Den statliga inkomstskatten och arbetsutbudet

Majoriteten av Sveriges löntagare betalar kommunalskatt men inte statlig inkomstskatt - år 1999 var det 37 procent av löntagarna som betalade statlig skatt. När man tjänar över gränsen för statlig inkomstskatt så blir ökningen av ens skattesats rätt rejäl: hur stor andel av en ytterligare tjänad krona man får behålla i plånboken (snarare än betala i skatt) minskar med 34,5 procent (år 2008); 1998 var minskningen 45 procent.

Leder detta då till att många löntagare som skulle kunnat tjäna över gränsen för statlig inkomstskatt minskar sitt arbetsutbud för att slippa den högre skattesatsen? Nationalekonomerna Spencer Bastani och Håkan Selin från Uppsala universitet kollar i en artikel i senaste numret av Ekonomisk Debatt på denna fråga genom att undersöka huruvida det i populationen av skattebetalande löntagare finns en över-representation precis under gränsen för statlig inkomstskatt. De gör detta med statistik för åren 1998 och 1999-2005 (en skatteomläggning mellan 98 och 99 gör att de beräknar de två perioderna separat), och jämför även med egenföretagare. Figurerna nedan, kopierade ur artikeln som är tillgänglig gratis i PDF-format, visar deras resultat:


Vi ser att det inte finns någon signifikant över-representation av löntagare i inkomstspannet just under brytpunkten för statlig inkomstskatt (men däremot för egenföretagare, som är friare i att styra och omklassificera sitt arbetsutbud och sina inkomster). För 1998 är visserligen anhopningen statistiskt signifikant, men inte omfattande och därför inte heller samhällsekonomiskt viktig, säger Bastani och Selin.

Den borgerliga synen på skatter och arbetsutbud har fått sig en empirisk törn.

Spencer Bastani och Håkan Selin, "Finns det en anhopning av skattebetalare vid brytpunkten för statlig inkomstskatt?" (pdf), Ekonomisk Debatt nr 1 2012

---
också på bloggen: "Saez och Diamond: höj skatten!", 30 november 2011