. Arbetaryrken, men med olika stort inslag av rutinisering. Goos och Manning visar med data från USA och Storbritannien att "nonroutine manual"-arbetare på 1970-talet hade lägre lön än vad "routine manual"-arbetare hade, men att det är de mer rutinartade jobben som drabbats hårdare av informationsteknologin: många industrijobb har försvunnits med automatisering, men jobb som städare och vårdare har inte minskat utan tvärtom ökat. Dessa ligger bakom den U- eller J-utveckling, den polarisering, som jobbutbudet sett sedan 1970-talet.

Teknologin är dock inte den enda drivande faktorn (s 127). Också globaliseringen och skiftad efterfrågan på den inhemska marknaden - t ex att mer äldrevård behövs idag eftersom folk blir äldre - spelar roll, men de är inte uteslutande som förklaringar i förhållande till teknologins polariserande kraft.

Goos och Manning relaterar också polariseringsutvecklingen till utvecklingen vad gäller överutbildning. Figuren nedan visar ökningen av utbildningsnivå i ett jobb i Storbritannien, med jobben relaterade utifrån deras löner år 1979.

Vi ser att utbildningsnivån ökat betydligt mer i låglöne- och mellanlönejobben än i höglönejobben (som förstås var dominerade av högutbildade redan 1979). Goos och Manning menar med referens till Felstead, Gallie och Green (2002) att det finns "excess demand for workers with no qualifications, an excess supply of people with low-level qualifications, and a rising use of credentialism among the lowest-level occupations.", där "credentialism" betyder att arbetsgivarna höjer utbildningskraven för att man ska få vissa jobb (s 128f). De argumenterar för denna tolkning genom att visa surveydata om vilka utbildningskrav som ställs för att få vissa jobb, och hur stor andel i dessa jobb som anser sig vara överutbildade för sina uppgifter.

Och de avslutar sin artikel med att diskutera polariseringens implikationer för inkomstfördelningen. De menar att ökningen av löneskillnaderna mellan 90:e percentilen och 50:e percentilen är enkel att förstå både utifrån ett polariseringsperspektiv och utifrån SBTC-perspektivet, men att den ökade skillnaden mellan 50:e och 10:e percentilen är svårbegripligare åtminstone utifrån polariseringsperspektivet. Om nu efterfrågan på riktigt lågutbildade jobb som städare och liknande har ökat, varför har deras relativlöner fallit i Storbritannien? (s 131) Här hänvisar de till att arbetsmarknader inte är "perfekta marknader" och att sociala relationer spelar roll, och till forskning av DiNardo, Fortin, Lemieux, Lee med flera om att fackets försvagning här spelar roll (s 132). Och Goos och Manning avslutar sin artikel med en spekulation dels om framtiden, dels om andra länder än de utforskade USA och Storbritannien:

"Job polarization may also be able to explain the increase in U.K. and U.S. lower-tail wage inequality during the 1980s as workers are displaced from middling jobs toward lousy jobs. However, as polarization continues (possibly reinforced by an expansion of routine task offshoring), lower-tail wage inequality could decrease as the scarcity of displaced workers drives up the relative wages of workers in lousy jobs. It would therefore be interesting to know whether polarization can explain the recent slowdown in rising lower-tail wage inequality in the United Kingdom and the United States and whether similar labor market changes can be observed in the continental European countries that have not had the rises in wage inequality seen in the United Kingdom and the United States." (s 132)

Själv tycker jag att det här är en väldigt bra och stimulerande artikel, och blir också nyfiken på dels hur denna utveckling hänger ihop med Oeschs analys av lågutbildades arbetslöshet, dels och än mer intressant hur detta hänger ihop med politik - klassallianser med mera.

Referenser
David H. Autor, Frank Levy och Richard J. Murnane, "The Skill Content of Recent Technological Change: An Empirical Exploration" (pdf), Quarterly Journal of Economics november 2003
Alan Falstead, Duncan Gallie och Francis Green, "Work Skills in Britain, 1986-2001", 2002
Maarten Goos och Alan Manning, "Lousy and lovely jobs: The rising polarization of work in Britain", The Review of Economics and Statistics februari 2007