torsdag 5 juni 2008

Nyutgåva av Therborns What Does the Ruling Class Do When It Rules?

En vinter-vår för några år sedan, det var nog år 2005, ägnade jag under några månader ganska mycket lästid åt marxism. Första bandet av Marx Kapitalet läste jag i studiecirkel, och utöver det försökte jag orientera mig i modern marxism. David Harvey, Fredric Jameson, den gamla kapitallogiska 70-talstidskriften Tekla (Teori och klasskamp), Oskar Negt och Alexander Kluge, Adorno, Roman Rosdolsky, Jon Elster, Ernest Mandel, Michel Aglietta, Bran och Sweezys Monopolkapitalet, John Roemer - så här i efterhand ser det lite trist ut, (ingen Beverly Silver, ingen Skocpols States and Revolutions, ingen Ching Kwan Lee, ingen Andreas Bieler) men det var en början*.

Den författare som jag läste flest böcker av då var nog sociologen Göran Therborn (f. 1941), som slog igenom på 1970-talet som mycket produktiv och kontroversiell althusseriansk marxist med en avhandling om sociologins historiska förhållande till klasskampen (Science, Class and Society, 1974) och en rad böcker om samhällsteori och politik - Klasser och ekonomiska system (1971), Vad är bra värderingar värda? (1973), What Does the Ruling Class Do When It Rules? (1978), The Ideology of Power and the Power of Ideology (1980), och så vidare. (Notera hur han på Marxskt vis älskar kiasmer!) Det var nog mycket som jag inte höll med Therborn om - jag är och var väldigt negativ till Althusser; gillar E P Thompsons omdöme om A:s arbeten: "unhistorical shit" - men jag läste en massa böcker av T ändå, för de är så välskrivna och stimulerande.

Häromdagen på biblioteket snavade jag över en sprillans ny nyutgåva av What Does the Ruling Class Do When It Rules? (Verso, 2008) och häpnade, jag trodde inte att så många var intresserade av Therborns 70-talsproduktion längre. Han hänger med, är numera professor i Cambridge och hans bok om familjesystem i världen har hyllats våldsamt, och det är intressant att han till synes håller fast vid något slags marxism. Hans översiktsartikel över marxismen efter 1989 i New Left Review ("After Dialectics", 2007) häromåret var intressant även om jag tycker att han nästan helt missar politisk ekonomi, och nu har han kommit ut med en hel bok i ämnet - From Marxism to Postmarxism (Verso, 2008).

Versos sida om From Marxism to Post-Marxism (2008). Versos serie Radical Thinkers.

---

*Och jag formulerade då med något som jag tycker fortfarande. Jag, maj 2005: "Förra året utkom Klas Gustavssons bok Socialismens liv efter döden, en bok som enligt baksidetexten vill vara 'en introduktion till de senaste årens akademiska vänsterdebatt' - d v s, till större delen vänsterteori. Vad behandlas i denna bok? Inte är det ekonomisk teori eller statsteori. Socialismens liv efter döden är välskriven och relevant, men visar alltför tydligt hur vänstern i allmänhet mer eller mindre gett upp att förstå ekonomi; namn som Elmar Altvater, Michel Aglietta och John E Roemer är långt ifrån att nämnas i Gustavssons bok, medan Foucault, Baudrillard, Lacan etc - 'the usual suspects' inom hipp samhällsdiskussion av idag - är självskrivna. ".
Jfr Perry Anderson i Västmarxismen (1976):
"Ty efter västmarxismens långa, slingrande omväg återstår fortfarande de frågor som Lenins generation lämnade obesvarade /.../ De ligger inte inom filosofins område. De gäller de centrala ekonomiska och politiska problem som dominerat världshistorien under de senaste femtio åren. Det finns här bara utrymme för en kort uppräkning av dem. Först och främst, vilken är den verkliga strukturen och karaktären hos den borgerliga demokrati som i de utvecklade länderna blivit normal modell för kapitalistisk makt? Vilken typ av revolutionär strategi är kapabel att störta denna historiska statsform, så olik den tsarryska? Vilka skulle sedan den socialistiska demokratins institutionella former vara i väst?
Den marxistiska teorin har knappast berört dessa tre frågor i deras inbördes sammanhang. /.../ Inget av dessa problem har fått något tillfredsställande svar sedan Marx' och Engels' dagar. Vilka är de nutida rörelselagarna hos kapitalismen som produktionssätt? Finns det nya former av kriser specifika för dem? Vilken är imperialismens egentliga konfiguration som internationellt system för ekonomiskt och politiskt herravälde? Arbetet med dessa frågeställningar har just påbörjats, i ett landskap som kraftigt förändrats sedan Lenins och Bauers dagar."
Jag kan tillägga: jag tycker att marxismen bör överges just därför att den inte klarat ge svar på de nödvändiga frågor som Anderson ställer. Men å andra sidan så är alla som lyckats ge svar på dem influerade av Marx. Jag säger: vår tids stora samhällsteoretiker är Theda Skocpol, (åtminstone till att börja med marxist) Alice Amsden, Bruce Cumings, (halvmarxist) Robert Wade, Dani Rodrik, Stephen Krasner, Peter Hall, Vivien Schmidt, Jonas Pontusson, Gösta Esping-Andersen, Saskia Sassen, Beverly Silver, David Harvey (marxist). De besvarar Andersons frågor.

Inga kommentarer: