Hur stor del av BNP lägger europeiska stater på att betala räntekostnader på statsskulden?

Jag har tidigare på bloggen ställt frågan "har välfärdsstaten krympt?" och besvarat frågan med ett nej, i jämförelse till året 1980. (Med definitionen offentliga sociala utgifter som % av BNP.) Men häromdagen hittade jag ett ECB-paper av Ludger Schuknecht och Vito Tanzi, som visar att statsutgifter som % av BNP har minskat rätt rejält i de rika länderna sedan just 1980. Jag är därför intresserad av olika statsutgifters utveckling, som ligger utanför "välfärdens kärna". Till exempel räntekostnader på statsskulden. Häromdagen läste jag den keynesianske ekonomen John Grahl som konstaterade att efter Volcker-chocken 1979 med övergången till högräntepolitik för att stampa ut inflationen så blev staters belåning allt dyrare: "in the 1980s, debt service very rapidly became the fastest growing component of public expenditure as today's deficits mortgaged future revenues." AMECO har data på hur stora utgifter staterna har på räntekostnader på statsskulden, mätt som % av BNP, och siffrorna för åtta europeiska länder - fyra krisländer och fyra att jämföra med - från 2004 till 2013 redovisas i diagrammet ovan.

Tyvärr går AMECO-dataserien för de flesta länder bara tillbaka till 90-talet, så jag kan inte riktigt belysa tiden tillbaka till 1980 som jag hade velat för att jämföra med mina tidigare inlägg. De länder som längre serier finns för är Belgien, Tyskland och Nederländerna (1970-), Kanada och Danmark (1971-), samt Norge och USA (1960-). Lite kortare är Frankrike (1978-), Italien (1980-), Portugal (1977-), Finland (1975-). Nedan ett diagram med de sju längre serierna för åren 1970-2010:

Vi ser faktiskt den upp-och-ner-vända U-kurva som man utifrån Grahl förväntar sig, för alla sju länder utom Tyskland. För Belgien, Danmark och Nederländerna är den extremt tydlig, eftersom de peakade på så höga nivåer - Nederländerna under en lång period 1984-1995, Danmark ungefär 1982-1996 med en extrem topp 1984-85, och Belgien under en lång period ungefär 1980-2001, med toppen med noteringar runt tio procent av BNP åren 1983-94. Om man ska tro dessa siffror så lade Belgien under åttiotalet alltså ännu större del av BNP på att betala räntor på statsskulden, än vad Grekland gör idag! Mycket förvånande. Vad hände i Belgien egentligen? En första fråga är förstås: hur hög var statsskulden? Diagrammet nedan visar detta för de sju länderna ur diagrammet ovan och för samma tidsperiod, 1970-2010.

Jo, vi ser att Belgien hade en extremt stor statsskuld under åttiotalet - Grekland på tiotalet-stor. Räntan på tioåriga statsobligationer var också hög - mellan 8,5 och 13,5 procent under dessa år. Inte så konstigt då att statens räntekostnader som % av BNP var så höga. Men varför den statsfiskala krisen?

Referenser
Räntekostnadsstatistiken kommer från AMECO. Definition: Interest : general government :- ESA 1995  (UYIG) (Percentage of GDP at market prices (excessive deficit procedure))
Statsskuldsstatistiken kommer från IMF.
John Grahl, After Maastricht (Lawrence and Wishart, 1997)
Ludger Schuknecht och Vito Tanzi, "Reforming Public Expenditure in Industrialized Countries: Are There Trade-Offs" (pdf), ECB Working Paper Series No 435, februari 2005

också på bloggen: "Räntor på statsobligationer, sedan 1961", 15 mars 2012; "Har välfärdsstaten krympt?", 1 juli 2011.