lördag 16 maj 2009

Kontinuitetens estetik i NEK

"Conventional theory is infused by what one of my colleagues in physics calls an "aesthetic" of continuity and homogeneity. Exactly where this aesthetic comes from, how it is justified-indeed whether it is justified at all is a topic too vaste and complex for a paper of this kind. What I think is indisputable is that it is central to economics as praxis: the basic tools of theoretical analysis are applicable only in a continuous, homogeneous world, and the theories that are displayed in the classroom and constitute the standards of rigor and elegance against which students learn to judge their own work and those of their colleagues are theories about a continuous, homogeneous world. Any characterization that is sharply discontinuous and involves heterogeneous behavior is, on its face, intractable and unappealing."

Michael Piore (professor i nationalekonomi vid MIT), "Labor market segmentation: To what paradigm does it belong"?, American Economic Review maj 1983

- jag skulle nog säga att just denna estetik är ett av problemen med mainstream-NEK. Världen är inte kontinuerlig eller homogen på det sättet.

Ofördelaktiga bilder av facket i allmänna debatten

När jag bildgooglade "fackpamp" för att få fram den klassiska bilden på den fete Transportordföranden Hasse Eriksson som sitter på en semesteranläggning på Kanarieöarna och röker cigarr endast iförd solglasögon, badbyxor och seglarskor, hittade jag en intressant artikel om facket - kors i taket - från Expressen kultur. Den är skriven av Anders Mildner, publicerad 31 mars 2007 och handlar om

Anders Mildner, "Fucka facket" (Expressen kulturs rubriksättares tvångstankar om alliterationer och ordvitsar borde väl ha lett till medicinering vid det här laget?), Expressen 31 mars 2007

---
UPPDATERING
"Det behövs inga utredningar för att inse att LO-nära frågor som avtalsrörelser, arbetsmiljöfrågor och kollektivavtal anses alltför komplicerade och resurskrävande för dagens slimmade redaktioner. Inte beroende på politiska prioriteringar utan på en lydig anpassning till vilket medieinnehåll som lockar annonsörer, samhällsgranskning får stå tillbaka för konsumtions-och relationsjournalistik.

LO-ekonomer syns numera sällan i breda medier, de är också med rätta definierade som särintressen. Däremot framträder i princip dagligen de stora bankernas analytiker och chefsekonomer, som häpnadsväckande nog behandlas som sanningssägare och oberoende experter.
Kollektivanslutningen till LO är avskaffad, däremot är alla, medier, individer och institutioner (som LO självt) kollektivanslutna till de globala börsernas rörelser och finansmarknadens konjunkturer.
Att bankekonomerna inte betraktas som särintresse säger nog betydligt mer om det så kallade medieklimatet än antalet elaka löpsedlar om Mona Sahlin."
Marie-Louise Samuelsson, "Rörelsehinder" (återigen, dessa "fyndiga" Expr Kultur-rubriker), Expressen 17 september 2010

onsdag 6 maj 2009

Forskning och verkligheten

"Som idéhistorisk analys bygger den på en solid empirisk grund."

Ingemar Nilsson och Bo Lindberg om Susanne Dodillets avhandling. (min kursivering) (här)

- Jo, just det. Som idéhistorisk analys. Ah, idéhistoria... När man läser Dodillets svar på kritiken från Ekis Ekman, Westerstrand, Månsson, Liljestrand et al som pekat på rena lögner i Dodillets avhandling (att kalla 219 citat i en 140 sidor lång text för "ett fåtal citat" är, menar jag, objektivt sett en lögn och djupt ovärdig en vetenskaplig text), så slås man av att hur föga hon bryr sig om att förklara eller ursäkta lögnerna (i första svaret på socialpolitik.com inte alls). Hon ifrågasätter Månssons motiv, vilket är lågt men inte outhärdligt, och säger sig vilja ha debatt, vilket såklart är bra och svårt att säga emot. Men om lögnerna säger hon följande, vilket snarast låter ironiskt och inte som någon bra förklaring:

"Kajsa Ekis Ekman har i Dagens Nyheter pekat på ett tredje faktafel. Ordet 'några' på s 155 borde bytas ut mot '219 stycken'. Detta fel beklagar jag särskilt. Det var naturligtvis inte min avsikt att vilseleda någon." (min markering)

Den förklaringen är väl snarast ofrivillig humor? "Oj, jag råkade kalla '219' för 'några', jaja det är ju ungefär samma sak i alla fall."

Ingemar Nilsson och Bo Lindberg från avhandlingens betygsnämnd gör däremot snarare ett bedrövligt än roligt intryck med sina inlägg i debatten, som visar hur obekymrade de är över lögner i avhandlingar. De verkar verkligen inte tycka att det är något som helst problem om forskare rakt ut blåljuger för att driva en politiskt motiverad tes. Nilsson och Lindberg om Dodillets förvanskningar:
"de belägg Dodillet hanterat tjänar huvudsakligen till att påvisa idélägen och opinioner snarare än till att fastställa orsakssamband och beroendeförhållanden; så förfar man ofta i idéhistoriska framställningar."

Det är så jävla dåligt. Vetenskaplig standard, någon? Nähej, om man vill "påvisa idélägen och opinioner" så är det helt okej att fuska med kronologi, att medvetet förvränga vad folk har sagt och skrivit, att fuska med att låta en professors analys av något under decennier illustreras av två populärvetenskapliga föredrag (!). Idéhistoria...

Jag tycker absolut att det är viktigt att forska om idéer och diskurser och att se att de spelar roll i samhällens utveckling (de kan vara oberoende variabler, i samhällsvetenskapligt språkbruk). Men då får man göra det seriöst. Det är sån argumentation som Nilsson och Lindberg sysslar med som ger textanalys dåligt rykte, för vad de argumenterar för är ju att textanalys har lägre vetenskapliga krav på sig än vad annan samhällsinriktad forskning har.