Den tyska finansministern Peer Steinbrück är socialdemokrat. Men någon keynesian verkar han inte vara. Han har sågat den brittiska regeringens konjunkturpolitiska förslag och kallat USA:s konjunkturpolitik för att kasta bort miljarder.
Steinbrücks stora personliga mål som finansminister är att få statsbudgeten balanserad till år 2011. Han vill inte, trots den ekonomiska krisen, föra någon vågad keynesiansk stimulanspolitik som riskerar detta mål. Jag förstår här inte riktigt hans radikala principfasthet. Är det ett socialdemokratiskt 90-talssyndrom, att vi till varje pris måste få och behålla "marknadens förtroende" genom normpolitik? Steinbrück framstår som en mer konservativ politiker än vad kansler Merkel (CDU) gör, konstaterade Die Zeit häromveckan. "En finansminister måste vara stark i sin hållning och mot strömmen, när det handlar om pengar. Det är hans jobb. Men linjen mellan styrka och tjurskallighet är otydlig, och nu har Steinbrück tappat balansen därpå."
Nu talar regeringen om ett konjunkturpaket i form av att skjuta till pengar till sjukförsäkringarna. Då är det mot Steinbrücks vilja och får honom att framstå som "last man standing", mot populismen - eller mot förnuftig och nödvändig politik.
Man kan fundera - Steinbrück = socialdemokratins 90-talskomplex?
Wolfgang Münchau, "Complacency rules as time slips away", FT 14 dec
Wolfgang Münchau, "German complacency poses a serious threat", FT 30 nov
Ulrike Herrmann, "Allmählich begreift die Regierung", Die Tageszeitung 21 dec
Die Zeit, "Konjunkturpaket notfalls ohne die CSU", 21 dec
Philip Faigle, "Peer gegen den Rest der Welt", Die Zeit 16 dec
Christoph Seils, "Das Ende des Sparminators", Die Zeit 19 dec
Marlies Uken, "Miss Merkel - Frau Nein", Die Zeit 15 dec
Marc Brost, "Der Rätselhafte Herr Steinbrück", Die Zeit 11 dec
Philip Stephens, "Steinbrück row: an unfortunate sense of deja vu", FT 11 dec
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar