Grekisk hjärngympa

Jag har skrivit ett långt blogginlägg på Libertas-bloggen om Greklands skuldkris och de diskuterade lösningarna. Här kommer några diagram som fattas i inlägget.






Plus: siffror på vilka som sitter på italiensk och spanska skulder, både statliga och privata (siffror för december 2010).
Total skuld hållen av europeiska banker: Italien €783 miljarder, Spanien €642 miljarder
Storbritannien: 67 mdr italiensk, 112 mdr spansk
Irland: 13 - 14
Portugal: 3 - 26
Spanien: 31 italiensk
Belgien: 24-20
Frankrike: 389 - 141
Nederländerna: 45 - 77
Tyskland: 162 - 182
Sverige: 1 - 4
Schweiz: 14 - 15
Österrike: 22 - 7
Italien: 30 mdr spansk
Källa: beräkningar från Bank of International Settlements, återgivna i Patrick Jenkins och Megan Murphy, "Contagion fear resurfaces in the eurozone", FT 13 juli

En annan bra artikel som jag missade referera i Libertas-inlägget: Joshua Chattin, Quentin Peel & James Wilson, "Bars to Greek default lowered", FT 13 juli. Diskuterar närmandet mellan haircut-ivrarna, ledda av Tyskland, och bailout-ivrarna, ledda av Frankrike, under förhandlingarna om Grekland. Nederländernas finansminister Jan Kees de Jager säger: "We have managed to break the knot".
FT:

"A French plan, which would have seen the banks reinvest or 'roll over' proceeds from Greek bonds when they are redeemed, was seen as the most likely to pass muster with the ratings agencies.
However, Standard & Poor's last week sad this scheme would still be considered a default. So European leaders are now reconsidering a more onerous, German-backed plan to persuade debt holders to swap their current holdings for new, longer-maturing bonds - if the agencies are going to call default anyway, at least they might achieve a more significant private sector contribution."

Enligt FT eftersträvade Tyskland att privata bondholders skulle stå för en upp till €30 mdr haircut. För att Frankrike m fl gav med om detta skulle Tyskland enligt FT ge efter på två fronter: ett, diskussionen om att använda EFSF till att köpa grekiska obligationer på öppna marknaden, och två, sänka räntorna på bailout-lånen till Grekland, Portugal och Irland.