En liberal om inkomstfördelning

"Inför Socialstyrelsens rapport kan man välja mellan att bli glad eller ledsen. Glad över att fattigdomen minskar eller ledsen över att inkomstskillnaderna ökar – att de rika blir rikare. Jag väljer att bli glad. Så länge fattigdomen minskar är det inte fel att inkomstskillnaderna ökar. Alltför stora skillnader i inkomst är naturligtvis inte önskvärt. inkomstskillnader skapar tillväxt som skapar arbete som minskar fattigdomen.

Om sambandet är bevisbart i absolut mening vet jag inte. Men ser vi oss om i världen och historien är det uppenbart att länder som försökt införa radikal ekonomisk jämlikhet i stället skapat massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit. Vare sig vi tycker om det eller inte handlar människor egennyttigt. Denna egennytta måste både utnyttjas och tyglas. Men ingen ekonomi byggd på idealism fungerar i längden. Vilket inte hindrar att idealism och medmänsklighet är både nödvändiga och nyttiga egenskaper i samhället."

Gert Gelotte, "Utvisa fattiga trist tradition", GP 5 april (min fetning)

--

G: att inkomstfördelningen blir mer ojämlik gynnar, i spannet ökning av gini från ca 0,25 till ca 0,30, tillväxten och sysselsättningen
kommentar: huh? Bevis för det?
G: "Om sambandet är bevisbart i absolut mening vet jag inte."
kommentar: eh?
G: "en ser vi oss om i världen och historien är det uppenbart att länder som försökt införa radikal ekonomisk jämlikhet i stället skapat massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit."
kommentar: syftar du alltså på ekonomier av typen Kambodja/Sovjet/etc? Hur är det relevant för det svenska fallet?
G: "Vare sig vi tycker om det eller inte handlar människor egennyttigt. Denna egennytta måste både utnyttjas och tyglas. Men ingen ekonomi byggd på idealism fungerar i längden."
kommentar: Jo, individer är rationella och reagerar på förändrade incitament. Men menar du alltså att Sovjet var en "ekonomi byggd på idealism" och att den därför inte fungerade? Är det verkligen en historiskt korrekt beskrivning? Eller, var Sverige år 1981 - året då landets gini-koefficient var som lägst, strax över 0,19 enligt Andreas Berghs beräkningar eller 0,197 enligt Luxembourg Income Study - en "ekonomi byggd på idealism"? Kan man verkligen hävda det? Förhindrades individer att agera egennyttigt? Var Sverige år 1981 ett land med "massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit"? (Skämtsamma krönikor om "DDR-Sverige" åsido.) Återigen, hur är detta resonemang hållbart? Det är ju bara ett hejdlöst blandande av äpplen och päron/bortblandning av korten. Var är de mikroekonomiska grunderna för resonemanget? Näringslivets män tyckte inte att det var värt att anstränga sig när de (år 1980, s 17 här) bara tjänade nio gånger vad en industriarbetare gjorde? Det här med "Is inequality harmful for growth? We suggest that it is.", är det bara snick-snack? (Övervunnet av den eviga liberala sanningen att mer pengar till de som redan har alltid är en bra sak.)

--

jfr 12 januari, "Yrkesutbildningens värde"; 17 februari "Gör mer ojämlikhet att fler jobbar?", 21 december 2008, "Överraskande diskussion om välfärdsstaten i Ekonomisk Debatt"..