måndag 18 januari 2010

Upplopp och gatubråk i Stockholm 1719-1848

"Om det så kallade ebelska upploppet [i Stockholm år 1793] kan man läsa i historikern Mats Berglunds doktorsavhandling Massans röst. Upplopp och gatubråk i Stockholm 1719–1848 (Stads- och kommunhistoriska institutet). Det är en ambitiös och läsvärd avhandling, även om den på vissa punkter är alltför detaljerad och onödigt omfångsrik. Genom skildringen och analysen av ett antal upplopp och större gatubråk ges en fascinerande inblick i tidens sociala och politiska liv. Läsaren får ta del av de händelser, dagsaktuella frågor och inrikespolitiska strömningar som präglade stockholmarnas vardag vid de tidpunkter då upploppen bröt ut. Boken ger på flera sätt ny kunskap om Stockholms historia, särskilt om konflikterna mellan olika grupper i staden, myndigheternas maktutövning och förhållande till befolkningen liksom om folkliga föreställningar om rättsapparaten och politiken. En studie av gatuoroligheternas historia ger också perspektiv på de nutida sammanstötningarna mellan polis och demonstranter vid toppmöten och andra tillfällen. Även om den dagspolitiska agendan är annorlunda idag verkar det som om historien tenderar att upprepa sig.

Delvis bygger Berglund på vad andra forskares skrivit om olika redan kända upplopp, men han gör nya analyser och fogar samman forskningen till synteser som förnyar hela detta forskningsfält. Andra fallstudier rör gatubråk och okända upplopp som författaren letat fram upplysningar om i källor som rättegångshandlingar, dagböcker och memoarer. Med inspiration från internationell forskning jämförs de olika upploppen så att Berglund kan analysera gemensamma mönster och utvecklingslinjer. Upploppen i Stockholm ändrade med tiden i flera avseenden karaktär och illustrerar en utveckling mot mer moderna politiska uttrycksformer och mot en demokratisk världsuppfattning. Under 1700-talet dominerades upploppen av personer ur de lägre befolkningsskikten i Stockholm, till exempel gesäller, meniga soldater och tjänstefolk. Några artikulerade politiska krav eller uttalade ideologiska föreställningar verkar inte ha funnits, även om det i botten fanns en undertryckt social frustration bland Stockholms lägre klasser. Istället tyder det mesta på att incidenterna utlöstes av tillfälliga omständigheter och dagspolitiska händelser där ett ymnigt alkoholintag ibland dessutom satte fart på oroligheterna.

Ebelska upploppet 1793 visar på övergången till ett nytt mönster vad gällde folkmassornas sammansättning vid upploppen. Det var det första upploppet där personer ur medelklassen framstår som drivande i protesterna. Det kom sedan att under början och mitten av 1800-talet bli den gängse bilden. Med förändringen av folkmassans sammansättning följde också förändringar av demonstranternas motiv och politiska uttrycksformer. De politiska kraven blev mycket mer uttalade, och de bottnade under 1800 talet i en mer medveten ideologisk hållning till olika samhällsfrågor från demonstranternas sida. Ebelska upploppet handlade inte endast om rättegången mot enskilda officerare. Under upploppet uttrycktes också det lägre borgerskapets ideologiska missnöje med rättsväsendet, lagstiftningen och en samhällsordning baserad på en privilegierad ställning för adelns officerare. Niclas Ebel själv gjorde under rättegången politiska uttalanden som kunde vara hämtade från franska revolutionens ideologiska ordbruk."
Björn Furuhagen, "Medryckt i medelklassens första uppror", SvD 2 januari 2010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar