Politik präglas, kan man kanske säga, av två principer: intressekonflikter och ideologi. Intressekonflikter, mellan grupper i samhället som strävar efter fördelar. Och ideologi, medborgarnas idéer om vad som är det goda samhället.
Nyliberalismen rymmer idéer om det goda samhället (frihet och det där), och klassintressen. I praktisk politik är det osannolikt att en rent idébaserad nyliberalism skulle kunna genomföras, utan även med politiker som bekänner sig till nyliberala principer ("fri marknad" etc) kommer dessa politiker att gynna vissa grupper med sin politik - inte minst överklassen. Reagans protektionistiska handelspolitik är ett tydligt exempel på kombinationen nyliberalt ideologisk retorik, och statsingrepp för att gynna de egna grupperna. En sådan politik brukar kallas "socialism för de rika": nyliberalerna konkurrensutsätter arbetarklassen och de fattiga utan statligt stöd, men fortsätter att ge stöd till de rika.
Ekonomiprofessorn vid LSE Willem Buiter som bloggar för Financial Times skriver i sitt senaste inlägg om ett exempel på socialism för de rika.
Willem Buiter, "Time for comrade Paulson to pull the plug on the Fannie and Freddie charade", Financial Times Maverecon blog 12 juli
---
Om Fannie Mae och Freddie Mac (veckans begrepp!?) se också Paul Krugman 1 (blogg), 2 (NYT).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar