onsdag 7 januari 2009

Plutonomi

Det är kul ibland hur analytiker av samhällsekonomin som alls inte har något kritiskt* syfte gör analyser som så lätt kan ses ur ett politiskt-kritiskt perspektiv: man behöver inte ändra någonting i beskrivningen, utan sätter bara ett politiskt plus- eller minustecken före och vips har man en radikal analys.

Ett exempel på detta är det engelska begreppet "plutonomy" som analytiker på investmentbanken Citigroup skapade år 2005 för att beskriva och analysera samhällsekonomier där en liten grupp extremt rika människor dominerar ekonomins funktionssätt. Citigroup pekar på USA, Storbritannien och Canada som exempel som plutonomier!

Låter inte det följande som något samhällskritiskt, som något en vänsterradikal skulle säga? (Och håll i minne att USA och Storbritannien enligt Citigroup är plutonomier.)
"There is no 'average' consumer in Plutonomies. There is only the rich 'and everyone else.' The rich account for a disproportionate chunk of the economy, while the non-rich account for “surprisingly small bites of the national pie. Kapur estimates that in [USA] 2005, the richest 20% may have been responsible for 60% of total spending."**
Nej det kommer inte från ETC eller Ordfront, utan det kommer från Wall Street Journals wealth report, som alltså refererar en analys från en investmentbank! Knappast några skäggiga piprökare, de där.

Begreppet plutonomi är också intressant i sig, inte bara som exempel på att den samhällsekonomiska verkligheten inte sällan är radikal/står på radikalernas sida. Mer utförligt från WSJ-bloggen, som pedagogiskt förklarar begreppet:
"It’s well known that the rich have an outsized influence on the economy. The nation’s top 1% of households own more than half the nation’s stocks, according to the Federal Reserve. They also control more than $16 trillion in wealth — more than the bottom 90%.
Yet a new body of research from Citigroup suggests that the rich have other, more-surprising impacts on the economy. Ajay Kapur, global strategist at Citigroup, and his research team came up with the term “Plutonomy” in 2005 to describe a country that is defined by massive income and wealth inequality. According to their definition, the U.S. is a Plutonomy, along with the U.K., Canada and Australia.
In a series of research notes over the past year, Kapur and his team explained that Plutonomies have three basic characteristics.
1. They are all created by “disruptive technology-driven productivity gains, creative financial innovation, capitalist friendly cooperative governments, immigrants…the rule of law and patenting inventions. Often these wealth waves involve great complexity exploited best by the rich and educated of the time.”
2. There is no “average” consumer in Plutonomies. There is only the rich “and everyone else.” The rich account for a disproportionate chunk of the economy, while the non-rich account for “surprisingly small bites of the national pie.” Kapur estimates that in 2005, the richest 20% may have been responsible for 60% of total spending.
3. Plutonomies are likely to grow in the future, fed by capitalist-friendly governments, more technology-driven productivity and globalization."
Jag halkade in på begreppet när jag läste en artikel om de oljerika länderna i Mellanöstern, och jag är intresserad av det som begrepp för att förstå olika "varianter av kapitalism".*** Det är uppenbart så att "kapitalism" är ett extremt brett begrepp som kan beskriva samhällsekonomier som i nästan alla viktiga dimensioner skiljer sig från varandra, och för ett paper om globalisering och arbetarklass vill jag börja med en taxonomi av olika varianter av kapitalism idag, för att klargöra att innebörden av och identiteten för arbetarklassen kan vara mycket olika i olika samhällsekonomier och att progressiva strategier också kan skilja sig starkt åt.

*Som i Robert Cox klassiska distinktion mellan kritisk och problemlösande vetenskap i en artikel i tidskriften Millennium, år 1981.
**Robert Frank, "Plutonomics", Wall Street Journal The Wealth Report, 8 januari 2007
***Begreppet "varianter av kapitalism" kommer från forskare inom jämförande politisk ekonomi - Roland Dore tycks ha uppfunnit det under 1990-talet för att beskriva skillnaden i Japans samhällsekonomi från USA:s, och Peter Hall och David Soskice är de som skrev boken Varieties of Capitalism, som blivit mycket inflytelserik. Men VofC-forskarna fokuserar uteslutande på rika länder, på välfärdskapitalism; i mitt tycke är det nödvändigt att globalisera begreppet så att man kan begripa även råvarudominerade ekonomier, östasiatisk neomerkantilism, osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar