Incitament och kris

I diskussionen om den ekonomiska krisens orsaker och förlopp har två vanliga och motsatta förklaringar varit: "för mycket regleringar" (t ex Johan Norberg i Expressen) respektive "för lite regleringar". Den första tolkningen är snarast marknadsliberal, den andra snarare vänster eller marknadsskeptisk.

Risken med en sådan diskussion är dock att den blir väldigt abstrakt och plakatmässig. Kan "mer regleringar" eller "mindre regleringar" verkligen förklara någonting? Forskare som Steven K Vogel* och Daniel Bromley** skulle nog säga att kapitalismen alltid är reglerad och politiskt konstituerad (det finns ingen fri marknad, utom i myten). Mer intressant - men väldigt mycket mer komplicerat förstås - är diskussionen "vilka regleringar?" eller om "bättre regleringar".

Financial Times har de senaste veckorna haft tre debattartiklar som har diskuterat just de frågorna, på en mikronivå: regleringarna av hur banker och bankirer ska sköta sina affärer. Det handlar om att skapa rätt incitamentstrukturer för aktörerna i ekonomin, att minimera skillnaden mellan deras "private gain" och hela samhällets "social gain", alltså att göra så att bankirer och andra i så hög mån som möjligt agerar på ett sätt som främjar hela samhället och inte bara de själva. MIT-professorn Michael Schrage, den japanske ekonomen och fd ekonomiministern Heizo Takenaka och Harvardprofessorn Richard Thaler och U Chicagoprofessorn Cass Sunstein presenterar alla förslag.

Thaler och Sunstein fokuserar på beteendeekonomi och att människor inte, som i den enklaste neoklassiska modellen, är perfekt rationella.

Takenaka presenterar ett 11-punktsprogram för omreglering av bankväsendet.

Schrage föreslår förändring av styrelsesystemet för företag.

Michael Schrage, "How to sharpen banks' corporate governance", Financial Times 18 november s 11
Heizo Takenaka, "Ways to avoid another stampede", Financial Times 14 november s 13
Richard Thaler & Cass Sunstein, "Human frailty caused this crisis", Financial Times 12 november s 11

*Steven K Vogels bok Freer Markets, More Rules: Regulatory Reform in Advanced Industrial Countries (Cornell UP, 1996) är en briljant empirisk analys av marknadsregleringar och hur regleringarnas verklighet inte stämmer med den nyliberala retoriken/mytologin.
**Daniel Bromley, Environment and Economy: Property Rights and Public Policy (Oxford: Blackwell, 1991) är en bok om miljöekonomi med ett väldigt bra teoretiskt kapitel om äganderätt och regleringar.