Det finns dock en ekonomi till som svenska marknadsliberaler lyft fram som en förebild de senaste åren, i tillägg till USA som varit en positiv motbild i diskussionen under en längre tid. Denna ekonomi är Irland, "den keltiska tigern". Ska man diskutera marknadsliberalismens "case" idag, så måste man därför också ha en analys av den irländska ekonomin. Jag hade tänkt att skriva något om det, men det blev inte av, och sen kom den ekonomiska krisen och har ställt mycket i ny belysning.
Om USA skulle jag kunna skriva något, utifrån Alberto Alesinas och Giavazzis liberala Europe: Reform or Decline (MIT Press, 2006) och Jonas Pontussons mer socialdemokratiska Social Europe vs Liberal America (Cornell UP, 2005) och kanske också Torben Iversens Capitalism, Democracy and Welfare (Cambridge UP, 2005). Och några grejer till. Men jag är inte lika intresserad av den jämförelsen.
I alla fall, några artiklar om den irländska boomen. Läs särskilt artikeln från 15 januari, som är en helsideanalys.
FT ledare 12 januari, "A blue emerald", 12 januari 2009
John Murray Brown, "Things fall apart", Financial Times 15 januari
John Murray Brown, "Ireland to lose 1900 Dell jobs", FT 8 januari
Economist, "Reykjavik-on-Liffey", 5 februari
---
En reflektion
The Economist har alltid längst bak i tidningen land-för-land-statistik för många länder om grejer som tillväxt i BNP, inflationstakt, arbetslöshet, aktieindex och så vidare. Det är väldigt bra med den tydliga presentationen, och ger en del food for thought.
De senaste åren har t ex Spanien haft hög BNP-tillväxt. Detta förvånade mig någon gång, och stimulerade mig att kolla upp lite om det. Då visade det sig att en fastighetsboom och spekulativ övervärdering av vissa tillgångar spelade en viktig roll i denna "boom". Så tycker jag att det är intressant att använda Economists siffror: ett sätt att fundera på vad som händer, men inte som siffror att ta för givna.
Det samma kan man säga om tillväxten i en del av de central- och östeuropeiska länder som SvD och andra marknadsliberaler sagt så mycket om. När de säger att tillväxten i land X är si och så hög, så är det värt att fundera på: vad är det för slags tillväxt? I vilka branscher? Hur är den fördelad? Är den hållbar?
Man kan här bland annat med Wolfgang Streeck med flera tala om "high road"-tillväxt kontra "low road"-tillväxt. (Jfr Jon Pierre, "En samlad tillväxtpolitik?", (pdf) Tillväxtpolitisk utblick nr 3 2004. Diskussionen introduceras också i Thomas R Bailey & Annette D Bernhardt, "In search of the high road in a low-wage industry" (pdf). )
---
UPPDATERING 29 nov 2010
FT, 19 november:
Bankerna, inte statsfinanserna till att börja med det stora problemet. 2008 gav regeringen en garanti på bankernas insättningar vilket förenade statens och bankernas ekonomi i marknadens ögon. Regeringen betalat 50 miljarder € (ungefär en tredjedel av BNP) för detta, för att "fylla hålet". I september och oktober 2010 lånade staten ut ytterligare 20 miljarder € till bankerna, utöver de 130 miljarder € som de lånat av ECB.
Ansvaret för krisen ligger hos politiker, bankirer och byggare som med "alkemi" förlängde keltiska tiger-boomen in på 00-talet.
David Gardner, Tony Barber and Peter Spiegel, "Ireland: one punt too far", FT 19 november
Paul Krugman sågar irländska regeringens beslut att garantera bankernas tillgångar:
"Then the bubble burst, and those banks faced huge losses. You might have expected those who lent money to the banks to share in the losses. After all, they were consenting adults, and if they failed to understand the risks they were taking that was nobody’s fault but their own. But, no, the Irish government stepped in to guarantee the banks’ debt, turning private losses into public obligations.Krugman, "Eating the Irish", 25 november 2010
Before the bank bust, Ireland had little public debt. But with taxpayers suddenly on the hook for gigantic bank losses, even as revenues plunged, the nation’s creditworthiness was put in doubt. So Ireland tried to reassure the markets with a harsh program of spending cuts.
Step back for a minute and think about that. These debts were incurred, not to pay for public programs, but by private wheeler-dealers seeking nothing but their own profit. Yet ordinary Irish citizens are now bearing the burden of those debts."
Krugman tar upp det skämt som citeras i Economist-artikeln från februari 2009, att skillnaden mellan Irland och Island var en bokstav och sex månader, och hävdar att även om man var ironisk då - Irland skulle inte kunna krascha lika illa som Island - så har den irländska kraschen blivit värre än Islands. Krugman anger tre förklaringar: 1) större villighet i Island att låta de privata investerarna gå bankrutt, 2) införandet av tillfälliga kapitalkontroller på Island, 3) att Island har sin egen valuta.
Författaren Peter Cunningham hävdar i FT att en anledning till den irländska kraschen är cronyism och en slags korruption mellan näringslivet och det ledande partiet Fianna Fail. - jfr diskussionen om "capture" (bloggat 12 oktober 2010) i olika former, "regulatory capture", "intellectual capture" och "cognitive capture", i diskussionen om USA:s kris.
Cunningham, "Ireland's culture of cosy cronyism must end", FT 25 november
Simon Johnson, "Will Ireland default? Ask Belgium", 25 november
"At least 20 percent of Ireland’s G.D.P. is from “ghost corporations” that have little or no real activity in Ireland. Corporate taxes are set at 12.5 percent, but leading global corporations are able to construct complicated schemes involving other offshore tax havens that reduce their effective tax rates to the low single digits." (!)
C. Randall Henning, "European Pressure to Increase the Irish Corporate Tax Is Deeply Misguided", Real Time Economic Issues Watch 19 november
- Henning avfärdar tyska och franska regeringarnas krav på/uppmaningar till den irländska regeringen att höja bolagsskatten (nu på 12,5 procent). Henning har dock inga sakargument om skatten i sig, utan invänder mer mot formen som den tysk-franska kritiken tar: att den liknar IMF:s misslyckade strukturanpassningsprogram från 90-talet, att den irländska ekonomin egentligen är i ganska gott skick och att bailout-paketet påtvingas Irland av européer som är rädda för "contagion" (!), osv.
Jacob Funk Kirkegaard, också på Peterson Institute, är mindre avfärdande än vad Henning är till kraven på höjd irländsk bolagsskatt:
"Then there is the thorny issue of the low Irish corporate tax rate, which other eurozone countries (and the United States) rightly see as a beggar-thy-neighbor policy, politically unsustainable in a bailout scenario. At the same time, of course, the low corporate tax rate is instrumental for any growth prospects for the postcrisis Irish economy. Given the slump in the domestic economy and the relatively limited scope for additional pro-growth structural reforms, Ireland’s only realistic hope to return to growth in the medium term is accelerating outward migration (reverting again to Ireland’s historical practice [pdf]) and continuing to attract FDI (including preventing the existing foreign investors from leaving) through low corporate taxes. As such, the Irish government is right, too, to fight hard against these demands.Kirkegaard, "The to do list in Ireland", Real Time Economic Issues Watch 19 november
A compromise on the corporate tax issue, however, is possible. There will be no immediate increase in the Irish corporate tax rate, thus salvaging Irish political pride and its immediate growth prospects. However, in the longer term Irish corporate tax rates will be slowly 'harmonized upward and outward' as EU members move their national corporate tax bases and rates closer together. This will allow the eurozone to claim that they have brought beggar-thy-neighbor to an end. Expect therefore in 4 to 5 years time that the Irish corporate tax rates will have shifted upward by probably about 5 percentage points."
Martin Wolf, "Ireland refutes the German perspective", FT 23 november
Irlands kris kommer från den privata sektorn, inte staten (Irland hade 2007 en statsskuld på 12 procent av BNP), och ett "minsky moment".
Simon Johnson & Peter Boone, "Irish Miracle - or Mirage?", NYT Economix 20 maj 2010
"Ireland’s politicians, rather than facing up to their problems, are making things ever worse. Simply put, the Irish miracle was a mirage driven by clever use of tax-haven rules and a huge credit boom that permitted real estate prices and construction to grow quickly before declining ever more rapidly. The biggest banks grew to have assets twice the size of official G.D.P. when they essentially failed in 2008. The government has now made a fateful choice: rather than make creditors pay some part of the losses, it is taking the bank debt onto the national balance sheet, effectively ballooning its already large sovereign debt. Irish taxpayers are set to be left with the risk of very large payments to make on someone else’s real estate deals gone bad."
Det irländska besparingspaketet
Sänker minimilönen med 12 procent, skär ner på välfärdspenderingar, sänker lönerna för offentliganställda, sänker inkomstgränsen för när man börjar betala inkomstskatt. Minskar statsutgifterna med 10 miljarder euro och höjer skatterna med 5 miljarder 2011-14. Regeringen räknar överoptimistiskt med tillväxttakt på 2,75 procent per år 2012-14 och att statens budgetunderskott ska sänkas från 10 procent år 2010 till runt 2 procent år 2014.
- Tony Barber och John Murray Brown, "Dublin fails to dispel eurozone debt fears", FT 24 november
---
Uppdatering 5 mars 2013
Också nu i krisen är ju Irland "poster boy" för den austerity-politik som förespråkas i Bryssel. Landet har valt den ortodoxa, anti-keynesianska lösningen intern devalvering och Olli Rehn et consortes har därför ett stort intresse av att det ska gå bra för Irland så att landet kan tjäna som trovärdig förebild för Italien, Grekland och de andra krisländerna. James Mackintosh har en fin genomgång av det nuvarande läget på FT:s Long Short-blogg.
James Mackintosh, "Ireland: poster child for austerity", FT Long Short-bloggen 4 mars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar