Vilket land är Europas "sjuke man"?

Ett begrepp som återkommande används i diskussionerna om olika europeiska länders ekonomiska framgångar eller motgångar är "the sick man of Europe" eller "Europas sjuke man". Enligt Wikipedia har begreppet ett ursprung i diskussioner på 1800-talet om det dåvarande Ottomanska riket .

I dagens diskussion används den, tänker jag mig, typiskt sett av tidningen Economist, som ju håller sig med en ofta ironisk och/eller raljerande jargong, med en hel del referenser till bildningsgods av typen "saker en rysk tsar sa eller inte sa om Ottomanska riket på 1860-talet". (Eller Oscar Wilde-citat, eller Adam Smith, eller romerska historiker, eller Churchhill.)

Vilket land är då idag, ekonomiskt sett, Europas "sjuke man"? Och hur definierar man det?

Tre indikatorer torde vara de mest typiska: BNP-tillväxt, arbetslöshet och inflation. "Misery index" är ett populärt begrepp för summan av ett lands arbetslöshetsnivå och inflationsnivå: alla vill förstås ha låg arbetslöshet och låg inflation, och har man hög nivå på båda når man onekligen "misery", samhällsekonomiskt sett.

Wikipedia ger en översikt över benämningar sedan 1970-talet:

"Throughout the 1970s, the United Kingdom was sometimes known as the 'sick man of Europe' because of industrial strife and poor economic performance compared to other European countries, culminating with the Winter of Discontent of 1978-1979. ...
The Republic of Ireland was also known by this epithet during a long period of poverty, before the beginning of a prolonged period of economic growth in the 1990s, ... The term was also used in describing Portugal before the Portuguese economy staged a recovery in the 1990s.

In the early 1990s The Economist labelled Greece as the 'Sick Man of Europe' in one of its articles, due to this country's (then) decade-old poor economic performance, and political instability.

During the 1990s, Russia and many fellow Eastern European countries were called 'sick men of Europe' due to the severe economic hardships of the time, as well as the soaring rates of alcoholism, drug abuse, and AIDS that led to a negative population growth and falling life expectancies (although, in recent years, it has shown signs of slowing down).

The term was applied to the Russian Federation more recently in the book 'Kremlin Rising: Vladimir Putin's Russia and the End of Revolution' by Peter Baker and Susan Glasser (Scribner). In this book, chapter nine is titled 'Sick Man of Europe.'

In the late 1990s the press labeled Germany with this term[10] because of its economic problems, especially due to the costs of German reunification after 1990, which are estimated to amount to over €1.5 trillion

In May 2005, The Economist attributed this title to Italy, covering 'The real sick man of Europe'. This refers to Italy's structural and political difficulties thought to inhibit economic reforms to relaunch economic growth.

In 2007, a report by Morgan Stanley referred to France as the 'new sick man of Europe'.

In April 2007, The Economist described Portugal as 'a new sick man of Europe'.

In 2008 the nickname was given to Italy by The Daily Telegraph.

In July 2009, the nickname was given to Greece, due to the 2008 Greek riots, rising unemployment and political corruption, bureaucracy and inefficiency."

Jag räknar bort Storbritannien och Irland som fick benämningen på 1970- och 80-talen och därefter gjorde ekonomiska framgångar framför allt under 90- och 00-talen. Tyskland är jag också tveksam till, "exportvärldsmästaren" ligger knappast illa till nog för att tävla om titeln idag.

Då kan vi konstatera att de länder som är kvar från wikipedias lista på länder som nämnts är: Portugal, Grekland, Ryssland och "andra östeuropeiska länder" (Bulgarien?), Italien och Frankrike.

Dessa går snabbt att dela in i två grupper efter geografi, samhällsekonomisk modell och politisk-ekonomisk historia: 1) Ryssland och "andra östeuropeiska länder"; 2) länder vid Medelhavet - Portugal, Grekland, Italien och Frankrike.

Om den senare gruppen kan man dra till åminne ekonomen André Sapirs uttalande efter att han på EU-kommissionens uppdrag lett en stor utredning (pdf här) om de olika "sociala modellerna" i EU: "There are four different European social models, each with its own performance in terms of efficiency and equity. The Nordic and the Anglo-Saxon models are both efficient, but only the former manages to combine equity and efficiency. The Continental and Mediterranean models are inefficient and unsustainable; they must therefore be reformed." (Sapir, "Globalization and the Reform of European Social Models", Journal of Common Market Studies nr 2 2006).

Sapir missar då att ta med central- och östeuropeiska länder, om han inte menar att de lätt kan sorteras in i någon av de 4 utifrån västeuropeiska länder utformade analytiska modellerna (vilket kräver en del knöende, även om t ex Estland har en nyliberal modell och Slovenien en mer socialdemokratisk. Se Kings, Feldmanns och Mykhnenkos kapitel i antologin Beyond Varieties of Capitalism)

Hur ser arbetslöshetsnivåerna ut i de europeiska länderna, senaste statistiken från Eurostat för november 2009? Det syns i bilden. (Klicka på den för större bild)

Här är det Lettland och Spanien som är outliers. Men läget är extremt, i en världsekonomisk kris (eller på väg ut ur en). Spanien hade under ett par år en överhettad ekonomi med stark spekulation i fastigheter och en byggboom; detta sprack 2008. Lettland hade en mer finansiellt spekulativ boom som kraschade.

För att få mer jämförbar statistik: ett diagram med arbetslöshetsnivåerna för åren 1997-2008. (Också detta från Eurostat.)

Nu är ett helt gäng länder med här - 17 stycken plus snittet för EU27. Därför blir diagrammet "lite" rörigt och det rekommenderas att man klickar på det för att fram det i större format och kunna se skillnaderna länder emellan mer tydligt. Observera att y-axeln - arbetslöshetsnivån - visar spannet mellan 2,0 procent och 20,0 procent. Inget av länderna har under perioden haft lägre arbetslöshet än 2,0 procent, och inget land har haft högre än 20,0 procent, även om Polen tangerade toppen år 2002. De flesta länderna klumpar ihop sig i mitten, med nivåer fluktuerande mellan 12 och 4 procents arbetslöshet. De länder som utmärker sig negativt och legat över 12 procent någon gång under perioden är Spanien - dock bara för åren 1997-99, Polen och Bulgarien. De tre kan sägas vara "sick men of Europe" vad gäller arbetslöshet; Spanien sticker upp också under 2008 (början av 2008) som man ser i slutet av diagrammet, vilket förstås var på väg till den nivå som syns i det gröna stapeldiagrammet ovan över läget i november 2009. De två länder som utmärker sig positivt i diagrammet är Danmark med en arbetslöshetsnivå mellan 5,5 procent (år 2004) och 3,3 procent (början av 2008 - överhettning..) och Nederländerna med en nivå mellan 4,9 procent (år 1997) och extremt låga 2,2 procent (full sysselsättning! år 2001). Dessa två har ju också blivit förebildsland i 00-talets ekonomisk-politiska och "social model"-diskussion i Europa: Danmark med sin "flexicurity"-modell (se dock detta papper, pdf, av Calmfors) och Nederländerna med sina extremt vanliga deltidsanställlningar, Waassenaaar-överenskommelsen år 1982 om att dämpa löneökningarna osv, och kraftigt ökade sysselsättningsnivå framför allt av kvinnor under 1980- och 90-talen.

Facit från "unemployment performance": Nederländerna och Danmark bäst i klassen; Spanien, Polen och Bulgarien sämst.

Då går vi över till BNP-utveckling (tillväxt). Återigen siffror från Eurostat. Här är siffror från 2009-2011 också med, vilket förstås betyder att det där handlar om forecasts. Men med tanke på att åren ca 2004-2007 var en stor boom känns det samtidigt lite missvisande att inte ta med så mycket som möjligt från den ekonomiska krisen, för om man ska bedöma "growth performance" kan man ju inte bara kolla på de goda åren - ta Lettland och Spanien som 00-talsexempel på ohållbara tillväxtår - utan också på hur man hanterar de dåliga åren.

I diagrammet ser vi att Polen trots sin mycket höga arbetslöshet haft god tillväxt under perioden. Att tillväxten varit bra är inte så förvånande - catch-up - men det verkar alltså vara mycket "jobless growth". Varför? Det undrar jag. Också Grekland ser ut att ha gjort och göra relativt bra ifrån sig, om än inte så markant som Polen. Däremot kan vi se att Italien och Portugal hade inte något av åren efter 2000 i diagrammet - som ändå rymmer några boom-år i världsekonomin - hade mer än 2 procents tillväxt! Inte bra.
Om man gör det hela lite mer vilsamt för ögat kan man helt enkelt räkna ut snitt-tillväxttakten. Jag tar fram 2 olika mått: ett för åren 2000-08, dvs. de som Eurostat har färdig statistik för, och ett för 2000-11 med forecasts för de sista tre. Då ser "growth performance" ut så här:
Som vi ser ligger Italien och Portugal klart sämst till. Grekland, Polen och Spanien däremot rätt bra.

Låt oss då kolla lite på inflationen. För år 2008 är siffrorna för våra 8 länder synnerligen odramatiska:
Det skiljer sig inte särskilt mycket åt. Nederländerna har låg inflation, mycket mer intressant än så ser i alla fall inte jag i diagrammet. De tre länder som haft högst tillväxt - Grekland, Spanien och Polen - har också högst inflation år 2008.
Om man kolla på alla länder för åren 1997-2008 - som är de som omedelbart poppar upp när man ber Eurostats databas om data - så finns däremot några rejäla, negativa outliers. Värst är Rumänien som år 1997 hade mindre roliga 154,8 procents inflationstakt. Bulgarien hade 1998 18,7 procent men har annars legat under eller runt 10 procent per år. Ungern har allmänt sett haft hög inflation, även om den minskat i slutet av perioden (3,3 procent år 2008). Polen lite liknande, med över 10 procent åren 1997-2000, däremot nästan halvering till år 2002 med 5,3 procent, och därefter ner till 1,9 procent år 2003! Vad hände där? Också Slovakien har legat rätt högt. Annars föga spännande. För "våra 8 länder" syns siffrorna i detta diagram:

Som synes blir det mest en gröt i intervallet mellan 2 och 4 procent. De uppenbara undantagen är Polen och Bulgarien med hög inflation. En mer smygande avvikelse är att Frankrike haft mycket låg inflation under perioden, och då framför allt de första tre åren med under 1 procent/år. Varför? Inte vet jag.

Men det är knappast inflationen som eventuellt gör något av dessa länder - utom kanske Polen eller Bulgarien - till en "sick man of Europe". Hur ser då "misery index" ut för kandidaterna? Det syns i diagrammet nedan för åren 1997-2008. Misery index är alltså uträknat helt enkelt som arbetslösheten + inflationen.

Här ser vi att Polen och Bulgarien utmärker sig tydligt negativt. Den rosa linjen är EU27:s snitt som man kan jämföra med. Också Spanien och Grekland utmärker sig. Portugal ligger däremot under större delen av tiden under EU27-snittet! Om Portugal ska vara "sick man of Europe" får det vara på grund av något annat - låg sysselsättningsgrad, dålig tillväxt, stor ojämlikhet/och eller fattigdom, och så vidare. (Alla dessa faktorer passar nog, tyvärr, in på Portugal.)

Några faktorer som man vidare borde ta med:

- ojämlikhet och fattigdom
- sysselsättningsgrad
- statens budgetläge och skuld som % av BNP

I denna figur, från Eurostat Yearbook 2009, s 88, ser vi budgetläge och statsskuld för EU-länderna och några till. Värst statsskuld i EU har Grekland med 94,5 procent, Italien med 104 procent och Belgien med 84,9 procent (år 2007).

Provisorisk resultat-tabell: