Tidiga åtgärder är all the rage

Det senaste numret av The New Yorker har ett intressant reportage om en unik vårdcentral (? "child health center") i en fattig, afrikan-amerikansk stadsdel i San Francisco. Nadine Burke som är läkare och har en masters i public health startade kliniken år 2007 och driver den med ett helhetsperspektiv på hälsa; många av patienterna lever i en omgivning där frånvarande fäder, drogmissbruk, och våld är vanligt, och Burke hävdar utifrån forskning om hur barn påverkas av sådana stressfaktorer att det inte räcker med bara sjukvård per se för att främja hälsa. Artikeln tar en tonårstjej som kom till kliniken som ensamstående 16-årig mor som exempel: hon hade hoppat av skolan, led av ångest och hade svårt att hitta jobb eller utbildning.

Burke hävdar att sociala problem föder sociala problem inte bara genom sociala mekanismer - brist på möjligheter driver folk in i brottslighet, osv - utan också genom biologiska mekanismer, att om man som litet barn konstant är i en stressande omgivning så kan detta drabba ens koncentrationsförmåga med mera, långt fram i livet. Ur New Yorkers sammanfattning av artikeln:

"In the view of Burke and the researchers she’s been following, many of the problems that we think of as social issues might be better addressed on the molecular level. If these researchers are right, it could be time to reassess the relationship between poverty, child development, and health, and the Bayview clinic may turn out to be a place where a new kind of pediatric medicine is taking its tentative first steps."

Reportaget är intressant och det verkar som att det ligger mycket i Burkes budskap. Frågan om humankapitalutveckling i den tidiga barndomen har väckt en del intresse också inom nationalekonomin de senaste tio-tjugo åren eller så, med forskare som James Heckman som har kollat på till exempel långsiktiga effekter av att gå på dagis. För att citera en artikel från 2009 av nationalekonomerna Douglas Almond och Janet Currie:

"The last 10 years have seen a boom in research on the long term effects of prenatal and early childhood conditions in a variety of fields. In Economics, the research focuses on the effects on human capital accumulation. A review of the Journal of Political Economy, Quarterly Journal of Economics, and the American Economic Review (excluding the Papers and Proceedings), suggests that there were no articles on this topic in 2000, but that there have been five or six per year since 2005. This work has been spurred by a growing realization that early life conditions can have a profound impact on later life."

Inom detta forskningsfält tycks det ha växt fram något av ett konsensus om att offentliga satsningar på tidig utbildning - lärartäthet, pedagogisk kvalitet - är en mycket bra och kostnadseffektiv investering för samhället, eftersom den tidiga barndomen sätter spår i hela ens liv, och sådana satsningar kan vara bra både mot sociala problem och för produktiviteten i ekonomin.

Tidiga åtgärder-forskning är intressant både inom- och utomvetenskapligt. Utomvetenskapligt: om det stämmer att man delvis kan komma åt fenomen som frånvaro av social mobilitet och fattigdom med smartare politiska åtgärder, vore det så klart en partiell seger. Inomvetenskapligt: ämnet inbjuder verkligen till transdisciplinära samarbeten med medicinare, sociologer, nationalekonomer, socialarbetare fyra grupper som uppenbart har något att tillföra förståelsen av fenomenet.

Paul Tough, "The Poverty Clinic", The New Yorker 21 mars 2011
Douglas Almond & Janet Currie, "Human Capital Development Before Age Five", (kommer publiceras i Handbook of Labor Economics), 2009
The Adverse Childhood Experience Study
Jack P. Shonkoff

---
UPPDATERING 19 mars
Omnämnde James Heckman har en ny ledare på voxeu om policies för att utjämna ras-ojämlikheterna i USA. Han betonar vikten av satsningar på tidig utbildning, och familjepolicies. En tydlig sammanfattning av tidiga åtgärder-ställningstagandet:

"These and other successful child development programmes work because they start early. Benefits include enhanced school readiness, and reduced burdens on the schools for special education. They produce benefits in the teen years with better health behaviours, reduced teenage pregnancy, and lower dropout rates. They promote higher adult productivity and self-sufficiency. High quality early childhood programmes are investments with rates of returns far higher than those found for most governmentally provided skills programmes. The return to investment at the earliest ages is high because it creates the foundation of skills that make later investment productive. This pattern is a manifestation of dynamic synergism – what economists call 'dynamic complementarity.' Current policy over-invests in attempting to remediate the problems of disadvantaged adolescents and under-invests in the early years of disadvantaged children."

Heckman, "A post-racial strategy for improving skills to promote equality", voxeu 20 mars

--
Uppdatering 10 oktober
Columbia-ekonomen Judith Scott-Clayton bloggar på NYT Economix om en ny studie av ekonomer vid U Michigan och Northwestern om effekter av mindre dagisgrupper på college-studier, "Experimental Evidence on the Effect of Childhood Investments on Postsecondary Attainment and Degree Completion".

Scott-Clayton diskuterar de avvägningar som görs i satsningar av offentliga pengar på tidig kontra sen/avancerad utbildning.

Scott-Clayton, "From Kindergarten to College Completion", NYT Economix 7 oktober

Uppdatering 19 januari 2012

"The importance of the early years is now a mainstay of public policy discourse."

Bruce Bradbury, Miles Corak, Jane Waldfogel och Elisabeth Washbrook, “Inequality during the Early Years: Child Outcomes and Readiness to Learn in Australia, Canada, United Kingdom, and United States” (pdf), Discussion Paper #6120, Institut zur Zukunft der Arbeit, Bonn, november 2011.