Rapporten och diskussionen handlar alltså om den nordiska välfärdsmodellen och globaliseringen, och huruvida dessa två är förenliga och i så fall på vilket sätt.
Det är ju ett axiom till höger att generös välfärdspolitik är ekonomiskt irrationellt*. Den diskussionen poppar upp här på bloggen då och då, när DN skriver om svenska skatter, SvD om platt skatt, osv. En av de nationalekonomer som fört fram denna nyliberal idé på svensk mark, vi snackar nu 1980-tal och eurosclerosis-debatt, är Hans Tson Söderström. Tson Söderström tog i mitten av 1980-talet över som ordförande i SNS konjukturråd efter keynesianen Erik Lundberg, och förde in konjunkturrådet - som kom med årliga rapporter med ekonomisk-politiska rekommendationer - på en nyliberal riktning. T ex hävdade konjunkturrådet ett år att Chiles samhällsekonomiska modell borde ses som en förebild för Sverige**.
Hans Tson Söderström är en av författarna till den nya rapporten om den nordiska modellen och deltar i diskussionen som återges i Ekonomisk Debatt. Och det är förbluffande hur positiv han ställer sig till den nordiska (och därmed implicit svenska) välfärdsmodellen, idag. Den analys som Sixten Korkman och Tson Söderström, de två av rapportens författare som deltar i diskussionen, presenterar tycks snarare stå väl i samklang med dagens forskningsläge inom jämförande politisk ekonomi - t ex Torben Iversen - än med den nyliberalism som Tson Söderström på 1980-talet (och 1990-talet?) företrädde. Det enskilt mest häpnadsväckande uttalandet från Tson Söderström i ED är, om god ekonomisk tillväxt i Norden:
"tillväxten [har] varit möjlig tack vare existensen av en välfärdsstat som
fördelar välståndets frukter någorlunda jämnt."
Ja, det är väl sånt man menar när man säger "när Fan blir gammal blir han religiös". Kjell-Olof Feldt, finansminister (s) 1982-1991 som är en av kommentatorerna uttrycker också stor förvåning över detta, och kritiserar snarast Tson Söderström och Korkman från höger... Till att börja med säger Feldt dock att "för en gammal sosse är det lite uppiggande att läsa om en nordisk framgångssaga som har kunnat kombinera ekonomisk tillväxt och effektivitet med social jämlikhet mellan människor".
Och forskningsläget/den politiska tendensen i rätt mycket politisk ekonomi idag (och de senaste tio åren eller så) verkar också vara att se överlag positivt på den nordiska modellen, just för att den kan förena jämlikhet med effektivitet. Á la Esping-Andersen*** ses den anglosaxiska modellen som potentiellt effektiv men sämre på jämlikhet, och den kontinentala modellen som problematisk på båda målen. Det är definivt inte något carte blanche som ges åt nordiska sossar utan tvärtom riktar Tson Söderström och Korkman en del kritik mot den socialdemokratiska politiken och kommer med reformförslag, liksom David Rueda****, Iversen m fl, men grundsynen är ändå att den nordiska modellen är möjlig och i det stora önskvärd.
*För en grundläggande kritik, ja jag vågar nog säga demolering, av denna idé, se Harvardstatsvetaren Torben Iversens bok Capitalism, Democracy and Welfare (Cambridge University Press, 2005). Iversen argumenterar för att olika välfärdssystem är komplementära med olika utbildningssystem och olika komparativa fördelar för olika sektorer i ekonomin.
**Mark Blyth, Great Transformations (Cambridge UP, 2002).
***Gösta Esping-Andersen, Social Foundations of Post-Industrial Economies (Oxford UP, 1999).
****David Rueda, Social Democracy Inside Out: Partisanship and Labor Market Policy in Industrialized Democracies (Oxford UP, 2007).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar